Time will tell
Säsongen närmar sig med stormsteg och träningsmatcherna rullar på. Juventus mötte Vicenza och klarade 1-1 med en man mindre. Samtidigt kan man inte låta bli att fundera över säsongen och kampen mot Inter och övriga lag i toppen.
Med förekommen anledning av den stundande säsongen finns det så mycket att diskutera och så oändligt mycket att fördjupa sig i. I livet, i Serie A och i Juventus. Troligtvis har vi redan våra huvuden så långt ner i all den här skiten. Problemet? Vi gillar det. Och vi kommer bli tvungna att dras med ett bra tag - fotbollen och Juventus. Det ger oss glädje och det ger oss huvudbry. Det är livet.
Amauri bestämde sig för att använda armbågen och såg rött. Trezeguet gjorde mål och ville inte fira. Allt detta i gårdagens träningsmatch mot Vicenza. Detta är bara några av de punkter som är värda att diskutera om vi vill gå in på detaljnivå. Detaljer är viktiga för helheten och det råder inga som helst tvivel om att vi söker en helhet som kan ge oss det vi önskar - framgångar i Europa och längst upp på pallen i Serie A. Säsongen 2009/2010 kan komma att bli en banbrytande säsong för Bianconeris. Ett paradigmskifte för oss som tröttnat. Ett maktskifte som förhoppningsvis är mildare än det på Honduras (och på många andra platser för den delen). Inter har varit längst upp länge nog för att slentrianens klockor ska ha ringt mina öron döva.
Samtidigt har det inte förblindat mig och Inter får självklart ses som favoriter inför årets tävling. Lagdelarna är intakta (Zlatan-affären kan röra om) och med värvningarna av Motta och Milito står Mourinhos lagbygge stabilt. Milan, Viola och Roma är också ständiga hot och har bra trupper som i allra högsta grad är med i matchen hela vägen in i kaklet. Därför är det monumentalt viktigt att Ferrara får skeppet på rätt köl redan från början och att spelare som Amauri, Diego, Giovinco, Chiellini och Sissoko verkligen får visa varför de är Juve-material. Sedan har vi ett gammalt erkänt gäng som består av Del Piero, Buffon och Cannavaro som vi vet kan det här med att sparka boll. Tiotusenkronorsfrågan. Kommer kombinationen av nytt och gammalt fungera? Har vi hittat en tränare med rätt filosofi och ett gediget ledarskap? Time will tell.
Vi återvänder till detaljerna och konstaterar att efter Vicenza tagit ledningen tog Amauri ett mindre lyckat beslut och använde armbågen som ett vapen mot Di Cesare. Korkat minst sagt och tv-bilderna visar en hyfsat missnöjd Ferrara vid sidlinjen. Juventus skulle klara 1-1 och kvitteringsmålet gjordes av Trezeguet på straff. Han såg ganska menlös ut efter målet och ville inte direkt fira (träningsmatchens betydelse?) och har kanske funderingarna på annat håll (läs Milan). Gigli har ju gått ut och sagt att han ska koncentrera sig på att sälja.
Nu väntar match mot Sevilla i Peace Cup på fredag.
