Inter-legend 2: Målmaskinen från Milano
Redaktionen presenterar en av de absolut största legenderna inom calcion, Inters och Serie A:s stora profil under 1930- och 40-talet: Giuseppe Meazza.
Giuseppe Meazza-Inter och Italiens målmaskin
Vissa säger att man blir ihågkommen som fotbollsspelare om man var bra, om du t o m var riktigt bra så kommer det att skrivas en eller två biografier om dig, men endast om du är en få som blir legender så kanske du får en hel arena uppkallad efter dig.
Giuseppe Meazza var den italienska fotbollens första, riktiga superstjärna. På 1930-talet när idrott var något som precis fått folkets uppmärksamhet nationellt så blev han en av de mest igenkända och beundrade personer i Italien, på den tiden visades mycket av rikets nyheter på biograferna eller så fick man läsa om det i tidningarna.
Meazza vart inte bara en legend inom klubbfotbollen utan även i den internationella fotbollen, framförallt i landslaget som han hjälpte till två VM-guld på raken, 1934 på hemmaplan och 1938 i Frankrike.
Vissa skribenter har liknat honom och hans mediaprofil som en blandning av Alesssandro Del Piero, David Beckham och Zlatan Ibrahimovíc i en och samma person. “Peppino” som han kallades, var först och främst en Interhjälte. Född och uppväxt i Lombardiets huvudstad, Milano, började han spela i de blåsvarta när han var 14 år, tre år senare gjorde han debut som 17-åring i A-laget. Han såg så ung och oförstörd ut att vissa av hans lagkamrater började kalla honom Il Balilla, efter dåtidens facistiska ungdomsförening, ett namn han fick behålla under hela sin karriär.
Tvivlade gjorde vissa av hans äldre lagkamrater på honom, men han vann snabbt över dem och, framförallt, publiken på hans sida. Han gjorde succé direkt och innan han hunnit fylla 20 år hade han vunnit en Scudetto, vunnit skytteligan samt gjort sin första landskamp för Gli Azzurri. Tack vare landslaget fick hela Italien upp ögonen för honom.
1929 övergick Italien från regionala serier till nationella Serie A, Inter vann det första mästerskapet och Giuseppe Meazza gjorde 31 mål på 33 matcher, vilket gjorde honom till Capocannoniere. Två gånger till vann han skytteligan, 1935/36 samt 1937/38. Sammanlagt gjorde han 260 mål i Serie A, vilket gör honom än idag till den tredje bäste målskytten i Serie A genom tiderna.
I landslaget kom han in perfekt då Italien började komma fram och hota de övriga lagen från Europa som dominerat tidigare. Dåtidens Ungern var laget alla ville slå och Italien krossade dem med 5-0 på bortaplan i Budapest 1930, Giuseppe Meazza gjorde ett klassiskt hat-trick. En ny hjälte var född i Italien.
Hur var han som spelare? frågar sig många, dåtidens journalister såg en snabbhet, teknik och spänst utöver det vanliga, men framförallt hans taktiska kyla i avsluten var hans kännetecken. En klinisk avslutare som väntade tills målvakten gjorde första draget, något han ofta gjorde även vid straffsparkar då han tog en kort ansats och lurade målvakten till fel hörn.
Under sitt första VM, 1934 på hemmaplan, var han en av nyckelspelarna och var den som avgjorde och skickade hem Spanien i kvartsfinalen. 1938 var han lagkapten i landslaget, många rankade segern 1938 som större då den spelades i Frankrike och inte på hemmaplan som 1934. Ett av hans mest ihågkomna ögonblick är då han skall lägga en straff i seminfinalen mot Brasilien 1938 då hans snörning i byxan gick sönder, den här gången tog han en betydligt längre ansats och upptäckte missödet halvvägs fram till bollen, instinktivt tog han tag i byxan med ena handen, när han tittade upp såg han en förundrad målvakt, som fick se bollen skjutas in otagbart bakom honom. I glädjeyran efteråt berättade Meazza att han bad lagkamraterna täcka honom så att ingen skulle se hans kalsonger.
En naturlig matchvinnare brukade hans coacher kalla honom, två klassiska citat från den tiden lyder:
“With Meazza in your team it was like playing with 12 against 11”
Målvakten Aldo Olivieri
“Having him in your side meant you kicked off 1-0 up”
Coach Vittorio Pozzo
Jämfört med medaljerna han vann med landslaget som vart det ganska tunt på klubbsidan, mycket p g a att dåtidens Juventus vann ligan fem år i rad med stjärnspelare som Raimundi Orsi, Luigi Bertolini, Giovanni Ferrari och Luis Monti. Meazza fick nöja sig med ett par scudetti, en coppa italia och capocannonieri tre gånger, dock var han så pass erkänd att han inte behövde bevisa mer för någon, framförallt genom sina bragder i landslaget. 33 mål gjorde han sammanlagt i landslaget på 53 matcher, ett rekord som stod sig ett bra tag innan Cagliaris Luigi Riva tog över det efter att ha gjort 35 mål på 42 matcher, ett otroligt facit. En aning bitter Meazza kommenterade detta med: “Riva scored a lot against Cyprus and Turkey. My goals were more important”, vilket man kan diskutera i all oändlighet med en äldre italienare.
Meazza fortsatte sin karriär länge, efter att det mesta av magiken var borta så gick han över till AC Milan, en av få övergångar klubbarna emellan som gått ganska smidigt och utan kontroverser. Efter ett par hyggliga år hos kusinen, så gick flyttlasset till Juventus för att därefter gå via Varese och Atalanta och till slut tillbaka, som 36-åring, i Intertröjan där han tilläts avsluta sin karriär, lite som spelare/tränare säsongen 1946/47.
21 augusti 1979, två dagar innan hans 69-års dag, avled Giuseppe Meazza. I Italien får inte levande personer ge namn åt byggnader, därav tog det till 1980 innan han förärades genom att man bytte namn från San Siro till Giuseppe Meazza, dock ska man veta att det gamla namnet används flitigt både av lokalbor och framförallt utomlands. Vad man dock inte kan ta miste om är den gnista som han tände för passionen till fotbollen i Italien, där den idag är landets nationalsport, än idag lever passionen, starkare än någonsin. Grande Meazza.
“He was the only Italian who stood out amongst the sensational Brazilians and Argentines.”
Legendariske journalisten, Gianni Brera
