Ranking: Åtta nyttiga slitvargar
Juli övergår snart i augusti och man kan konstatera två saker, tiden går alldeles för fort och det regnar på tok för mycket. Nog om det, tänkte komma med ännu en lista som förhoppningsvis ger er lite behaglig sommarläsning. I min förra lista rankade jag de allra främsta i Juventus moderna historia. Den här gången har turen kommit till de inte fullt så glamorösa (men väl så nyttiga) spelarna, slitvargarna och de lojala lagspelarna. Glidtacklingar i högre grad än klacksparkar, uppoffrande löpningar snarare än smekande frisparkar.
8. Michelangelo Rampulla
Rampulla var aldrig förstemålvakt i Juventus. Däremot var han en ypperlig reservkepper. De gånger Rampulla fick hoppa in svarade han alltid för en bra insats. Trots att han uppenbarligen höll hög klass och förtjänade en plats som förstakeeper i något lag så blev han Juventus trogen under lång tid. Något vi fans ska vara tacksamma över, en reserv av Rampullas kaliber vittnar om hur exceptionellt bra Juventus var under den här tiden.
7. Alessio Tacchinardi
Tacchinardi är en personlig favorit hos många fans. Inledde karriären som back men förflyttades tids nog till mittfältet. En kämpe av renaste vatten med stort Juvehjärta. Mest minnesvärd är han för säsongen 99/00 då han skickligt agerade som en av fyra hjälpgummor i ett granithårt fyramannamittfält. Ett mittfält helt anpassat till att ge Zinedine Zidane fria tyglar som trequartista.
6. Angelo Di livio
Kallades för den lille soldaten och ser man till spelstilen så är det ett högst passande smeknamn. Di livio var tuff, ettrig och löpstark. God teknik och bra inlägg är också egenskaper som kan tillskrivas den lille kämpen, för övrigt bördig från Rom.
5. Mark Iuliano
Den perfekte mittbacksreserven, alltid redo för ett inhopp och aldrig gnäll för utebliven speltid. Dessutom bjöd han alltid på bra och stabilt backspel när han gavs chansen. Att Iuliano oftast var reserv har sin förklaring i att Juve, under hans tid i klubben, förfogade över ligans och ett av världens bästa mittbackspar i Ferrara/ Montero. Iuliano noterades för 19 landskamper under karriären, vilket är meriterande i den stenhårda konkurrens som rådde på 90-talet. Baresi, Nesta, Cannavaro och Ferrara tillhörde hans föga oävna rivaler om en landslagsplats.
4. Gianluca Pessotto
En ytterst funktionell spelare, Pessotto kunde med framgång användas både i försvaret och på mittfältet. Precis som i Iulianos fall förekom inget gnäll vid en eventuell bänkning. Pessotto hade ett välutvecklat taktiskt sinne, han punktmarkerade och fullständigt neutraliserade Zinedine Zidane både i VM-kvartsfinalen 1998 och i EM-finalen 2000.
3. Paolo Montero
En snabbfotad och mycket tuff mittback, tillhör de mest utvisade någonsin i Serie a. I par med Ferrara bildade han det mest fruktade och kanske bästa mittbacksparet under mitten av 90-talet. Tyvärr skulle Montero avslutat karriären något tidigare, då han sina sista år inte var i närheten av sina forna och fruktade kvaliteter.
2. Didier deschamps
En hårt arbetande och tillbakadragen strateg, otroligt betydelsefull för alla klubbar han representerat. Kanske var han som allra bäst under sina fem år i Juventus (94-99).
Eric Cantona kallade honom en gång för vattenbärare, men Didier tog gruvlig revansch när han som lagkapten för Frankrike lyfte VM-bucklan 1998. Cantona bevittnade den stora händelsen i TV-soffan, efter att året innan avslutat karriären.
1. Antonio Conte
Antonio Conte var en ledargestalt och nyckelspelare i det tysta. Laglojal och hårt arbetande, dessutom med särskild förmåga att göra viktiga mål. Conte tillhörde aldrig Juves mest spektakulära spelare, men han tillhörde definitivt lagets mest nyttiga. Bar kaptensbindeln under några säsonger, vilket visar hans klass och betydelse. Numera har han en framgångsrik tränarkarriär framför sig, möjlig ersättare till Marcello Lippi som förbundskapten?
