Gli stadi a fuoco: Sant'Elia, Cagliari
Arenafrågan är ett aldrig svalnande debattämne när det gäller italiensk fotboll. Vi fortsätter sommarprojektet med att presentera de olika fotbollsarenorna i Italien: Nu till Sardiniens största.
Historik
Cagliaris flytt upp till Serie A dröjde ganska länge efter att klubben bildades 1920. Först 1964 tog man klivet upp till högsta serie, och sen dess har man spelat på Stadio Sant'Elia hela tiden, bortsett från de första sex åren, då man höll till på Stadio Amiscora. Bygget av Sant'Elia blev alltså klart 1970, samma år som Cagliari vann scudetton, med Luigi Riva som frontfigur.
Från början var Sant'Elia en enorm arena med plats för ca 60 000 åskådare. Arkitekturen var strukturerad och klassisk, med löparbanor runt gräset. Inför VM 1990 blev Cagliari en av 12 städer som fick vara värd för matcher, och därmed inleddes renovering av läktarna. Kapaciteten sjönk därmed till knappt 40 000. Det spelades tre gruppspelsmatcher på arenan under VM, då toppseedade England i Grupp F fick möta Irland, Holland och Egypten i rätt ordning.
Nutid
I sin nutida utformning är Sant'Elia, åtminstone i den svenska bevakningen av italiensk fotboll, den mest missförstådda arenan av alla. Att kommentera om hur läktarna gapar tomma är vanligt, men det som man inte känner till är att dessa läktare är avstängda.
Detta går tillbaka till början av millenniet, då Cagliari spelade i Serie B. På grund av bland annat säkerhetsfrågan kring de åldrande betongklumparna, stängde man av 3/4 av arenan och satte upp mindre läktare där löparbanorna låg förut. Det finns alltså tre inbyggda läktare i Sant'Elia. Från TV-rutan ser man inte att dessa är helt separata från de gamla betongläktarna som står bakom. Den fjärde delen är den västra långsidan som fortfarande står som den gjorde innan.
Denna märkliga form av renovering gjorde att när ligan tog tag i hårdhandskarna efter huligankatastrofen på Sicilien i februari 2007, med hårda krav på säkerhet och ordning kring matcherna, var Sant'Elia en av få arenor som inte drabbades av restriktionerna och kunde hållas helt öppen även i fortsättningen.
Ändå säger det en del om de sjunkande publiksiffrorna att man kan se ledigt utrymme bakom de inbyggda läktarna. Publikkapaciteten har sänkts till 23 486.
Framtid
För två år sen inledde president Massimo Cellino sina planer på att bygga en ny arena till Cagliari. Efter ett år godkände staden Cagliari bygget, som är tänkt att finansieras av Cellino själv. Enligt vad som har sagts tidigare kommer arenan inte att bli som en typiskt modern lösning med fotbollsarenan som en del av ett större komplex med affärer, hotell och dylikt. Publikkapaciteten sägs ligg på ca 25 000. Bygget sägs inledas senare den här sommaren och vara färdigt nästa år, även om man kan misstänka att finanskrisen skapar problem för garantier av det slaget.
Personlig åsikt
Som anhängare av parollen no al calcio moderno, är jag skeptisk till "arenafrågan" som jag mer eller mindre betraktar som en bluff. Att arenorna i Italein inte är optimala kan jag inte säga emot; en del har hunnit bli ganska så rostiga och sjunkande publiksiffror hör till. Men det känns som att det har bara dykt upp som en del av den moderna fotbollens intentioner och efter det är det ovanligt att fotbollstyckare bortom anhängare av ultraskulturen ifrågasätter idén överhuvudtaget. Frågor som hur? när? varför? och kanske viktigast - vem? - har uteblivit eller behandlats med nonchalans.
Ett exempel på det absurda kring frågan är hur klagomål på toaletter i arenan lyfts som argument för att bygga nytt. Men om det är toaletterna som är problemet, varför inte fixa till toaletter istället för att riva en hel arena? Det skvallrar lite om substansen i denna arenafråga.
Självklart är jag inte principiellt emot nya arenor. Det finns en del fall där det är lämpligt (just Cagliari är ett fall) men om hela Serie A skulle genomgå en process där vi får små och stora Emirates överallt, skulle jag se det som det definitiva slutet för bilden jag haft av Serie A under de 18 år som jag följt ligan. Och att riva Stadio Delle Alpi, en arena som byggdes från scratch inför VM 1990, tycker jag bara är tragiskt. Man undrar verkligen hur många gånger det har hänt i fotbollens historia att en helt nybyggd arena förstörs efter drygt 15 år i bruk.
Jag tror inte heller att det blir någon publiksuccé efter en sådan moderniseringsprocess. Möjligen kommer läktarna att vara fulla, men det kommer i så fall bero mer på att man sänker publikkapaciteten kraftigt i vetskapen om att de aldrig mer kommer att fyllas helt och hållet, med de vansinniga biljettpriser som blir en naturlig del av ombygget.
Sammanfattningsvis tror jag inte att det är arenor som hindrar folk från att gå på matcher. Det var inga lyxarenor som förr i tiden fyllde arenorna i Italein och det är inte bristen på dem som har fått dem att lämna de samma. Ämnet är för stort för att behandlas här, men två underskattade faktorer är TV-bevakning och höjda biljettpriser. Italien brukar jämfört med England lyftas fram som ett land med humana biljettpriser, men ändå kostar det 300-400 kr att se en match från långsideläktarna. Och det är just de som till skillnad från curvorna brukar eka tomma. Men klubbarna verkar inte bry sig, så länge som de ändå får in pengarna från TV-avtal och sponsorer. Det är väl också det som kommer att vara en del av moderniseringen; mindre folk och mer utrymme för företagen.
