Gli stadi a fuoco: Giuseppe Meazza
Den 19:e september 1926 såg 35,000 personer på när Inter slog Milan med hela 6-3 i invigningsmatchen av Stadio Giuseppe Meazza. Sedan dess har den klassiska arenan renoverats en handfull gånger men för var säsong som går blir det allt svårare att bortse från att den faktiskt har åttiotre år på nacken.
Historik – ombyggnationernas arena
När Stadio Giuseppe Meazza, eller San Siro som arenan kallades fram till säsongen 79/80, byggdes gjorde den det för att agera hemmaplan för AC Milan. 1935 köptes anläggningen emellertid av staden Milano och det ledde till att även det andra laget från staden, FC Internazionale, flyttade till arenan 1947. Allt sedan den dagen har de båda ärkerivalerna delat broderligt på arenan.
Genom diverse ombyggnationer har Stadio Giuseppe Meazza behållit sin höga standard, särskilt sett med italienska ögon. Tack vare VM 1990 fick arenan sig en rejäl ansiktslyftning då tredje ring, de mäktiga cementtornen och taket byggdes, en renovering som fick en slutfaktura på närmare 60 000 000 dollar. Eftersom ombyggnationen gjorde arenan högre minskade gräsmattans soltimmar och detta har tyvärr lett till att mattan måste läggas om cirka fem gånger per säsong för den nätta kostnaden 200,000 euro.
Förändringar av Meazzas maxkapacitet:
1939 55,000 Läktarna förlängdes och hörnorna fylldes med sittplatser för att öka kapaciteten.
1940 150,000 Ytterligare en ”ring” byggdes vilket näst intill tredubblade arenans kapacitet.
1952 125,000 Länge ryktades det om att Meazza faktiskt inte tog in 150,000. 1952 var det lapp på luckan och publiksiffrorna skrevs till 125,000 när Italien slog Brasilien med 3-0.
1955 85,000 Efter en del förändringar minskades arenans maxkapacitet av säkerhetsskäl.
1988 72,000 Som följd av Heysel-katastrofen minskades arenans maxkapacitet ytterligare.
1990 88,500 Inför VM 1990 gjordes en kraftig renovering av hela arenan. De pampiga cementtornen restes för att göra det möjligt att lägga till tredje ”ring”. Arenan berikades även med det tak som än idag går att skåda nere i Milano.
2002 85,700 Byggdes VIP-loger och hela 400 platser reserverades för presskåren på bekostnad av övriga publik platser.
2003 82,955 Kapaciteten minskades av säkerhetsskäl.
2008 80,018 Ombyggnationer ledde till att ytterligare näst intill tvåtusen platser försvann.
Nutid – varken bu eller bä
Inför den stundande säsongen (09/10) kommer strukturen inne på Meazza förändras under Inters matcher. Den största förändringen blir att bortaklacken kommer att flyttas till ”tredje ring”. Detta gör man på grund av säkerhetsskäl, samt för det extra tryck som kommer att skapas runt om planen när ytterligare 4,193 sittplatser fylls med Interisti från alla världens hörn.
För att locka ytterligare nya (och gamla) fans till att köpa säsongskort till stundande säsong har Inter låtit baka in de två första Coppa Italia-matcherna i säsongsbiljetten för ynka 10 euro extra. Säsongskortsinnehavarna har även möjlighet att gå med i ”Tessera del Tifoso” vilket garanterar dig din plats, även om särskilda läktarrestriktioner gäller för en match.
Inter fortsätter även sitt arbete med att försöka locka mer kvinnor, barn och äldre till arenan. Redan föregående säsong fick alla kvinnor, barn och äldre extra billiga platser på både röd, orange, grön och blå sektion. Så även i år.
Framtid – bygga eller inte bygga
I flera år har det ryktats om att Meazza ska byggas ut eller att Inter och Milan ska bygga nya arenor. I höstas drog rejäla rykten igång om huruvida Moratti skulle, efter att ha inspirerats av Allianz Arena i München, bygga en helt ny toppmodern arena åt sina italienska mästare. Planen var att allting skulle spikas strax före årsskiftet 08/09 och arenan skulle stå klar inför säsongen 2012/2013. Arenan var tänkt att byggas i Roh-Fieraområdet som är lättillgängligt med både tunnelbana och motorväg och arenan skulle ha en maxkapacitet på runt 60,000. Förutom själva fotbollsplanen skulle diverse restauranger, shoppingcenter och förstklassiga konferenslokaler också inkluderas i bygget.
På grund av den ekonomiska kris världen, i skrivande stund, genomlider har dessa planer emellertid lagts på is. I dagsläget finns inga konkreta planer på att bygga nytt även om en ny arena med största sannolikhet kommer att byggas när ekonomin tillåter. Trots detta publicerade Mediaset en artikel så sent som den 9/7-09 där Nicholas Gancikoff, ledare av ett investmentbolag i Italien, menade att Inter skulle kunna slå upp dörrarna på en ny arena omkring 2014. Huruvida detta är riktig information eller ej står dock fortfarande skrivet i stjärnorna.
Personlig åsikt – storslaget eller exklusivt?
Först och främst vill jag uppmana alla Interisti att åka till Milano och besöka Stadio Giuseppe Meazza. Gör det nu, nästa år kan det vara försent. Meazza är en fantastisk arena första gången man besöker den. Man får se mytomspunna Curva Nord, man får se alla glada försäljare runt omkring, man får se alla Interflaggor vaja i vinden, får blir lurad på priserna av Coca Cola-försäljarna på arenan, man får se Inter live… ja på många sätt får man allt det där man hoppas att man ska få. Man blir förälskad… Men!
Inget ont om arenan och dess historia, men när man varit där ett par gånger så börjar man se att även solen har sina fläckar. Betongen är inte riktigt lika charmig, försäljarna med sina lådor på magen känns än mer skumma, brallorna blir ännu skitigare från den smutsiga ”stolen”, den blåsvarta delen av ”San Siro Store” är inte en femtedel så stor som man minns den.
Det mesta blir liksom lite fläckigt. Det enda som är sig likt är hjältarna på planen och trycket från Curvan. Och både laget och klacken är ju mobila enheter. De går att flytta. Nu menar jag inte att man ska ”göra en Wimbledon” och flytta laget till en annan stad och ta ett annat namn. Men man kan, utan problem, flytta till en stadion värdig de italienska mästarna.
Vi behöver alltså en ny arena. Jag känner mig hundra procent säker att en ny arena kommer att byggas, och det inom kort. En fråga jag tycker är mer intressant är vilken typ av arena ska byggas? Där har vi en nöt att knäcka. Som det ser ut idag så står tredje ring allt som oftast halvfull. Det gör att det där sköna trycket som ofta kan upplevas på mindre arenor liksom uteblir. Curvan kan sjunga bäst de vill, för när en tredjedel av arenan ekar halvtom blir det knappast någon direkt stereo-upplevelse.
När klubben väl beslutat sig om att bygga nytt, finns det två vägar att gå. Antingen bygger man en ny gigantisk arena vilket gör att folk fortfarande kan vara relativt säkra på att få se sitt lag utan att behöva bli av med halva månadslönen (utbud och efterfrågan), och man kan fortsätta ha fantastiska publiksiffror vid derbyn och CL. Eller bygger man en arena med, låt säga 50 000, sittplatser, som har lapp på luckan vid varje hemmamatch. Problemet, som jag ser, med det senare alternativet är såklart att biljettpriserna kommer att öka och vi som icke-italienska supportrar kommer få det svårare att se våra hjältar live. Fördelen är såklart att det kommer bli en fantastisk inramning när man väl ser matcherna.
Allt detta om nybyggnation skriver jag trots att jag som Intersupporter är något av en masochist. Jag tycker om att lida lite för att få se mitt lag. Jag kräver absolut inte att allt ska vara perfekt. Jag tar gärna lite skit på brallorna för att få se Inter, det får mig bara att tänka på hur många andra som också skitar ner sig för att få sitta och ta del av något så fantastiskt som FC Internazionale, live. Det som skär i mig är att hela Serie A ligger efter när det gäller ekonomi och marknadsföring. I England ser klubbarna sina arenor som något mer än en gräsplan med läktare. Man vill ge sina fans en helhetsupplevelse. I Italien litar man fortfarande på att passionen ska leda fansen till arenan. I dagsläget räcker passionen fortfarande för fansen, men sponsorer och investerare ser annorlunda på saken.
Arenafrågan borde ha lyfts i Italien långt innan vi lyfte VM-bucklan 2006, nu gäller det att ta tag i det innan det är försent.
