Äntligen tre orättvisa poäng...
Straff emot oss, viljelösa spelare, dåligt och fantasilöst spel utan vår kapten... Precis som vanligt alltså.
Äntligen lite medvind, något vi ärligt talat definitivt inte var värda...
Ni som såg fjolårets Roma har sett matcher lik dessa flera gånger. 3-5-2 var systemet som vi startade med och det låter precis lika tråkigt och fantasilöst som vi vant oss vid, speciellt utan Totti. Bollen fanns i vår ägo men vad fan spelar det för roll då passningarna hamnar ute på löparbanorna. Och inte görs saken bättre av att ingen - INGEN - bryr sig om att kämpa...
Ett par saker hände dock. Pelizzoli visar att han verkligen borde ta över målvaktsposten med pondus och säkra ingripanden. Montella är helt solo med Bucci i Torino-målet men vinkas felaktigt av för offside.
Där emellan hann Samuel dra ner Lucarelli vilket resulterade i en straff. Pelizzoli chansade dock rätt och räddade samme mans lama efterföljaden elva-meters-spark.
Rätt dömd straff?
Klart det är straff! Men även mina belackare kan medge att sådana incidenter inträffar ett antal gånger per match. Och om ribban ska läggas på den nivå Dondarini valde - vilket jag alltså tycker är rätt - så måste alla domare tillämpa samma måttstock. I annat fall så förstår jag att supportrar stirrar sig blint på siffror som tyder på att Roma har fått konstigt många straffer emot sig...
Andra halvlek blev ett minimalt kliv framåt. Delvecchio kom in och snart slog Batistuta sin hundrade frispark i muren - vilket den här gången ställde Samuel fri. Väggen gjorde i sin tur inget misstag utan skickade bollen upp i nättacket.
Innan någon anmärker,
Delvecchio var i offside-position men påverkade INTE spelet. Därför är målet korrekt och diskussion om det obefogad!
Ju längre matchen led, ju mer fick hemmalaget att säga till om. Pelizzoli agerade vid ytterligare ett par tillfällen som en världsmålvakt bakom ett försvar som är långt ifrån en backlinje av Italiensk toppklass.
Roma vaskade dock fram ett tillfälle som renderat i diskussion efteråt. Cassano nickar bollen i straffomårdet och bollen tar solklart på en försvarares hand. Straff? Nej, vi hade tre killar i offsideläge och domaren blåste också mycket riktigt för just offside.
Och ur romerska ögon så gjordes saken knappast bättre då Ferrante släpptes in. Först så skickade han en snyggt skruvad frispark i Pelizzolis högra stolpes insida och minutrarna efteråt så blir han rånad på ett mål då han vansinnigt felaktigt vinkas av för offside.
Innan Ferrantes allvarliga hot om att stjäla våra tre poäng så hade Cassano släppts in. Mycket kan sägas om honom men ingen kan förneka hans talang. Förr eller senare så är jag övertygad om att han promenerar rätt igenom ett helt lag och gör det grannaste målet någonsin skådats. Och just yngligen från syd skapade ensam mer än vad firman Batistuta-Montella gjort på hela säsongen.
Synd bara att inte Batistuta är i närheten av Cassanos genialiska fotbollshjärna, för då hade vi gjort fler mål...
Avslutningsvis,
1-0 var fan så orättvist. Och vi är absolut inte ur vår kris. Menalt så uppträder vi som ett korplag och det M-Å-S-T-E Capello jobba med under jullovet. Men tur är inte förbjudet att ha, och med matcher mot Inter och Juve i bahuvudet så tar jag gladeligen dessa tre pinnar...