Hernán Crespo-den sympatiske legoknekten
Interredaktionens störste Crespo-supporter ser tillbaka på en lång karriär som inneburit två sejourer i Inter och frågar sig varför den argentinske målspottaren är respekterad, men inte älskad?
Hernán Crespo-den sympatiske legoknekten
Alla de matcher man sett genom åren med Inter så har jag alltid saknat en anfallare som gör de enkla målen, som står på rätt plats i boxen, som kan nicka, stöta, skarva in inläggen från kanten eller komma fri via en genomskärare i mitten, säsongen 2002-03 såg jag honom för första gången i den blåsvarta tröjan.
Han hade tidigare gjort livet surt för mig i andra klubbar, både i Parma och framförallt i Lazio, där han sprutade in mål. Nu skulle han frälsa oss, tänkte jag efter att Ronaldo sagt adjö till Italien och gått till spanska Real Madrid efter VM 2002.
Det var 31 augusti och året var 2002, Hernán Crespo, den långhårige argentinaren hade värvats från S.S Lazio som hade fått ekonomiska problem, säsongen innan hade han gjort 26 mål på 32 matcher och blivit capocannoniere, nu var det dags att frälsa oss blåsvarta från Milano.
Tillsammans med den elegante uruguayanen, Alvaro Recoba, skulle man göra livet surt för motståndarna i premiären borta mot Lecce. Efter fem minuter hade han presenterat sig, 0-1, typiskt Crespo-mål, på rätt plats efter en retur och in med bollen på ett tillslag. Inter vann matchen med 3-4. Matchen efter var, den tidigare skadade, ikonen Christian Vieri tillbaka och skapade en på pappret perfekt trident, Recoba-Vieri-Crespo. Vieri nickade in matchens enda mål i hemmapremiären mot Torino. Man skulle sluta tvåa i ligan efter Juventus och tittar man på anfallsbesättningen denna säsong så hittar man dessutom toppklasspelare utöver Vieri och Recoba även namn som Gabriel Batistuta, Obafemi Martins och Mohammed Kallon. Men en spelare stack ut i mina ögon, det var grovjobbaren med ett av de bästa huvudspelet jag sett från en forward på ett bra tag, dessutom var han en äkta “fox-in-the-box” som hade saknats ett tag i mina ögon.
Där det tog fart
Den professionella karriären tog sin början hemma i Argentina, säsongen 1993-94, i River Plate. Född i Florida och uppvuxen i förorten till Buenos Aires stod valet att vilja dra på sig tröjan till Boca Juniors eller River Plate, den senare vann. Efter att ha gjort 13 mål på 25 matcher under tränare, Daniel Passarella, den säsongen så tog det fart för Hernán.
1996 vinner River Plate Copa Libertadores och Hernán gör två mål i returmötet på hemmaplan och säkrar segern över colombianska America de Cali med sammanlagt 2-1. Samma år är det OS och Argentina skickar ett slagkraftigt lag som når finalen där man sensationellt förlorar med 2-3 mot Nigeria, men för en spelare betydde turneringen lite mer eftersom han vann skytteligan under turneringen efter att ha gjort 6 mål.
Italienska Parma lyckas få hans namnteckning på kontraktet för $4 miljoner. Efter 24 mål på 62 matcher packar Hernán väskan och lämnar Sydamerika för Europa.
Första anhalten
Den som hade fått upp ögonen för honom var ingen mindre än gamle Milanspelaren, Carlo Ancelotti, som numera var tränare åt Serie A-laget Parma i norra Italien.
Laget gör en lysande säsong och slåss med Juventus om titeln ända in på målsnöret, men kommer tvåa. Tillsammans med Enrico Chiesa och Mario Staníc utgjorde Hernán en farlig offensiv. Efter en seg säsongsinledning och en försäljning av Zola till Chelsea så marscherade laget upp genom tabellen, men nådde inte riktigt ända fram. Hernán debuterade i hemmaförlusten mot Perugia, det första målet i Serie A kom såklart på Stadio Meazza mot Inter då Parma förlorade med 1-3. Facit efter första säsongen vart 12 mål på 27 matcher. Den andra säsongen kom laget på en sjätte plats och var aldrig riktigt nära i ligan, i europaspelet gick laget knackigt. Under den andra säsongen vart det än en gång 12 mål, denna gång på 25 matcher. Säsongen 1998/99 tog Alberto Malesani över skutan och då lyckades man vinna Coppa Italia över Fiorentina efter ett dubbelmöte, först oavgjort hemma, 1-1, där Crespo gav laget ledningen efter 16 minuter, men Batistuta kvitterade. I returen på Artemio Franchi klev han än en gång fram och gav laget ledningen strax innan halvtid, Fiorentina vände till 2-1 i andra, men Vanoli kvitterade och gjorde att man vann tack vare fler mål på bortaplan. I ligan slutade laget på en fjärdeplats, 15 poäng efter segrande AC Milan. I maj samma år har Parma tagit sig ända till final i UEFA-cupen som spelades i Moskva där man ställs mot franska Olympique Marseille. Parma gjorde processen kort och vann med 3-0 efter att Crespo inlett målskyttet, Chiesa och Vanoli spädde på med varsitt och ännu en medalj i samlingen. Parma hade nu ett riktigt klasslag med spelare som Buffon, Cannavaro, Thuram, Veron, Chiesa och Crespo. Säsongen 1999-2000 vart den sista i Parma-tröjan, laget slutade på en femteplats i ligan, men Hernan visade klass och stod för hela 22 mål på 34 matcher. Sammanlagt vart det 62 mål under fyra säsonger.
"Skyttekung med 26 mål"
Rekordtransfern
S.S Lazio hade tagit hem scuddeton efter stor dramatik i sista omgången, säsongen 99-00. Nu skulle det satsas ännu mer och svenske Sven-Göran Eriksson basade och pekade medan Signor Cragnotti betalade, den här gången pekade han på Hernán Crespo. Summan som Parma krävde var skyhög, men här fanns det inget tak. Parma fick £35 miljoner, eller £16 miljoner cash samt argentinaren Matias Almeyda samt portugisen Sergio Conceicao. Hernán betalade tillbaka genom att bli capocannoniere i Serie A efter att ha gjort 26 mål på 32 matcher, ett enastående facit!
Lazio vart det första italienska laget på börsen och hybrisen vart stor, men pengar försvann fortare än kvickt, betydligt mer än det kom in. Lazio slutade trea efter att lokalkonkurrenten, Roma, tagit hem scudetton. Laget vann italienska Supercupen med stjärnor som Nesta, Nedved, Veron och Crespo. Säsongen efter, 2001-2002, hade Dino Zoff tagit över som tränare, men han lyckades bara förvärra läget för Lazio som slutade på en svag sjätte plats och bidrog till att man missade att kvalificera sig till Champions League och välbehövliga miljoner. Hernan spelade 22 matcher och gjorde 12 mål den sista säsongen i Lazio. Cragnottis imperium rämnade och Lazio tvingades sälja spelare, det var dags att packa väskan ännu en gång för den gode Hernán.
"Presskonferens"
Till Milano- fem i tolv, den 31 aug 2002
Massimo Morattis kärlek till anfallare var i sitt esse, den här gången hade han lyckats med en värvning precis innan transferfönstret skulle stänga för säsongen. Kontraktet signerades och ännu en argentinare i den blåsvarta tröjan satte sina fötter på Appiano Gentile. Efter Ronaldos övergång till Real Madrid fanns det pengar att spendera och Moratti var tvungen att ge fansen något att kyla ned deras upprördhet. €20 miljoner samt talangen Bernardo Corradi gick i motsatt riktning. Den argentinske landsmannen och taktikern, Hector Cuper, ledde Inter och hade en tuff uppgift då man sålt Ronaldo och precis stupat på målsnöret säsongen innan. Hernán bildar tillsammans med Vieri en tung duo i europaspelet och bidrar med hela 9 mål innan skadan uppstår som håller honom borta i fyra månader, Inter går hela vägen till semifinal, men förlorar p g a bortamålsregeln då man spelar oavgjort, 0-0 borta, och sedan 1-1 hemma. Anfallet består av Hernán Crespo och Alvaro Recoba, båda skadade men mer rutinerade än Kallon och Martins som Cuper inte vågade chansa med i semifinalen. Det är i europaspelet som Crespo visar sin klass, I första gruppspelet gör Crespo båda målen i 2-2 matchen borta mot Rosenborg, han gör matchens enda i 1-0 segern hemma mot Ajax, han gör två mål i bortamötet med Lyon som slutar 3-3, ännu ett i 3-0 segern hemma mot Rosenborg samt två i sista matchen mot Ajax som Inter vinner med 1-2 på bortaplan. 8 mål på 6 matcher!
I nästa omgång möter man Newcastle borta på St. James´Park i slutet av november och chockar engelsmännen med att ta en 0-2 ledning och en minut in på andra avgör Crespo efter fint förspel av Okan. Matchen slutar 1-4 och Inter går som tåget. Innan juluppehållet lyckas man även slå Bayern Leverkusen med 3-2 och Cuper förtjänar beröm för sitt matchande i europa. Söndagen den 12 januari möter Inter Modena hemma på Meazza, Crespo bildar anfall med Recoba och allt ser riktigt bra ut då man gjort varsitt mål redan efter 22 minuter. Samspelet sitter bra och man skapar en hel del oreda, bara ett par minuter efter Crespos 2-0 mål så försöker han nå ett inspel av Recoba i boxen och sträcker sig, men skadar sig i samma situation. Skadan visar sig vara allvarlig och en muskel är av. Fyra månader senare gör Hernán comeback, dock inte helt återställd enligt många. Den 6 april sitter han på bänken igen, en viss Batistuta har försökt övertyga Inters ledning och fan, men inte lyckats. Ganska oberäkneligt får han chansen direkt från start i kvartsfinalen hemma mot Valencia, där Vieri blir segerherre med matchens enda mål. Den 19 april gör Hernán comeback ligan i mötet med Brescia på bortaplan, med tio minuter kvar byts han in mot Recoba. I den tredje övertidsminuten står han på rätt plats efer att Zanettis skott tagit på en försvarare. Matchen efter mot Lazio gör han 1-0 målet på en språngnick, matchen slutar oavgjort. I säsongens sista match i ligan gör han båda målen mot Perugia i en match som slutar 2-2. Facit: 18 matcher och 7 mål i Serie A samt 12 matcher och 9 mål i Champions League. Trots en lång period av skada så ramlade målen in på kontot, säsongen blev “close, but no cigar”, tvåa i ligan efter ett Juventus som vann ligan med 7 poäng till godo samt en semifinal i Champions League.
"I en ljusare blå tröja"
Mot de brittiska öarna
Massimo Moratti visade att tålamod inte var ett ord han varken förstod eller hade hört, inför säsongen 2003-04 säljer han Hernan Crespo till Chelsea, där tränaren heter Claudio Ranieri, för £16.8 miljoner. Ett fyraårskontrakt signeras. Trots en respektabel säsong i Inter där man spelat bättre än på länge så säljer man en av europaspelets bästa målgörare samt efter några omgångar så kickas även Cuper av Moratti som knappast vann Nobelpriset det året. I Chelsea råkar Crespo ut för en Ranieri som ägnar sig ett rotationssystem av laget som ingen skådat tidigare. En svag säsong med dåligt självförtroende speglar Crespo som får chansen från start i 19 matcher, allt som allt spelar han 31 matcher och gör 12 mål. Roman Abramovich var ny ägare och nya spelare köptes in på löpande band, trots en andraplats i ligan efter Arsenal, som inte förlorade en match den säsongen, så kickas Ranieri och efterträds av en viss José Mourinho. Crespo blir övertalig och vädjar om att lånas ut eller säljas.
"Typiskt Crespo-mål, hat-tric mot Lecce"
Ancelotti
En gammal tränare visar sig sträcka ut en hand och samtidigt garantera sig om mål då han lyckas få AC Milan att ta Hernán Crespo på lån och stå för lönekostnaden under säsongen 2004-05. Crespo återvänder till Italien och Milano, dock till den rödsvarta delen vilket retar upp en del supportrar till Inter, men inget som rör upp några större löpsedlar. Sammanlagt blir det 28 matcher och 11 mål, varav två kommer i Champions League finalen mot Liverpool där man leder med 3-0 i halvtid för att sedan tappa till 3-3 och förlora på straffar. Än idag talar han om den som den värsta förlusten någonsin i sin klubbkarriär. Crespo fick förtroendet att starta bredvid den glödhete Andrij Shevchenko istället för Jon Dahl Tomasson och Filippo Inzaghi. I Serie A kom AC Milan tvåa, en poäng efter Juventus, som senare skulle bli av med titeln p g a Calciopoli.
Tillbaka till Chelsea
José Mourinho var ute efter en forward som kunde kampera och konkurrera med ivorianen Didier Drogba i Chelseas anfall, men inte hittat någon. Svaret blev att återkalla Hernán Crespo från Italien, trots att han inte ville tillbaka. Men José övertalade, tillsammans med Roman Abramovich honom att återvända och ge det en chans. Den här gången gick det betydligt bättre i den blåa Chelsea-tröjan, redan i första matchen i serien gjorde han matchens enda mål mot Wigan, därefter sprang Chelsea hem ligan, som man ledde med hela 18 poäng tills man i mars tappade poäng och ledde endast med 7 poäng innan man knöt ihop säcken och vann Premier League, vilket var Hernáns första ligaseger. Allt som allt gjorde han 26 mål under säsongen och gjorde en del avtryck både i europa mot Real Betis och Anderlecht, i serien/cuperna rasslade det i nätet mot Liverpool, Newcastle, Portsmouth, Fulham, Sunderland och West Ham. Trots ligasegern och den bättre säsongen, 10 mål i ligan, så längtade crespo med familj tillbaka till Italien där de hade kvar sitt hus utanför Milano. Än en gång ansökte han om att bli utlånad till AC Milan. Chelsea vägrade så länge man inte fick ett acceptabelt erbjudande.
"Äkta glädje!"
Åter till Milano och blåsvart
Inför säsongen 2006/07 var det turbulent i Italien, Calciopoli hade skadat ryktet och flera lag vart bestraffade med minuspoäng och tvångsrelegering. Spelare i klubbar som vart drabbade var helt plötsligt uppe på marknaden. Hernán Crespo satt i London och önskade sig bort från Chelsea, men fanns det ingen som kunde betala det Chelsea begärde? Samtal fördes även internt i Chelsea och mellan Abramovich och Crespo. Till slut enades det om en låne-deal på två år, där Chelsea hade möjlighet att ta tillbaka spelaren vid behov, Inter och president Moratti öppnade plånboken och tog över löneutbetalningarna till Crespo. Den 7 augusti 2006 var Hernán Crespo tillbaka i Milano, sprudlande glad och pånyttfödd, enligt honom själv. Superlativen över klubben haglade från hans sida. Roberto Mancini var den som ledde laget vid sidan och tillsammans med Marco Branca och Gabriele Oriali hade man gjort en hel del bra transfers, till skillnad mot tidigare år. Crespo kom till Inter i en liknande deal som tidigare mittfältsgeneralen, Juan Sebastian Verón gjorde.
Utöver Crespo hittade Moratti en spelare i Juventus som han tyckte var en “rolig spelare”, Zlatan Ibrahimovíc samt backen Fabio Grosso från Palermo, Maxwell, Douglas Maicon samt ännu en f d svartvit, Patrick Vieira och en free transfer i Olivier Dacourt. Ut gick bl a Obafemi Martins, David Pizarro, Favalli och Verón. Inter slog rekord efter rekord denna säsong då man förväntades vinna utan problem då Juventus var i Serie B och AC Milan startade med -8 poäng.
Hernán Crespo och Zlatan Ibrahimovíc bildade anfallspar som oftast med Adriano som tredjeval och en ständigt inhoppande Julio Cruz i högform gjorde att man akterseglade övriga lag tidigt och skrapade ihop 97 poäng under säsongen. Debaclet kom i Champions League där man ännu en gång åkte ut på bortaplanmålsregeln, efter 2-2 hemma mot Valencia så vart det endast 0-0 borta i åttondelsfinalen och matchen urartade i slagsmål mellan spelare som renderade ett par matchers avstängning för t ex Maicon, Cruz och Burdisso. Den här gången var det inte i europaspelet som Crespo utmärkte sig för som i sin senaste sejour i klubben, den här gången visade han sin klass i ligaspelet samt i Supercoppan som startade säsongen där laget låg under med 0-3 mot Roma, men där man kvitterar och avgör på övertid efter en vacker frispark av Figo. Crespo reducerade med en kraftfull nick till 2-3 efter att Vieira reducerat strax innan halvtid med en nick. I ligan vart det 14 mål, ett mindre än Zlatan som stannade på 15 mål. Hernán gör en mycket bra säsong och är i en hysterisk målform i slutet av säsongen, mellan 6 maj och 17 maj gör han 7 mål på 4 matcher, trots det förlorar man Coppan mot Roma med sammanlagt 4-7. Crespo gör 3 av Inters 4 mål, han gör ett hat-tric i 4-3 mötet med Lazio och passar på att göra matchens enda mål mot Messina i ligan.
"Mål i landslaget mot USA"
Håret
Här någonstans börjar sägnen att Hernáns styrka försvann då han klipper av stora delar av sitt hår efter 5 år med ett karakteristiskt hårband och långt hår, inför Copa Ameríca där han tagits ut för att vara spjutspetsen i Argentinas anfall lyser han av självförtroende. Redan i första matchen mot USA där man vinner med 4-1 sätter Crespo tonen med två mål. I nästa gruppspelsmatch mot Colombia vinner Argentina med 4-2 och här inleder han målskyttet med att förvalta en straff. Tyvärr uppstår en skada och turneringen avslutas tidigt för honom, dock kan han ta med sig att han delar skyttekungstiteln med ikonen Diego Maradona i Copa Ameríca.
Säsongen 2007/08 blir det mindre speltid, delvis p g a den tidigare skadan och att konkurrensen hårdnat i anfallet med nyförvärvet David Suazo från Cagliari. Men han tar sina chanser när han får dem, även om krutet inte är lika torrt längre och snabbheten inte är lika uppenbar så har han kvar sin näsa för målet och sitt huvudspel. Cruz och Ibrahimovíc är anfallsparet Mancini förlitar sig på och Suazo och Crespo att kasta in under säsongen. Det blir 29 matcher och 7 mål vilket får ses som ett svagt facit för Hernán, men efter att ha varit förstavalet i nästan samtliga klubbar så får han numer ägna sig åt att ta chansen när den kommer, ofta gör han det, får ett par matcher på raken från start, men roteras sedan bort till förmån av andra. Inter valde ändå att behålla honom då Chelsea ännu en gång ville ha hem honom inför säsongen 2007/08, låne-dealen avslutas och Crespo fick som han och familjen ville, “hem” till Milano och ännu en scudetto till samlingen. Inter vinner ligan efter att Zlatan sparkat hem segern i bortamötet i sista omgången i regnmatchen borta mot Parma, Cruz och stjärnskottet, Balotelli var valet på topp. Crespo på bänken. Avslutningen på säsongen vart för hans del ganska knaper efter en bättre höst, men en kämpe ger aldrig upp.
José Mourinho
Inför säsongen 2008/09 värvas Crespos gamle tränare från Chelseatiden, portugisen José Mourinho, en man som han aldrig säger att han hade problem med, men som han ändå aldrig nådde sin riktiga potential under. Redan från början ser det ut som att han ska falla för åldersstrecket, men han är villig att arbeta och bevisa att han är värdig en plats i startelvan. Trots det nya 4-3-3 systemet där han inte riktigt kan finna en roll som passar, precis som Cruz, så försöker han när han får sin chans. Dock gör Mourinho klart tidigt att Crespo inte finns i hans planer då han stryks från listan av registrerade spelare till Champions League och den begränsade speltiden, de få gånger han tas ut i laget. Tiden fram till nyår och att transferfönstret öppnar ägnas endast åt inhopp, för en gångs skull hör man antydan till missnöje vädras i pressen från Crespo. Medierna börjar spekulera och runt nyåret nämns både Lyon, Roma, Palermo och Real Madrid som letar ersättare för skadade Ruud van Nistelrooy, men inget signeras. Hernán spelar klart säsongen och höjdpunkten är hans kvittering till 3-3 i mötet med Roma där han på ett karakteristiskt sätt nickskjuter in bollen i närmaste krysset på ett inlägg, man kan nästan ta på hans glädje när man ser honom springa och ta emot publikens jubel och dedikera målet till sina två små döttrar.
Inter vinner ännu en gång scudetton och Hernán får ett par matcher i slutet av säsongen samt i Coppan, men facit talar sitt tydliga språk: 14 matcher i Serie A och 2 mål samt 3 matcher i Coppan utan ett enda mål. I sista matchen på Meazza får Hernán ett uppskattat avsked, vilket gör honom rörd: “Seeing those banners adressed to me, written from the bortom of the heart, was exciting. I´m happy to have managed to transmit my passion for this sport and for this colors.”
Flyttlasset gick sedan vidare till Genoa, efter att ha blivit free transfer, även om Fiorentina var och ryckte i honom, kärleken till Italien och att hans fru är från Rom håller honom kvar en lång tid i stövellandet, kanske är han med och nosar i ett straffområde nära ditt lag nästa säsong? Jag vill passa på att gratulera Genoa, ni får ett fullblodsproffs!
"3-3 målet mot Roma"
Varför Hernán?
En fråga som är befogad, varför gillar/avgudar man en spelare som haft fler klubbar på sitt lönekonto än majoriteten? För mig personifierar han glädje och instinkt på plan, här finns inte mycket glamour och teknik utan mer löpvillighet och ett uppoffrande spel för både sig själv och sina lagkamrater samt ett huvudspel i högsta klass. Det finns flera påståenden att han saknar karisma? So what! Här är en spelare som inte hamnar i klammer med rättvisan, slåss med lagkamrater, privata skandaler eller tjafs med tränare i media. Hernán Crespo är ett kliniskt fullblodsproffs, aldrig utvisad eller inblandad i tjafs med domaren. Det finns ett avsnitt i hans tidigare år som speglar honom och hans karriär väldigt bra. Det är när River Plate vinner mot America i Copa libertadores, när slutsignalen ljuder springer folket för att hylla Enzo Francescoli, trots att det är Hernáns sista match innan flytten till Parma och att han avgjort matchen med sina två mål, tv-kameran fångar in honom gående på planen själv, det är inte förrän efter ett tag som fans kommer fram och omfamnar honom. Crespo var populär i River Plate, men inte älskad som Marcelo Salas eller Javier Saviola. Den bilden säger mycket om Crespo, uppskattad, men inte älskad. I mina ögon en perfekt striker, en "fox-in-the-box" eller raka motsatsen till den osympatiske Inzaghi hittar du en mer ödmjuk Crespo.
Grande “Valdanito” eller “Arma Letale” som Scarpini brukade skrika, men det var då. Tack för den här tiden i den blåsvarta tröjan. Mille Grazie!
