Tempi Duri
Alla vill peka finger, alla har rätt, men alla har också fel. I hårda tider är det enkelt att vilja hitta en syndabock för allting dåligt som händer.
Efter försäljningen av Aquilani har röster som redan varit kritiska mot Rosella Sensi nått nya, mindre charmiga nivåer. "Maten på min tallrik beror inte på Roma. Min far var alltid en person som gav, aldrig tog, ifrån Roma." är hennes svar på alla antydningar på att familjen Sensi - med alla ekonomiska problem de bär på - vägrar sälja Roma då det skulle innebära en försämring i familjens ekonomi.
Var ska man starta när man ska reda ut de problem som slutligen ledde till en försäljning av en våra kronjuveler, Alberto Aquilani? Skulle reaktionerna varit så starka om någon annan spelare, som inte varit fostrad i de egna leden, med exakt samma karriär bakom sig i Roma, hade blivit såld? Aquilani har inte startat mer än 25 matcher någon av de senaste säsongerna. Är det våra läkare som bär skulden till hans skador och dåliga läkekött? Är det den dåliga planen på Trigoria, som Pizarro antytt, som lett till att vi hade så många skadade spelare förra året? Är det Tottis fel att säsongen blev så dålig då han missade straffen mot Inter i Supercupen? Är det Pradés fel att vi inte har vettiga ersättare när dessa skador uppstår? Var det Panuccis fel att han vägrade sitta på bänken mot Napoli och därmed hamnade utanför laget när den skulle skrivas in i CL under vinterfönstret, vilket slutligen ledde till att Loria fick starta mot Arsenal, och därmed balanserade helt på egen hand det faktum att Fabregas, Adebayor och flertalet tongivade spelare i Arsenal var borta, genom sin blotta närvaro på plan? Var det Spallettis fel att han inte skrev in Panucci ändå? Är det Vucinics eller Tonettos fel när de missade sina straffar - och därmed gjorde slut på drömmen om en CL-final för Roma på Olimpico? Enligt Totti har ett lag endast en sådan chans per generation. Var det att förlora den chansen som ledde till att laget fullständigt rasade och knappt klarade att spela till sig en sjätteplats, när vi tidigare abonnerat på andraplatsen på ligan? Var det de italienska domares fel, som i vissa matcher(enligt en samstämmig italienska media, inget att tjafsa om detta) blåste scudetton Inters väg säsongen 07/08 som gjorde att hela laget fick en krossad moral och inte kände att det fanns något att kämpa för och förlorade match efter match mot det som på förhande kändes som hanterbart motstånd? Är det ditt fel att du som tifoso inte är rik och kan köpa klubben och skapa en egen era i ditt namn? Eller åter igen - är det Rosellas fel, allt ovanstående?
Real Madrid har spenderat 240 miljoner euro på nya spelare i år. Dessa inköp har finansierats via banklån, och detta i en tid när vi anses befinna oss i en finansiell kris. 240 miljoner euro är siffran som brukar anges när man ska värdesätta vårt älskade Roma dvs hur mycket hela klubben är värd. Samtidigt är det värt att notera att det Real Madrid som Roma slog ut förförra säsongen hade spenderat 200 mijoner på spelarköp de föregående två säsongerna. När vi mötte Manchester United den mörka kvällen i april 2007, kunde man också konstatera att Rooney hade kostat Manchester United lika mycket som alla Romas nyförvärv de senaste två åren.
Romas affärsmodell har trots det - och nu glömmer vi alla just den matchen mot United för att argumentet ska hålla - haft stora sportsliga framgångar de senaste åren förutom precis gångna säsongen. Vi har en affärsmodell vi kan vara stolta över, på samma sätt vi har varit stolta när Spalletti skapade den vackraste kombinationen av Zemanoffensiv med Capellodefensiv vi någonsin sett i Rom. När vi sålde Chivu ersattes han av Juan. När vi sålde Mancini och tappade Giuly ersattes dessa av Menez och Baptista, men tanken var ju att vi skulle få Mutu, och där kan inte vår ledning lastas, då allt i princip var klart. Att vi sedan ersatte Ferrari med Loria och Curci med Artur, ja, det var en katastrof. Samtidigt hade Doni knappt missat en match dittills, först i år led han av en skadedrabbad säsong. Värt att tillägga vad gäller Chivus och Mancinis försäljning, var att vi fick ut ett mycket bra pris på spelare som endast hade en säsong kvar – och som dessutom själva valt att inte förnya sina respektive kontrakt. Detta gäller inte Aquilani, som hade precis skrivit på ett nytt kontrakt och inte på något sätt lämnar av egen vilja. Om kontraktet skrevs för att driva upp priset kan vi bara spekulera i.
Säsongen som gick - förhoppningvis en parentes. Roma gjorde lika mycket mål som de italienska lagen som i år spelar Champions League - men släppte också in lika många som de lag som i år spelar i Serie B. Och visst känns det personligen frestande att skylla allt på Loria...
Två matcher som slutligen blev tongivande i scudettostriden mot Inter förförra säsongen var Cagliari borta, och Livorno hemma. Romaälskare minns med en bitterljuv smak att bägge målvakterna, Romare bägge två, bad om ursäkt till fansen efter matcherna för att de hade förhindrat en Romavinst genom sitt storspel. I hur många klubbar händer sådant? Jag har aldrig hört något sådant tidigare, eller efter. Det enda exemplet jag kommer på som liknar det här var när Henrik Larsson inte firade sitt mål mot Celtic. Hur många andra juveler har vi inte tappat till andra lag? D'Agostino, Bovo, Curci, Pepe, Galoppa, Amelia är bara ett fåtal spelare som numera är tongivande i sina respektive lag. Självklart gör det ont att se dessa spelare, som precis som Aquilani motvilligt lämnar Roma, blomma ut. Nog måste det kännas allra värst för Bruno Conti, som fostrat dessa spelare fotbollsmässigt - men även förmedlat den kärlek som han själv känner för klubben. Och den består ju, bevisligen.
Jag försöker trösta mig angående Aquilanis försäljning, dock inte med argumentet att vi har klarat oss hyfsat utan honom de senaste åren pga alla hans skador, eller med argumentet att om man kopplar bort hjärtat helt när man analyser försäljningen att det är bra affär - utan med förhoppningen, eller nej, övertygelsen, att han, varje dag från och med nu, kommer att göra vad som står i hans makt för att komma tillbaks. Vi delar samma dröm.
GRAZIE ALBERTO, CI VEDIAMO!
