Lopez, Lopez, Lopez!
Vissa hjältar måste tydligen få lite tid på sig.
Så där ja, då har jag äntligen fått se hela matchen. Det kostade lite nattsömn, men det var det väl värt - underbar match är inte att ta i för mycket direkt! Det är väl bara slutresulatet man kan ha vissa synpunkter på.
Det är nog knappast en tillfällighet att just Lazio varit inblandad i flera av de absolut mest underhållande och målrika tillställningarna i årets Serie A. Faktum är att det lag Mancini skapat nog är ett av de mest underhållande – kanske till och med ett av de mest kompletta - lagen i världen av idag. Man kan ju fråga sig hur bra detta lag skulle varit med Nesta i mitten och med en striker av Crespos dignitet bredvid Lopez. Eller är just förutsättningen att Lazio går så bra nu att just dessa spelare lämnat Lazio? Det får vi nog aldrig veta - och lika glad är jag för det.
Vilken första halvlek! Pang, pang, pang! Lopez, Lopez, Lopez! Kan inte låta bli att citera mig själv från truppresentationen:
”Svagheten hos Lopez är att han tycks behöva tre klara målchanser för att göra ett mål. Detta understryker att han trivs bäst som understödsforward där han själv inte behöver ta det stora ansvaret för målproduktionen. Ett svaghetstecken hos en forward av den dignitet som Lopez trots allt har!”
Dags för en revision kanske?
Lopez är så (ursäkta) jävla bra nu att det är närmast otroligt att inte Lazio med sin sedvanliga tajming sålde honom under sommaren.
Alla tidningar pratar om en fransman (Henry). Med viss rätt givetvis, han är ju mer spektakulär. Men frågan är om någon forward, alla ligor inräknade, är nyttigare och mer tongivande för sitt lag än ”den forward som behöver tre klara målchanser för att göra ett mål”?
Det är ju inte bara det att Lopez nu gör mål ”en masse”. Han passar ju dessutom till de flesta mål Lazio gör! Lopez har redan slagit 7 målgivande passningar, förutom de åtta egna målen (Fjolårets bästa passare i Serie A, Nedved och Di Vaio slog inte åtta passningar på hela säsongen!) (Från Totalfootball.org).
Detta; att både göra målen och spela fram till målen, är inte förbehållet någon annan forward i samma utsträckning som just ”ketchupsdansens” obestridde mästare(?). Undrar vad ”tomatkungen” Cragnotti betalade för den dansen? Kan han betala något överhuvudtaget?
3-0 målet Lopez gör är en riktig delikatess. Visst går Pasquale till viss del bort sig, men det förtar inte skönheten i ”akten”. Liknande misstag gör även den mest rutinerade back emellanåt. Lopez kvickhet, fräckhet och speluppfattning kommer här fram i all sin omfattning och blottlägger därmed försvararens misstag. Ett friläge, och också ett mål som resultat av vad som mest liknade ett ”halvchansläge”.
Jag hade fått uppfattningen att Inters upphämtning var frukten av en enorm press och att kvitteringen var rättvis (vad nu det innebär?).
Tycker jag inte alls.
Lazio spelar ut Inter efter noter i första halvlek och borde givetvis hållit undan med det överläge man skaffat sig. I andra halvlek kanske Lazio förlorar lite udd och koncentration (vilket är förståeligt). Men man skapar fortfarande lika mycket chanser som Inter. Emres bägge mål är likartade och egentligen inte alls typiska för ett lag som hämtar in ett tvåmålsunderläge.
Sällan får man kontra in två mål i underläge.
Laziospelare går bort sig högt uppe i plan. Backlinjen går ned i straffområdet och Emre får en ocean att avancera på, få överblick över, och också göra två mycket fina mål på (lobben påminner en hel del om Tottis mål i våras mot Lazio - usch!).
Lazio behövde inte anfalla till varje pris. Eller? Var detta slutresultat ett av alla dessa undantag? En konsekvens av den framgångsmaskin Mancini skapat? Normalt sett behöver man inte anfalla med fem-sex man (varav en ytterback, Stam) när man leder med 3-1. Men detta får man väl acceptera antar jag.
Om Mancini nu skapat ett lag som själv vänder underlägen till vinst genom sin frejdiga anfallsinriktade totalfotboll, måste man kanske acceptera att detta själv händer laget någon gång. Även om det nu känns mycket tungt.
Lazio har nu spelat oavgjort i alla sina tre stormatcher på hemmaplan (fyra om man räknar med mötet mot Parma). Lazio kunde lika gärna vunnit alla dessa möten om man ser till matcherna var för sig. Något irriterande. Nästa vecka möter man alltså Juventus på bortaplan. Jag skrev vid något tillfälle att det vore typiskt i denna hösts tecken om Lazio spelade oavgjort hemma och vann (mycket otypiskt) borta mot Juventus.
Hoppas kan man alltid, men tro? Nja. Juventus har inte imponerat direkt på sistone. Men en inför en stormatch på hemmaplan tänder Juve till, det kan jag lova. En match där Lopez & co. kan ligga på kontring passar dock Lazio som handen i handsken. Så allt kan hända. Mancinis lag har ju överraskat gång på gång, så varför inte ännu en gång?
***
Bara några rader om Couto. Det kan inte vara kul att möta Couto. Man kan nog ta en extra omväg för att slippa karln. Men har han inte blivit onödigt ful med åren?
Jag undrar vilka som blir inbjudna till Fernandos avskedsmatch?
Roy Keane? Vinnie Jones?
Vågar de komma?
