Chronicle la Juve
Då var det åter dags att summera veckan som gått samt blicka framåt. Det har gått en vecka sen sist och denna vecka har inte på långa vägar varit lika händelserik som den förra.
Undertecknad upplever för stunden en enorm vinterdepression. Jag har nog aldrig och kommer nog aldrig gilla vintern. Snö, kyla och mörker, det säger väl det mesta? Trots att jag har 2km till ”Sveriges närmaste alp” är det knappast snowboard och skidåkning jag tänker på när det börjar dra ihop sig till helg. Förutom det självklara (flickor, fest och alkohol) så är det Juventus som far runt i tankarna. Vilka får spela? Kommer Del Piero göra mål? Får Di Vaio spela från start?
Till skillnad från mycket annat vet man att man får svar. Man vet att på söndag får jag veta allt jag behöver. Söndagar blir lite av veckans julafton, ni vet dagen man väntat på men alltför ofta inte lever upp till förväntningarna. Dagen är dock mycket bättre än alla andra dagar, framför allt om man ser tillbaka med lite perspektiv. Man vaknar på morgonen, äter sin frukost, kollar in eventuella nyheter kring matchen, åker till närmaste Pressbyrå, tippar (givetvis alltid på Juventus), beställer en pizza och bara njuter. Oavsett om det är Juventus eller något annat italienskt lag som spelar så kryper sig den där speciella känslan inpå. Alla som älskar italiensk fotboll vet vilken jag känsla jag talar. All passion, allt medialt runtomkring och alla spelare. Nostalgi helt enkelt!
Sen försvinner givetvis en stor del av känslan om Juventus förlorar. Det är dock riskerna man tar när man följer ett lag så passionerat som många av oss gör. Vinst innebär himmelriket, förlust helvete. Mycket himmel för oss Bianconeri’s med andra ord…
Igår såg vi ett Juventus som varken förde oss till sjunde himlen eller raka vägen ner i helvetet med stort H. Jag hade visserligen enorma förväntningar inför matchen men med tanke på hur matchen utvecklade sig får vi vara nöjda över en poäng. Speciellt kul var det att ”Super Marco” fick göra mål igen, det behöver han. Målet betydde mer för honom än för laget och jag är övertygad om att vi får se den gamla Di Vaio ganska snart. Jag vet av egen erfarenhet att ett mål kan betyda så mycket, särskilt om man lider av ett sargat självförtroende. Vi vet dessutom vilken kapacitet Marco besitter, 20 mål förra säsongen talar sitt tydliga språk! Jag vågar påstå att ingen anfallare i dagens Premier League skulle göra 20 mål i Italien. Under veckan läste jag en intressant intervju med Serena, en gammal italiensk storback, som menade att anfallarna i PL är för förutsägbara, de kan bara springa. ”Backarna i Italien vet hur man handskas med sådana anfallare” . Behöver jag säga att jag håller med? Knappast!
Det ryktas om att Juventus vill köpa 50% av Darko Kovacevic. Juventus sålde som bekant Kovacevic till Lazio för två år sedan men vill nu alltså köpa tillbaka 50%. Låter det konstigt? Kruxet är att Lazio i sin tur sålde 50% till Real Sociedad och äger därmed enbart 50%, det är Lazios del Juventus tydligen nu är ute efter. Jag varken tror eller förstår mig på en sådan affär. En spelare som inte platsar i ett lag, säljs till en konkurrent, men platsar inte där heller utan säljs vidare till en annan nation där han gör succé. Varför skulle han vilja återvända till laget där han en gång rullade igång karusellen?
Wayne Rooney är överskattad
Nu var det dags igen. Jag kommer ihåg senast Juventus mötte Man Utd, ingen Del Piero på planen och därmed inte samma match. Varför? VARFÖR? Jag hoppas verkligen att skadan inte är så pass allvarlig som det ryktas om. Egentligen är jag inte förvånad, det är ju bara så typiskt! Fattas bara att Beckham gör mål också…
Roma vinner igen! Fortsätter det så här så blir det kanske Intertoto ändå! Grattis!
Camoranesi väljer Italien. Eftersom halva hjärtat slår för Gli Azzurri känns det helt underbart. Han tillför ytterligare dimensioner i kantspelet och om nu bara Trappatoni inser att Italien ska spela 3-4-1-2 så blir dom heta kandidater nästa år. Mitt lag 2004: Buffon; Cannavaro, Nesta, Bonera; Camoranesi, Maresca, Tacchinardi, Zambrotta, Totti; Vieri, Del Piero. Laget får mer än gärna coachas av Luigi Del Neri, men då försvinner förmodligen tremanna backlinjen för gott. Del Neri har nämligen en förkärlek till rak fyrbackslinje med zon försvar och minimalt speldjup.
Hoppas Kaladze vinner Expedition: Andreas Andersson. Han är nämligen förkrossande lik Erold Westman. Dessutom var det skandal att Gattuso fick stanna kvar trots hans vådaskott på Rivaldo. Ut med Gattuso!
Veckans topp3:
+ + + Inno Juventus 2002. Låten är ruskigt bra!
+ + Di Vaio. Han om någon måste prestera nu!
+ Miccoli. Debuterar för Italien nästa vecka. Respekt!
