Inter i halvtid: Del I : Hemingway slog huvudet på spiken
Jag kommer den närmsta tiden presentera en artikelserie om Inter i halvtid. Det har gått sjutton omgångar och vintermästaren har utsetts. Våra kusiner snappade upp den titeln och ser heta ut. Min första del behandlar hur Serie – A säsongen har sett ut då vi summerar den efter halva serien.
Förra säsongen lämnade alla med blåsvarta hjärtan i ett chocktillstånd. Vi skrev ingen säsongssummering för att vi var så förtvivlade. Samtliga spelare i Inter kunde inte fatta vad som hänt. Det var rent utsagt fruktansvärt att uppleva den femte maj och tiden efteråt. Dock så räddade Fotbolls- VM oss ur fotbollsdepressionen. Ett år med VM i fotboll är alltid ett bra år. Efter ett världsmästerskap med många fantastiska matcher var det dags att börja fokusera på Inter återigen. Stämningen under försäsongen var oerhört fokuserad. Samtliga hade bara ett ord inpräntat på hornhinnan, nämligen r e v a n s c h.
Försäsongen hade en intressant utveckling. Kallon öste in mål för Inter och verkade mäkta taggad. Bespottade Guly gjorde många fina matcher och fick ökat självförtroende. Jag hoppades mycket på dessa herrar när väl säsongen skulle börja. Vad händer? Jo, båda två åker på skador som håller dem borta en lång tid. Dock så kände jag ändå att det skulle bli ”vår” säsong.
Serie A börjar med fyra raka vinster för Inter. Torino, Reggina, Chievo och Piacenza får alla gå av planen utan poäng mot Inter. Närmast poäng är Reggina, som kvitterar i slutminuten, och tappar in 1-2 i anfallet efteråt. Recoba var hjälten den gången för Inter. Även mot Piacenza är Recoba hjälten då han gör ett mål och passar till resten när Inter vinner med 4-1 på bortaplan. Första poängförlusten för Inter blev mot Juventus på Giuseppe Meazza. Juventus spelar mycket bättre, men Crespo stod för de värsta missarna. Ett öppet mål resulterar i en stolpträff, och ett öppet nickläge går över. Juventus tar ledningen efter Camonaresi filmat i närkamp med Coco. Straffen sätter Del Piero när det är två minuter kvar av ordinarie speltid. 1-1 kommer i 95:e minuten efter att Toldo och sedan Vieri petat till bollen. En närkamp som vissa Bianconeris ville ha frispark ur, medan andra godtog domslutet. Vi Nerazzurris såg självklart inget fel med närkampen…
Efter matchen mot den gamla damen så tar Inter tre vinster mot Bologna, Como och Empoli. Dessa matcher följs av en period då Inter bara tar en poäng på tre matcher. Först snor Udinese alla poängen med sig från Meazza. Helgen efter så tar Inter poäng på Olimpico mot Roma, efter en sen kvittering av Okan. Nästa match på schemat var derbyt mot våra rödsvarta kusiner. Vieri gör årets (?) miss då han missar öppet mål från nära håll. Enda målet görs av Serginho och kusinerna kunde håna oss återigen. Just Vieri blir huvudpersonen i nästa drabbning för Inter. Bobo hade fått skit för att han hade missat många lägen som t.ex chansen i derbyt mot kusinerna. Mot Brescia svarade han med att göra samtliga fyra mål! En fet bit tejp över munnen på hans belackare!
Den sjunde december var nästa match för Inter. Det var återigen dags att åka till Olimpico för att möta de himmelsblå. Spöket verkade sitta kvar hos samtliga då Lopez fick sätta boll efter boll bakom Toldo. 3-0 var ställningen redan i den första halvleken. Ett självmål av Couto innan halvtid satte en strimma hopp i vår tillvaro. I den andra halvleken sker Emres definitiva genombrott i Inter. En makalös lobb följs av en distinkt skott vid Peruzzis högra stolpe, och helt plötsligt var det 3-3. Lazio var chockat och Inter var sånär på väg att åka från Rom med tre poäng. Crespo nickar i stolpen och Vieri missar en nick från en halvmeters håll. 3-3, och nu visste hela världen vem Emre var. Peruzzi lär i alla fall aldrig glömma honom. Emres två första mål för Inter var utsökta delikatesser, och det yttersta beviset på att han verkligen slagit igenom i Inter. De kom efter en längre tid av bra genomförda matcher av den lille turken. Efter matchen fick han smeknamnet ”Diego”.
Atalanta avverkas efter ett distinkt skott av Kallon. Första segern någonsin på Ennio Tardini tas helgen efter mot Parma. Just vinsten mot Parma är den hittills skönaste för oss fans. Jag njöt i fulla drag av att vi fick tyst på dem. Fast livat blev det ändå, i o m att matchen avgjordes då Inter fick straff. Vissa av Parmafansen går hand i hand med Roma när de proklamerar att det är en konspiration som genomsyrar hela den Italienska fotbollen. Och trots att det är svårt att hitta mer solklar straff den här säsongen, så var domaren ”köpt” enligt vissa.
Efter juluppehållet var det dags att ta oss an Modena på hemmaplan. Julskinkan verkade ha gjort flera spelare gott, speciellt Twister som hade en fin match. Kanariefåglarna togs enkelt med 2-0. Dock så händer något fruktansvärt när Crespo åker på en allvarlig skada. En skada som kommer att sätta stor prägel på den här säsongen. Vissa säger att den är början på en neråtgående spiral av olycka för Inter. Ibland är jag rädd för att de har rätt… Batistuta flögs igår in som ersättare för skyttekungen i Champions League. Ett beslut som orsakar ambivalens hos Nerazzurris och glädje hos de flesta Giallorossis. Den närmaste tiden får utvisa om Cuper och Moratti visade fingertoppskänsla, eller handlade fel i ren panik. Senaste matchen i ligan vittnade dock om att Inter hade problem. Perugia sätter, med stor hjälp av domaren, Inter på plats. De får de två första målen till skänks, vilket gör att modet sänks hos varje Nerazzurri. Dock, som spelet såg ut, så hade nog inte Inter vunnit på Renato Curi stadion ändå.
Efter halva säsongen så ligger Inter tre poäng efter Milan som har skrapat ihop 39 poäng. På samma poäng som Inter ligger säsongens överraskning, Lazio. En poäng efter oss ligger den gamle damen och lurar. Som det ser ut just nu så tror jag att Bianconeri tar hem Scudetton återigen. De känns fruktansvärt starka, speciellt då de fått tillbaka målsprutan 3CG. För Inters del så gäller det att få igång ett eget grundspel. Många har hånat oss med att säga att vi inte har något spel och att vår ”tur” snart tar slut. Och efter förlusten mot Perugia så menar många att det var just det som hände på Renato Curi Stadion. Dock så finns det även mer ”vidsynta” belackare.
Vår styrka ligger i att vi är ruskigt effektiva. Ok, visst finns det undantag, så som med allt annat i livet. Men jag vet att det finns en ruskig respekt hos många fans för vår effektivitet. Vi har ett av de bästa försvaren i världen, och en benhård defensiv hela planen över. Vi har inte haft någon riktig kreatör den här säsongen, förrän Emre började hitta sin plats på mittfältet. Det vi har fått förlita oss på är enskilda prestationer av spelare. Vårt anfall kan mäta sig med de bästa, och erbjuds lägen så sitter de allt som oftast (återigen… brasklappen om att det kan gå åt pipan, såsom i söndags mot Perugia då flertalet lägen missades). Sammanfattningsvis så har det varit ett bättre spel från Inters sida, ju längre vi kommit in på säsongen. Mycket tack vare att vår lille turk har växt på mittfältet.
Fortsättningen läser ni här
