Krönika: För alltid en svartblå hjälte
"Miljoner Interisti världen över kastar sig i armarna på varandra. En tyngd lyfts från allas axlar. På plan ser man hela Inters bänk resa sig och kasta sig över hjälten: Zlatan Ibrahimovic från Rosengård, Malmö."
Det är en regnig dag. Sista ligaomgången säsongen 07/08. De svartblå mästarna möter ett Parma som kämpar för sin existens i Serie A. Men trots serieleding är Inter inte i sin bästa form. Sedan lagets skyttekung och kanske viktigaste spelare skadat sig hade Inters jätteförsprång i ligan krympt till endast en poäng och nu med endast en ligaomgång kvar slåss man med kniven mot strupen. Det hela känns väldigt 2002...
Det är en regnig dag. Och spelet fungerar inte alls för Mancinis män. Parma, på nedflyttningsplats, är laget som får chanserna, men Julio Cesar räddar Inter som vanligt. I offensiven är det bara en 17-årig primaveraspelare och en högerback som försöker. Samtidigt gör Roma 1-0 i sin match och scudetton är helt plötsligt i de rödgulas händer. Spelarna ser vettskrämda ut. Många har varit med om det förut, att förlora scudetton i sista matchen. Kan det hända igen?
För många Interisti var det här de senaste deceniernas viktigaste match. Visst vann vi scudetton året innan men våra rivaler unnade oss inte glädjen utan påstod att vi vunnit den utan motstånd. Nu fanns alla med. Juve, Milan, Roma... alla hade börjat på noll. Inter hade tagit ett stort försprång i ligan men likväl hade man tappat näst intill hela. Var det verkligen så? Kunde vi inte vinna "på riktigt"?
Mancini går fram och tillbaka framför tränarbänken. Åren på Interbänken har gjort il mister gråhårig. Man förstår ju varför. Även Mancios ögon ser konfunderade ut. Han ser rädd ut. Han vet att om inte laget vinner idag så är hans dagar räknade i klubben. Eller det kanske de redan är, utbrottet efter Champions League-uttåget hade nog raserat en hel del av hans förtroende hos il presidente. "Fokusera... vad kan jag göra för att ändra matchbilden? Vågar jag...? Har jag något val? Nej" Han vinkar till sig lagets skadade skyttekung.
Zlatan reser sig upp. Blicken är fokuserad. Han knyter shortsen, tittar ut över planen, avtackar spelaren som byts ut, kliver ut på plan och börjar genast att peka och gestikulera på hur laget ska spela. En ledare har beträtt gräsmattan. Direkt söker han sig mot målet och avfyrar ett skott, målvakten räddar men alla ser det. Intentionen. Glöden. Hela laget dras med.
60.55 in i matchen får Dejan Stankovic bollen på mittplan, han avancerar mot straffområdet, ser sin motståndare och gör en sidledspass till Zlatan. Denne lurar iskallt Fernando Couto med sin mottagning, fortsätter fem meter fram i banan, lägger upp för skott och skjuter från ca. 25 meter. Skottet är flakt och studsar precis framför målvakten vid dennes högra stolpe i mål.
E GOL E GOL E GOL!!! Scarpini skriker ut sin lättnad i mikrofonen. Miljoner Interisti världen över kastar sig i armarna på varandra. En tyngd lyfts från allas axlar. På plan ser man hela Inters bänk resa sig och kasta sig över hjälten: Zlatan Ibrahimovic från Rosengård, Malmö.
Med ytterligare ett mål från skånepågen säkrar Inter matchen och scudetton. Över hela världen gråter man svartblåa glädjetårar. En förbannelse är bruten, ingen kan kalla denna scudetton för pappersscudetto eller plastscudetto. Inter är mästare i Italien och ingen kan förstöra det för oss.
---
När du nu lämnar Milano och Italien så gör du det som en hjälte. I historieböckerna kommer du stå som en av de största i klubben. Inte ens din store idol mäktade med det du gjort, att föra Inter, inte bara till en, utan till tre ligatitlar.
Till skillnad från så många andra så sticker du inte bakvägen. Redan tidigt i våras sa du att du ville söka dig till den spanska ligan för att söka nya utmaningar. Du kommer aldrig att bli en bandiere, en som älskar klubbmärket, men du kommer alltid att älska fotbollen. Och vi Interisti kommer alltid att minnas dej som en svartblå hjälte. Grazie Campione!