Krönika: Konsten att ta ett steg bakåt för att ta två framåt!
Nej rubriken är inte en referens till Paula Abduls 80-tals duett med en taskigt animerad hemlös katt med solbrillor om hur man kan bli kär i någon man inte har något gemensamt med, utan snarare om gårdagens uppgifter om hur allas vår favorit påg från Malmö ryktas än en gång vara på väg till den katalanska mästarklubben.
Zlatan har ända sedan den avslutande ligaomgången mot Atalanta ryktats vara på väg bort från Appiano Gentile och har främst och allt som oftast kopplats ihop med Barcelona. Nu verkar det att det som hittills bara varit lösa rykten och spekulationer faktiskt kan komma att bli verklighet. En verklighet som skulle innebära att Samuel Etoo, Alexander Hleb och den facila summan av 40 miljoner Euro skulle gå i motsatt riktning.
Jag ska erkänna att all den eufori som fyllde mitt hjärta efter tillkännagivandet av Lucios övergång sögs ur mig lika fort som det påstås att en falukorv sugs ner i Kicki Danielssons mage, när nyheten om Zlatans eventuella flytt slog ner som en blixt från klar himmel runt midnatt igår kväll. Men efter en natt av dålig sömn till följd av sörjande, ältande och till sist debatterande fram och tillbaka inuti mitt huvud har jag kommit fram till att denna affär är nog klokast och bäst för alla inblandade parter, och det baseras på följande:
Zlatan går till en klubb och en tränare som verkligen vill ha honom och som han själv väldigt gärna vill till, Mourinho får en av världens målfarligaste anfallare samt en väldigt spelsugen, kreativ och spelskicklig vittrysk mittfältare och därtill 40 miljoner euro att leka med. Nu tänker de av er som är mer taktiska till naturen att Etoo och Milito är ju samma spelartyp, de kommer trampa varandra på hälarna men tillåt mig att tvivla ty: David Villa och Fernando Torres är ju i mångt och mycket exakt samma spelartyp och deras samspel funkar och har fungerat hur bra som helst i det spanska landslaget, Andy Cole och Dwight Yorke i Manchester Uniteds trippelvinnande lag funkade ganska bra ihop för att uttrycka det milt och för att inte nämna tvilling-lirarna och tillika de magiska hoberna på Barcas mittfält, Xavi och Iniesta.
Ja exemplen är många och med Motta, Hleb, Balotelli, en pånyttfödd Mancini, en ordentligt tränad Quaresma m.fl. som serverar dessa två foxes in the box med bollar in i straffområdet så tror jag att Inter tar igen det man förlorar i individuell magi och briljans med att man blir ett bättre lag där man inte är beroende av en enda spelare och där fler spelare står för målen än det som varit fallet den senaste säsongen. Visst, det blir inga ståpälsgivande skorpionklacks framspelningar eller klackar i krysset som får en att tappa andan samt liknande konstnummer utan man blir ett mer pålitligt och stabilt lag med en tydligt strukturerad spelidé.
Vad händer med Zlatan är det någon som frågar? Jo han kommer för sin del äntligen till ett lag som leker fotboll i en liga där hans fysiska styrka, tekniska briljans och allmänna genialitet kommer tydliggöras ännu mer och där han är omringad av spelare i ett lag som spelar så snabbt att han tvingas utveckla sitt redan fantastiska spelregister som i sin tur gör att han kanske inom 1-2 år äntligen får vinna Guldbollen & Guldskon samt även Champions League och på så sätt uppfylla sin pojkdröm om att bli bäst i världen. Därför äventyrar han nu sin status som den bästa spelaren i Serie A mot att börja om på ny kula i Primera Division, enligt devisen att ibland är det nödvändigt att ta ett steg bakåt för att kunna ta två steg framåt.
