Fans i Fokus: Karl Fors
Andra Livorno-fans firar uppflyttningen till Serie A i våras.

Fans i Fokus: Karl Fors

En Livorno-supporter som inte är helt tillfreds med fotbollens utveckling men som samtidigt värnar om charmen med sin egen klubb får lite välförtjänt ljus på sig.

- Vem är du och hur hittade du till SvenskaFans?
Jag heter Karl Fors och är 21 år. Jag kommer från Uppsala ursprungligen, men bor för närvarande i London.

Jag hittade till SvenskaFans 2007, strax lagom till att den dåvarande säsongen drog igång. Jag hade aldrig hört talas om sidan förut och blev imponerad av bredden och framför allt idén om en sajt för supportrar av supportrar. Då Livornoredaktionen kort efter blev utan skribent, slog jag tag i saken och anmälde mig.

- Varför blev det just Livorno? Val eller slump?
Jag är svårt att säga att jag valde Livorno. Saker och ting sammanföll på ett visst sätt, att Livorno bara blev mitt lag. Det fanns många element som jag kunde identifiera mig med och ju längre jag följde laget, desto starkare blev dessa. Det är en känsla av tillhörighet som har växt sig fram genom åren. Livorno är en kamp mot etablissemanget. Det är charmigt oftast.

- Vad är viktigast för dig att få se när ditt lag spelar?
Vinst är ju vad allt handlar om, men Livorno vinner inte särskilt ofta. Jag tror att man uppträder korrekt och spelar snyggt är viktigare för mig. Föregående säsong i Serie B var dock ytterst trevlig ur den synpunkten att man verkligen spelade fotboll – och vann. Serie B är visserligen en sämre liga, men att för en gångs skull få spela ut 90% av lagen, kändes kul. Själva spelidén var dessutom framtidens fotboll; med snabba omställningar, yttrar och offensiva ytterbackar. Ett dynamiskt spel. Man hade en spelidé som man aldrig gick ifrån oavsett motstånd och jag tror att Livorno aldrig har varit så roliga att titta på.

Så, det är viktigt för mig att man spelar en attraktiv och underhållande fotboll. På något sätt försvinner attraktionskraften hos ett lag som vinner utan att göra det snyggt. Jag beundrar verkligen de lag som trots sitt svaga spelarmaterial, ändå försöker spela fotboll.

- Vad saknar du i din klubb?
Mycket. En vettig ägare, resurser och ett stadion som inte håller på att vittra sönder. Dock kan man alltid lära sig att uppskatta det man har. Aldo Spinelli är trots allt en profil som lever i något manodepressivt mönster. När vi vinner skall vi bygga ett lag för Europa, när vi förlorar skall vi sälja hela klubben och starta om i Serie D.

Resurser vore trevligt – även om dynamiken i att följa Livorno inte ligger i pengarna Spinelli investerar. Däremot kan det vara jobbigt att se på när sportchefen Nelso Ricci börjar med sina klassiska ”budgetlösningar”, med spelare vars bäst före datum var för länge sedan. Det bästa vore om man kunde fortsätta värva ungt.

Stadion däremot behöver verkligen rivas/byggas om/sprängas. Armando Picchi är fallfärdigt. Det behövs en ny arena, vilket också Livornos borgmästare inser. Ett gemensamt stadion med Pisa är planerat, men det krävs inget större geni för att inse att något sådant är ett recept för misslyckande.

- Vad är du mest stolt över?
Jag är stolt över att heja på en klubb som utgör ett alternativ till andra lag – lag med ofta extrema högersympatier. Jag tror att fotbollen behöver lag som bryter mönstret och skapar oreda inom de strukturer som finns.

- Vilka är era främsta rivaler?
Pisa och Lazio. Pisa-rivaliteten går tillbaka till medeltiden, då Livorno utkonkurrerade Pisa som handelscentrum. Lazio i uppenbart politiska.

- Vilken upplaga av ditt favoritlag ligger dig närmast om hjärtat?
Den nuvarande. Den har de element jag gillar hos ett fotbollslag. De unga talangerna, stjärnorna (Diamanti och Tavano), veteranerna (Galante och Grandoni) och de uppenbart utseendemässigt galna (läs: Fausto Rossini).

- Har du någon gång ifrågasatt din "tro"?
 Nej, inte direkt. Visserligen lovar man sig själv att aldrig följa laget mer då det går dåligt, men man har en mer djupgående känsla än så som hävdar motsatsen.

- Hur ofta ser du ditt lag på plats?
Jag har sett Livorno på plats en gång mot Triestina i maj 2009. Man förlorade med 1-0 och spelade inte alls bra.

- Egen produkt eller superstjärna, du måste välja en.
 Egen produkt. Jag tror att Livorno är en alldeles för enkel stad för en superstjärna. Annars vore det kul att ha en avdankad Ronaldinho någon gång i Livorno. Bara för att.

- Ultimat drömvärvning?
Just nu Cristiano Lucarelli. Annars har jag en förkärlek för de unga, okända talangerna.

- Vad är din åsikt om den moderna fotbollen? Var det "bättre förr"?
Fotbollen har tagit en omloppsbana, där pengarna och kapitalet i allt större grad styr villkoren för supportrarna. Fotboll är inte bara längre en sport. Det är en produkt. Samhället ser ut på det sättet idag, man kan hata eller älska det, men det är verkligheten.

Jag tycker dock att pendeln hos den moderna fotbollen börjar svänga för långt; effekterna blir för långt kännbara och tar oss bort från de element vi gillar mest hos sporten. Hur förhåller man sig egentligen till Ronaldos värvning till Real Madrid? Hur förhåller man sig till att ultras blir förbisedda och att ramarna för fotbollen byggs upp för att passa ägarnas önskemål?

Kapitalismens intåg på fotbollsplanen görs dessvärre på bekostnad av den mest folkliga kulturyttring som finns. Mindre klubbar kommer att vara tvungna att kämpa mot jättar med gigantiska ekonomiska muskler. Vi kommer att se mindre lag som inte kan ta vägen upp till toppen och många klubbar kommer inte överleva ekonomiskt.

- Beskriv en typisk söndag för dig under ligasäsongen.
Det händer inget speciellt. Jag letar rätt på en stream med en kvalitet motsvarande tv-sändningar från Nordkorea och försöker urskilja vad som händer.

- Berätta en rolig anekdot som ditt supporterskap fört med sig.
Jag har fått en del förfrågningar från ungdomsspelare i Sverige hur man tar kontakt med Livorno att provträna med klubben. Tyvärr har jag lika lite insikt som dem.

Redaktionen@jonas5oderstrom2009-07-23 08:00:00
Author

Fler artiklar om La Curva

Goals of the week (omgång 11)