Uno, Due, Trezeguet
Känns rubriken igen? Trodde väl det, David Trezeguet bjöd på sitt andra hat-trick i den svart-vita tröjan mot Chievo.
Juventus kom till spel med samma offensiva uppställning om mot Reggina förra veckan, Lippi verkar vara övertygad om att det är den rätta vägen och hittills så har vi ingen anledning att klaga. Slutsiffrorna skrevs till 4-1 efter en mycket bra insats där Juve hade full koll från start till mål. Domare Racalbuto hade ingen större kväll, men vad slutresultatet anbelangar så kom det att spela mindre roll.
Matchen inleddes i en tät dimma och vi tv-tittare kunde i princip bara se spelet på ena sidan av planen, inte idealiskt direkt. Jag måste bara slänga iväg en känga till Arne Hegerfors, som famlade mer än spelarna i dimman och visade än en gång att han inte är direkt insatt i den italienska fotbollen. Å andra sidan så kan man kanske inte klandra honom, hur roligt är det att inte se den match som man ska referera?
Juventus tog i alla fall tag i spelet rätt så omgående, och det första målet lät inte vänta på sig. Nedved blev fälld en fem-tio meter utanför straffområdet. Del Piero slog frisparken som Lupatelli lite slarvigt lämnade retur på. På returen dök Trezeguet upp och petade in 0-1 efter åtta minuter.
Ungefär tio minuter senare var det dags igen, Nedved lurade shortsen av Moro som kontrade med en halv nacksving och domaren hade inget annat val än att blåsa för straff. Del Piero satte straffen säkert mitt i målet sedan Lupatelli ramlat åt sidan alldeles för tidigt. Syndabocken Moro måste gjort en av sitt livs sämsta halvlekar, han hade inte många rätt och när han inte orsakade frisparkar var det felpass som gällde.
Chievo återhämtade sig lite efter det och mycket av spelet koncentrerade sig till mittfältet där Conte och Davids dock klarade av det mesta på ett galant sätt. Chievo var inte bra i matchen, det var något som inte stämde. De var steget efter hela tiden vilket resulterade i en himla massa onödiga frisparkar på mittplan då framför allt Davids och Camoranesi stoppades med mer eller mindre fula tacklingar bakifrån. Detta syndromet fortsatte genom hela matchen och jag är rätt förvånad över att Davids aldrig blev riktigt förbannad.
Juventus hade bud på en straff till i den första halvleken, Lorenzi höfttacklade Del Piero men domaren valde att blåsa frispark och flytta ut bollen, ytterst tveksamt ska sägas då det såg ut som om det var klart innanför området.
Juventus säkra 0-2 ledning stod sig dock i halvtid och det såg ut att vara avgjort, Juventus spelade nämligen mycket bra och kontrollerat utan att på något sätt förta sig. Chievo hängde helt enkelt inte med.
Del Neri försökte förgäves åstadkomma ändringar inför den andra halvleken och gjorde ett par snabba byten i den andra, något som skulle bli väldigt kostsamt senare under matchen.
Chievo ryckte upp sig lite, man hotade aldrig Buffon direkt men spelet förlades stundvis på Juventus planhalva och framför allt Perrotta och Cossato vållade en hel del problem med vina löpningar och andra fina initiativ.
Juventus var dock inte nöjda med resultatet utan fortsatte att vara det mest tongivande laget framåt och vi kunde fått se ett klassiskt mål om inte Camoranesi blivit neddragen efter att han lyft bollen över en Chievoförsvarare och vänt bort den samme i ett och samma moment. Straffen var klar och Racalbuto pekade på punken för andra gången, Del Piero stegade upp igen men den här gången sköt han i ribban. Planen var inte i bästa skick men straffar måste gå på mål, det var en liten nagel i ögat på vår store kapten.
Några minuter senare reparerade han dock det med en underbar framspelning till Trezeguet i djupled. Trez sprintade ifrån sin försvarare och avslutningen höll världsklass. Hans bredsida startade i en bana som fick en att tro att bollen skulle hamna långt utanför mål men den skruvade sig tillbaks perfekt, förbi Lupatelli och in vid närmaste stolpe. Trez fick glädjefnatt och sprang ut till Juveklacken och firade tillsammans med Del Piero, på ett sätt som vi aldrig fick de Del Piero och Pippo göra.
Efter Juves tredje mål försökte Chievo än en gång rycka upp sig, man tog tag i spelet stundtals och kvitteringen kom också. Buffon som inte haft något att göra fick peta en mycket fint slagen frispark till hörna. På hörnan lyckades Cossato dunka in 1-3 efter trassel i straffområdet. Cossato landade dock olyckligt på den jordiga planen och fick utgå på grund av skada. Vid det laget hade Del Neri redan gjort alla sina byten och Chievo fick fortsätta med tio man.
Några minuter senare blev detta ännu värre, Racalbuto blåste av Bierhoff i en nickduell med Ferrara. Tysken blev förbannad och sa något olämpligt till domaren samt att han pekade på dennes huvud med fel finger så att säga. Rött kort och Chievo var reducerat till nio man.
Juventus skulle peta in ytterligare en boll den här kvällen. Di Vaio som ersatte Del Piero fixade ännu en straff. Han petade bollen mellan två försvarare, gick mellan men en av dem steg in och stängde hans väg. Racalbuto tvekade inte den här gången heller. Lupatelli borde fått en varning när han vägrade ställa sig på linjen, likt pajasen Barthez. När han till slut gjorde det så dunkade Trezeguet in sitt tredje på kraft och han såg lyckligare ut än någonsin.
Matchen var avgjord och den avslutades med att Juventus slog ett hundratal passningar inom laget och domaren blåste av efter 30 sekunders tillägg.
Juventus spelade ypperlig fotboll, även om Chievo inte var alls bra så var det klasskillnad. Juve blir att räkna med och Trez är utan tvekan tillbaks där han slutade förra året.
Huvudämnet den här kvällen blir dock vare sig man vill det eller ej domare Racalbuto. Jag hänger inte upp mig så mycket på straffarna, Di Vaios var tveksam men det hade blivit frispark utanför området och då ska det även vara straff. Men han gör andra hårresande saker, Juventus fick massvis med helt meningslösa frisparkar med sig i eget straffområde. Till och med Montero så förvånad ut vid vissa tillfällen. Dessutom så höll han en mycket ojämn nivå, det som var varning ena stunden var inte ens frispark gången efter och så var det matchen igenom. Chievo spelade visserligen lite över gränsen och bjöd på massvis med onödiga kapningar men Racalbuto skulle styrt upp det tidigt istället för att variera så i sin bedömning.
Denna bittra eftersmak till trots så var det en ypperligt bra insats av Juve som nu har 9-1 i målskillnad i ligaspelet efter nyår. Det bådar gott inför framtiden.
