Historisk seger!
Äntligen bröt vi förbannelsen på Ennio Tardini, vi bemästrade Parma med våran minst sagt tunna uppställning. Och vi går nu till välbehövlig julvila i delad serieledning.
Trettonde försöket, nu äntligen gjorde vi det. Tre poäng mot skinkstadens stolthet Gialloblu på Ennio Tardini. Senast vi hade försökt skrev jag min första krönika här på Intersidan, ”En helt vanlig arena”. Den matchen slutade som ni ju alla vet 2-2 efter ett sent kvitteringsmål utav Parma. Idag höll vi ut, och befäste samtidigt en topplacering i tabellen lagom innan juluppehållet. Det känns nästan för bra för att vara sant, tre poäng borta mot Parma med en sådan bantad trupp!
Mina förhandsspekulationer angående uppställning stämde och med tunt manskap ville inte Cuperman experimentera med formation utan stod fast vid sin trygga 4-4-2. Martins blev anfallspartner till Recoba och Emre tog hand om vänsterflanken, en av de bättre insatserna på den positionen jag har sett. Tillsammans med Dalmats match hemma mot Roma i våras, kvalar förmodligen denna insats från Emre in bland de bästa. Den lille turken var fenomenal! Igen…
* * *
Inter sparkade igång första halvlek, och redan efter ett par minuter skapade man den första farligheten framför Frey i Parmas målbur. Pasquale slog en fin långboll mot Martins som tog tag i bollen, spelade Recoba som i en central position hittade Emre som löpt sig fri på kanten, perfekt passning från Chino och Emre avslutade med ett hårt skott ur vinkel. Frey fick en hand bollen och lyckades med hjälp av försvarare rensa. Hade Emre lyft blicken och spelat på tvärs hade Conceicao kunnat promenera in bollen…
Matchen inleddes i ett högt tempo, och även resten av matchen hade ett mycket bra tempo jämfört med vad Serie A har presterat tidigare år. Parma svarade genast och genom kvicke Mutu och Adriano slog man om till kontring, men Inters försvar kunde avvärja sig.
Parmas försvarsklippa Benarrivo kolliderade sedan med sin medspelare, Ex-Interistan Matteo Ferrari och spräckte ögonbrynet. Ferrari ådrog sig en kalasbula i pannan och matchen avbröts en kortare stund.
Inter skapade sedan ett par bra möjligheter, genom Conceicao, vars skott dock var tamt i ett bra läge. Och genom en dribblingsuppvisning av Emre följde sedan ett snyggt växelspel med Gigi som dock slog en lite för brant passning och Frey kunde samla upp bollen.
Parma pressade sedan på bra under en period och Adriano var oerhört tung där framme, mot Ivan Cordoba stod han sig dock slätt och Café de Colombia avvärjde med fina brytningar och tacklingar den pigge brassen. Närmast var Adriano då han med en kanonfrispark från 30 meter prövade Toldo i Inters mål, Toldo tvingades boxa undan till inkast.
Några minuter senare slog Benarrivo upp sitt sår och tvingades kliva av planen för behandling, likväl som att Ferraris bula nu liknade en cancertumör i pallet. Även Matteo klev av för behandlingens skull, matchen avbröts i flera minuter. Efter en knapp halvtimme serverade Recoba med en fin passning kvicke Martins längst fram som tvingade Bonera att rensa till en hörna. Hörnan från Recoba blev resultatlös.
I den 35:e minuten gjorde Emre en snygg rusch på kanten men blev neddragen utav en Parmaspelare och tilldömdes helt riktigt frispark. En patenterad frispark från Chino hittade Cannavaro på bortre som nickade tillbaka inåt planen där Gigi friställdes och nickade bollen in(?) i Parmas mål där Frey med en hand motade ut bollen, oavsett om bollen var inne eller inte så kvittar det nu, för Il Gladiatore tog liggandes emot returen med bröstet, reste sig och pangade in 1-0 från nära håll och det utbröt glädjekaos bland de tillresta Interfansen.
Inter höll resultatet 0-1 i halvtid.
Man ska dock vara glad att Adriano ej förvaltade frisparksläget som Parma fick strax innan pausvilan sedan Pasquale stängt Nakata strax utanför straffområdet. Hade Collina varit på det humöret hade det heller inte förvånat mig om han visat Pasquale det röda kortet efter hans andra varning. Nu var Collina dock på det gemytliga humöret och insåg att två varningar på så få minuter var för mycket, och en tillsägelse räckte i det här fallet.
* * *
Inga byten i halvtid för Inter utan man ställde upp som när matchen startade.
Recoba tog tag i handlingarna i den andra halvleken. Först genom en fin rusch längs kanten där han avslutade med ett skott som dock gick utanför vid första stolpen. Minuten efteråt grundlurade han Parmas mittförsvar då han på en inspelning av Martins i straffområdet fintade skott med vänstern men vände upp och tryckte till med högern istället. Frey fick mirakulöst en fot på bollen som annars förmodligen hade sänkt Parma.
Istället gjorde Parma ett byte och slängde in förde detta Inter(spelaren?) Vratislav Gresko som drev upp ett anfall. Mutu sökte en frispark på kanten och trots att Zanetti hoppade undan föll rumänen och fick frispark vid kanten av straffområdet, Il Capitano såg uppgivet på Collina vars ögon aldrig suttit så nära huvudets inre centrum. Mutu tog själv hand om frisparken och det resulterade i att Il Capitano blev än mer olycklig, en till synes ofarlig frispark slogs rakt mot Toldo, men innan bollen hann nå Toldones famn dök Zanettis smalben upp och konkurrerade med Gamarra om vackraste självmålet i år. Det var kvitterat 1-1, ett skitmål i sanningens bemärkelse, men inte alls orättvist.
Inter gjorde ett byte och tillbaka efter skada var Coco som klev in istället för Pasquale som matchats hårt den senaste tiden. Strax efteråt avslutade Recoba från sisådär 25 meter, ett hårt skott som dök strax utanför Freys högra stolpe. Parma flyttade upp och kunde skapa några fina lägen. Men Toldo kunde, med hjälp av ett bra försvar, mota undan bollen och klockan närmade sig 75 minuter.
I den 76:e minuten tog dagens bäste spelare tag i bollen på sin vänsterkant vackert framspelad av Recoba efter en fin dribblingsuppvisning av Chinito. Den lille turken dribblade av en spelare innan han ryckte in i boxen, och med en snabb riktningsförändring lurade han Benarrivo som missbedömde sin brytning och kapade Emre. ”Diego” flög som en vante, och solklar straffspark!
Fram stegade mannen som regisserat situationen, Alvaro Recoba tog ansvar och krutade bollen otagbart för Frey rätt upp i nättaket och ställningen var 2-1 till Inter. Glädjen var total!
Cuper gjorde nu vad jag nästan förstod, fem minuter efter ledningsmålet byttes Gigi ut till förmån för Il Martello Zanetti som återvände till Serie A för första gången sedan 5:e maj. Lite senare byttes även Sergio Conceicao ut till hemmapublikens busvisslingar och in med Carlos Gamarra. Cuperman ville nu ha en stadig defensiv att förlita sig på med detta resultat. Nu var det bara kontringar som gällde för Inters del.
Skönt nog lyckades vi hålla Parma på avstånd ett bra tag och inte förrän i den 92:a minuten sprang sig Marchionni sopren med Toldo sedan Cordoba missbedömt en boll. Vid straffpunkten avslutade Marchionni och bollen rullade förbi Toldo. Svarta tankar for genom huvudet, men förbyttes till vita moln och jubel när bollen slank precis utanför Toldos vänstra stolpe. Inter pressade upp och höll sin ledning matchtiden ut, 2-1 till Inter och sviten var bruten. Tardinispöket syntes inte till.
