Tankar kring Mercaton
I en annars sömnig och regntung sommar kan man alltid förtjusas av den årliga sommar-mercaton i Serie A. Rykten, halvsanningar och ibland rena lögner blandas ihop till en fin smet av fotbollssex.
Denna sommar är det Serie A som är aktivast om vi räknar bort Real Madrid och Manchester City. Nu är det nämligen vi som jagar underifrån och våra topplag måste stärka trupperna om vi skall närma oss spanjorerna och engelsmännen.
örst till följetongen ”Ibra”. Denna affär innebär alltså att Inter får Samuel Etoo, 400 miljoner samt Alexander Hleb på lån, med en option på att köpa loss honom efter säsongen. Vissa säger att affären är superb för Inter andra hävdar att Inter härmed gör ett sportsligt självmord...
Jag anser att Ibrahimovic har varit outstanding i Serie A ett bra tag nu, han vill ha en ny utmaning och får det i Barcelona. Hans brist har enligt mig varit hans humör, kroppspråk samt hans negativa spel i Europa. Vad jag menar med hans kroppspråk och hans humör är de negativa signaler och attityder han generarar till sina medspelare i vissa matcher. Av en sådan stor spelare som Zlatan (den störste Sverige har upplevt sedan Gre-No-Li) så förväntar jag mig mera för att placera honom i facket av de största genom tiderna i fotbollseuropa.
Jag vill se en mogen och vuxen man med fötterna på jorden, ödmjuk och insiktsfull där han bidrar till de unga spelarnas utveckling (se Balotelli) istället för att sätta sig själv i fokus, och impementera en dålig attityd hos hans lagkamrater. Givetvis är inte Zlatan själv ansvarig för hela Inters resultat och alla de unga spelarnas inställning men varför kan han inte ta efter en sådan som Zanetti, som med sin positivitet bidrar till ett gott klimat?
Hursomhelst, Serie A tappar både Zlatan och Kaka denna sommar, två otroliga spelare som har betytt allt för sina respektive klubbar. För deras skull hoppas jag att detta byte inte betyder att deras låga slocknar i och med klubbytena, och att båda spelarna finner vad de söker.
Juventus är på god väg att komma ikapp Inter i form av kvalitet på spelartruppen. Värvningarna av Felipe Melo och Diego är hur genialiska som helst, alla som kan fotboll vet vad en stark centrallinje betyder och med dessa herrar plus Caceres från Barcelona och Cannavaro från Real Madrid så börjar vi förstå varför vissa klubbar benämns som storklubbar och andra inte.
Frågan är om inte Juventus innermittfält är bland de absolut bästa i världen, definitivt bäst i Serie A i alla fall.
Det finns några klubbar i Serie A, precis under toppen som gör allt för att etablera sig som just topplag. Klubbarna jag framförallt tänker på är Genoa, Palermo och Napoli. Genoa har kommit längre i sitt projekt i mitt tycke och har framförallt ett bättre organiserat lag än vad Palermo och Napoli har visat upp.
Genoa har alltså blivit av med superviktiga duon Milito-Motta. Dessa förluster var de värsta som kunde hända dem. Motta var för mig säsongens värvning och betyder otroligt mycket med sitt intelligenta positions- och defensiva kampspel på mitten. Kommentarer om Milito är överflödiga, skall dock bli intressant att se om argentinaren trivdes bäst som en stor fisk i en liten damm än som en liten fisk i en stor...
Man skall heller inte glömma att Genoa har sålt duktige Matteo Ferrari som var lagets bäsat försvarare ifjol. Här duger inte Bochetti som ersättare och man måste få in en rejäl rutinerad mittback, annars håller det inte. Annars kan man bara imponeras av den frenesi och fräckhet genovesarna visar på mercaton hittills. Palacio, Crespo, Floccari, Kharja, Moretti och när detta skrivs verkar det som att duktige Alberto Zapater från Zaragoza också anländer. Helt rätt värvningar av president Prezioci.
P Sicilien skall man under nye tränaren Walter Zenga vinna Serie A. Inte en chans i världen svarar jag med. Jag har aldrig insett Zengas storhet och förstår inte trots hyfsade meriter i Östeuropa (dock utslagen av Elfsborg förra året i Uefacupen med sitt Rapid Bukarest) hans begåvning på tränarbänken. Han bidrar inte med någonting nytt till fotbollen och i hans Catania spelade man både tråkig fotboll och vågade trots offensivt begåvade spelare aldrig utmana storlagen på riktigt. Kanske dömer jag ut den gode Zenga för tidigt, kanske kan han bidra till att Palermo spelarna ser sig själva som ett topplag, och identifierar sig med klubbar som Inter istället för klubbar som Cagliari...
Nä, trots bra värvningar av flera stora talanger från Argentina så har jag svårt att se vad Zenga skall bidra med, kanske krävs det två psykopater (förlåt Zamparini) för att lyckas med Palermo, vad vet jag.
Jag har trots allt länge varit förtjust i Palermo, och hoppas att detta är året då man finner stabiliteten och blir ett topplag. Ser man till namnen i laguppställniingen så kan man slå vilka som helst, jag tror dock att många spelare såsom Liverani, Nocerino, Miccoli och Balzaretti är precis så bra som de kan bli, det vill säga lite för bra för ett mittenlag, lite för svaga för ett topplag.
Hur bra är Pastore från Huracan?
Milan, mitt älskade Milan, varför gör ni detta mot mig? Skall det vara så otroligt svårt att värva tre-fyra bra unga, hungriga, friska, starka, glada och kanske framförallt duktiga spelare till klubben?
Vi som har följt Milan länge och läst om klubben, dess värderingar och vad den står för förstår att man inte är den som stressar upp sig och att klubben är en institution, ett kulturmärke där framgångar inte bara mäts i titlar utan också i livskvalitet hos sina spelare. Trots detta känner jag sympati för all de miljontals supportrar som längtar efter en ny storhetstid.
Man skall inte måla fan på väggen men just nu har jag svårt att se Milan som ett toppfyra lag. En anfallare behövs, en mittback, offensiva mittfältare och ytterbackar är det också ont om, i alla fall sådana som håller världsklass. Snälla Milan, ge inte upp, lägg er inte ner och kapitulera inför utmaningen, vi behöver det här laget som en rejäl titelutmanare.
Må hända är det pengaproblem som spökar för Milanesarna, både Galliani och Berlusconi har beklagat sig över de bistra tiderna, men inte kan det väl vara så illa?
Napoli var ett lag med två ansikten förra säsongen. Man började inspirerat på hösten för att sedan säcka ihop på våran. Tränaren Eddy Reja fick sparken och över tog Roberto Donadoni (Livorno, landslaget). Han lyckades inget vidare, och nere i Neapel hoppas fansen och inte minst De Laurentiis att köpen av Quagliarella, Cigarini, De Sanctis och Zuniga plus tid att bygga laget skall ge laget en plats på den övre halvan av tabellen.
För Napoli gäller det att vara realistiska. Förra årets resultat var inte glimrande men heller ingen katastrof. Ser man på den backlinje laget förfogade över förra säsongen så kan alla förstå varför man hamnade där man gjorde, laget blev framtungt. Contini-Santacroce-Cannavaro är inte någon bakre region som håller för en toppsju-placering, inte i världens tuffaste liga.
Om laget vill framåt så behövs ännu en back som kan gå direkt in i truppen förutom Campagnaro som fick nöta bänk i Sampdoria.
De sista raderna tänkte jag tillägna Lazio som det ständigt surras om. Jag är kanske en av de få som tror på klubben och faktiskt tror att de på intet sätt är underlägsna sin kära styvbroder i samma stad. Värvningarna av Matuzalem och Eliseu är bra, likaså hade det varit viktigt att få in Diego Lugano eller varför inte Rasmus Bengtsson som mittback, det är nämligen här man läcker som mest.
Om Goran Pandev vill lämna skall han få lämna, se till att få bra betalt av någon rysk klubb, typ Zenit. Visserligen en gudomlig spelare men offensivt har Lazio många kvicka och tekniska spelare. Smutskastade president Lotito verkar aldrig få någon arbetsro men hans utnämning av Davide Ballardini är ett smart val, han är både disciplinerad och offensiv på samma gång. Lazio förtjänar framgång efter det ekonomiska och sportsliga stålbad man genomgått efter Svennis gladlynte kompis Cragnottis dagar.
Har Svennis några moraliska spärrar när han väljer klubb?
I en sådan här artikel kan man aldrig få med allt man velat, och jag har säkert glömt tusentals viktiga spelare, aspekter och händelser att skriva om.
På det hela taget så har jag personligen positiva känslor av mercaton, visst stora spelare lämnar och stora lag försämras men precis som historiska städer och civilisationer så kommer det nya spelare, nya klubbar som ersätter de som lämnat oss, detta kallas det eviga kretsloppet. För Serie A:s del så är jag intt övertygad om att det som hänt i sommar behöver leda till något negativt. Vi har gått igenom vårat stålbad, tvättat oss rena och ser nu framåt, förhoppningsvis fyllda av lärdomar.
