Ljusblåa mercatotankar: Vi står fortfarande kvar på ruta ett
Fortfarande är truppen i modell XXXL. Ingen försäljning av Ledesma, De Silvestri och Pandev har skett. Och än idag står Lazio utan nyförvärv på mittbacksplatsen.
Som vanligt är det mesta ganska komiskt när det gäller Lotito och hans affärer. Sanningen är den att vi har förstärkt på de platser där vi redan har bra alternativ, även om truppen behövde en klar breddning och kvalitéshöjning.
Jag är nöjd med budgetvärvningen av Eliseu som rent statistiskt sätt gjorde en säsong som inte matchar hans prislapp överhuvudtaget, detta sagt i positiv bemärkelse. Han lär vara back-up till ligans mest irrationella yttrar Foggia och Zaraté i Ballardinis 4-2-3-1 system. I Julio Cruz får Lazio för första gången sedan favoriten Corradis dagar en huvudspelare som kan göra någonting av alla de inlägg som varje match dimper ner i motståndarnas straffområde när även Lichtsteiner och Kolarov fyller på. En bra, billig och logisk värvning.
Bizarri har varit en av seriens bästa målvakter och kommer slåss med Muslera på ett bättre sätt än vad Carizzo lyckades med. Köper Zaragoza loss den dribblande målvakten för de 10 miljoner Euro som utköpsklausulen ligger på är det bara att buga och ta emot, för annars står Lazio nästa år med tre målvakter som alla vill och kan vara förstavalet i de flesta klubbar...
Mauro Zaraté, Laziotruppens mest älskade spelare, är klar för klubben i ytterligare fem år. Hurvida det blir fem år eller inte lär tiden, hans insatser och andra klubbars intresse avgöra. I vilket fall är jag mer än övertygad om att de dryga 20 miljoner som spenderats på en av världens bästa dribblers är mycket väl investerade pengar, både sportsligt och ekonomiskt. Ha också i åtanke att den enorma spricka som finns emellan Lotito och majoriteten av Laziofansen hade växt och orsakat en jordbävning på Formello om nu inte Lotito gjort det enda rätta.
Matuzalém är en spelare som jag blev väldigt förtjust i under förra säsongen. En sällsynt duktig tvåvägsspelare som kommer passa mer än utmärkt i ett 4-2-3-1 system där han kan växla sin defensiva skicklighet med det vägvinnande passningsspel han besitter.
Försäljningen av Rozenhal kändes vettig tyckter jag. Han har inte presterat i närheten av det som jag förväntade mig av honom och de 5 miljoner som Lazio fick får ändå uppfattas som väl godkänt. Dessutom ger det vinken av att en ny mittback med säkerhet är på väg in, vilket med tanke på fjolårssäongen ändå måste anses vara prio ett. Men än idag står vi här utan nyförvärv på mittbackspositionen.
Kvar i de bakre leden står en allt äldre Siviglia, en gråtandes Cribari, en underpresterande Radu, en ständigt vilsen Stendardo och Diakité som behöver någon att hålla i handen ute på plan.
Lotito verkar ju förövrigt, om man nu skall tro de ständigt ljugande agenterna, ha slarvat bort Sveriges mest lovande back, Rasmus Bengtsson. Rasmus lär i framtiden bli en mittback med stor klass och för priset 400.000, som motsvarar typ två veckolöner för Terry, är det ett givet köp. Men då går det inte komma fyra timmar försent till förhandlingarna... Hurvida det är sant eller inte återstår att se, men ingenting förvånar mig med Lazio och Lotito längre.
Lugano får ju annars ses som ett optimalt köp. En ledare med en spetsegenskap i huvudspelet är precis vad ett ungt och ofta ojämnt försvar verkligen behöver. Att han sedan är tillgänglig på free transfer kan endast ses som en enorm bonus. Lugano verkar dock vilja ha en del del cash för att spela i den ljusblå tröjan, men frågan är om inte Lazio har råd att kosta på sig en saftig sign-on bonus med tanke på Rozenhal försäljning och det faktum att inga pengar utgår till Luganos gamla klubb Fenerbache?
Solklar värvning, precis där det behövs som mest.
Ledesmas prislapp på 15 miljoner tror jag till slut är rätt med tanke på att han har ett kontrakt som är längre än Pandevs. Argentinarens spelstil är hett eftertraktad och jag tror att såpan om argentinaren som har världens snuskigaste agent, Vincenzo Ippolito, får ett slut denna sommaren. Om inte med en flytt så med ett nytt kontrakt. Säga vad man vill om Ledesma, men emellanåt är han väldigt dominerande centralt och tillsammans med Matuzelem förra året blev han en klass bättre.
Däremot är jag tveksam om någon klubb kan tänka sig att betala de 19 miljoner som Lotito kräver för Pandev. Kontraktet går ut nästa sommar och för att få till en försäljning lär ett bud på 12 miljoner vara skäligt att acceptera. Troligen kommer också ett sådant bud att accepteras under slutet av augusti månad då ingen vinner på att ha en spelare med Pandevs sportsliga och ekonomiska värde på bänken.
Det vet företagsledaren Lotito vädligt väl, just nu är det bara ett spel för gallerierna.
Den tredje rebellen är De Silvestri, som med all rätt blivit petad av "Forrest Gump", och där ryktas prislappen ligga på hela 8 miljoner Euro. De Silvestri är visserligen snabb och har en fysik som är väldigt bra, men passningsspelet och bollkontrollen lämnar en hel del frågetecken och det finns inte en chans att han är värd de pengarna för någon klubb med tanke på hans brister och avsaknad av erfarenhet. Han är lovande och han kommer från de egna leden, men jag känner mig ändå något sviken av De Silvestri som bara efter en säsong väljer att lämna istället för att kämpa och ligga i. Hurvida det blir så återstår och se, men bara själva aktionen kräver att ifrågasättas, även om De Silvestri verkar vara en en otrolig sympatisk person.
Det kanske har hänt något i kulisserna som vi inte vet om?
Med Lotito vet man aldrig...
Säg nu att Lazio får in 12 miljoner för Pandev, 15 miljoner för Ledesma och 5 miljoner Euro för De Silvestri, vilket skulle ge 32 miljoner i inkomst.
Lägg där till de 5 miljoner man fått för Rozenhal och säkerligen ytterligare lite cash för andra spelare som lär lastas av och vi är uppe i drygt 40 miljoner.
27 av dessa lär gå tillbaka till Lotito, då han mer än en gång uttryck hans vilja att Lazio alltid skall gå plus/minus noll. 13 miljoner finns dock kvar att leka med, men frågan är då vart man bör investera?
Lugano, javisst, men skiter det sig lär första prio fortsatt vara en mittback. En mittback som utstrålar klass och ingen chansning som de flesta värvningar emellanåt verkar vara. Det centrala mittfältet lär bestå av Dabo och Matuzalem med Brocchi och Baronio som ersättare, vilket inte låter totalt katastrofalt, men inte heller tillräckligt bra.
Som trequartista lär Mauri få en hel del chanser och det låter ju allt annat än roligt och bra.
Det är inte utan att man blir deppig, trots solens skinande ljus utanför,över vilken negativ utveckling Mauri haft sedan hans drömsäsong 2006/2007.
Frågan är om han någonsin hittar tillbaka?
Lösningen på ett alternativ som trequartista hittar man antagligen i Sydamerika där det finns mängder av offensivt skickliga spelare till priser som är överkomliga. Vad som verkligen känns oroväckande är att det inte ryktats nämnvärt om en spelare på denna positionen, även om Simplicio alltid känns nära. Trequartistarollen är i själva verket den postion efter mittbacksplatsen som i mina ögon allra mest skriker efter en förstärkning!
Meghni? Nej, Nej, NEJ och NEJ. Jag hoppas att jag får äta upp det där, även om all logik talar emot det...
Som vanligt lär vi laziali leva i en egen värld ända fram tills den 31:e augusti. En värld som präglas av rykten, ovisshet, förhoppningar som grusas och tårar som lär falla när några av de största spelarna i de senaste årens upplaga av Lazio lär lämna.
Det är en värld där Lotito är Gud och det, mina ljusblå vänner, känns som vanligt förjävligt!
Serie A, som vi längtar efter dig!
