Bäddat för besvikelse!
Allt ser bättre ut än inför förra säsongen. Förbered er på att deppa i maj nästa år.
Säsongen 07/08 skulle nykomlingen Juventus etablera sig som ett topplag i Serie A. Det slutade med en tredje plats och i stort sett alla var nöjda med resultatet.
Säsongen 08/09 skulle Juve ta ytterligare ett steg mot toppen. Det slutade med en andra plats efter Inter, som vann ligan rättvist med ett spelarmaterial som i flera bemärkelser var lite vassare än Juves. Visst knorrades det en del på vägen, och Ranieri fick för all del sparken, men när det var dags för säsongssammanfattning var de flesta ändå relativt nöjda. Andra plats var godkänt. "Maxutdelning", skulle nog de mest oromantiska realisterna säga.
Vad ska då Juve prestera säsongen 09/10 för att göra oss nöjda? Ja, med placeringarna 3 och 2 de senaste åren, och en lyckad silly season i ryggen, så finns det ett och endast ett svar på frågan. Ingen kommer nöja sig med annat än Scudetton. Allt annat är en besvikelse. Inte nödvändigtvis något fiasko - Inter har fortfarande en väl så stark trupp som Juve - men en besvikelse.
Vad talar då för en triumf i maj nästa år? Ja, det beror såklart på vem man frågar. Många supportrar gillar inte nyanser och problematiserande: "Vi har en egen Guardiola på bänken, världens bästa målis, vi har förstärkt backlinjen med senaste VM:s mest dominanta spelare, vi har två nya brassar på mitten - en elak jävel och en finlirare - och vi har fått behålla alla anfallare. Dessutom är vi bäst, det har vi alltid varit, så det så! Vad skulle kunna gå fel?"
Vill man däremot vara mer realistisk, så är det inte svårt att hitta tänkbara problem. Det är bara att välja och vraka:
* En oprövad tränare.
* Ett nytt spelsystem.
* En återvändande Cannavaro som är "over the top" och har halva hemmapubliken emot sig.
* Inga utpräglade spelarförstärkningar på kanterna i försvaret (hur bra är Caceres?) - bitvis de kanske svagaste korten under förra säsongen.
* En Trezeguet som inte varit i form på evigheter, och som emellanåt tjurar när han inte får speltid.
För egen del oroar jag mig inte alltför mycket över just de här problemen, men har tre andra farhågor:
* Vi har ingen naturlig vänstermittfältare av yttersta toppklass. Ska Molinaro susa fram längs kanten helt själv? Ska Diego ta utgångsposition till vänster och kunna hota med djupledslöpningar längs kanten? Ska Marchisio skolas om till vänsterdribbler. De Ceglie...? Ett lag utan trovärdiga hot från båda kanterna riskerar att få möta väldigt kompakta försvar.
* Giovinco-syndromet. I den nya 4-3-1-2-uppställningen passar han egentligen bara fullt ut som trequartista (laget riskerar att bli för offensivt balanserat om han spelar på någon av mittfältskanterna, och för lätt/tunt om han spelar i anfallet). Juve har knappast spenderat tiotals miljoner euro på Diego för att sätta honom på bänken. Alltså: mycket bänk för klubbens största talang, fansens ögongodis och journalisternas favorit. Jag hoppas Ferrara klarar att hantera den stress situationen riskerar att skapa och att vi inte får någon Juvevariant av Anders/Kim-bråken kring svenska landslaget.
* Att beskriva Del Piero som ett potentiellt problem är väl att svära i kyrkan, men faktum är att han blir allt långsammare och att han i många fall tvingas bromsa upp anfallen eftersom han inte har speed nog att anfalla i djupled. Därtill väljer han alltför ofta egna avslut istället för bättre spelalternativ. På liggande boll är han en av de absolut bästa. I pågående spel gjorde han bara strömål under förra säsongen, och jag befarar att de blir ännu färre i år. Iaquinta-Amauri kan vara rätt uppställning i många viktiga matcher den kommande säsongen. Vågar Ferrara välja det alternativet, och vad blir i så fall kaptenens reaktion?
Trots mina farhågor tänker jag sätta Juve högst upp på mitt tips. Jag inte bara hoppas, utan TROR att det blir Scudettofirande nästa vår. Men det blir hårt, och det är inte mycket som får gå fel. Ska jag begränsa önskelistan till två punkter får det bli:
1. En bra start för laget i allmänhet och Cannavaro i synnerhet. De tre första omgångarna inkluderar två skitsvåra bortamatcher i Rom. Minst 5 poäng och stabilt spel från Cannavaro skulle ge arbetsro och förhoppningsvis få broms på de långsinta fanatikerna som ännu inte lämnat 2006 bakom sig.
2. Inga skador på Camoranesi. Med Camoranesi på planen finns en dynamik i Juves spel, som inte finns där annars. En hel och harmonisk Camoranesi - istället för den ständigt skadade och frustrerade versionen vi hade förra året - skulle utgöra en enorm förstärkning.
Juventus har värvat smart och rätt, och tillfört både kraft, teknik och rutin till en redan slagkraftig spelartrupp. Jag kan inte minnas att jag någonsin längtat lika intensivt till ligastart. Vi har rätt att ha höga förväntningar, men med höga förväntningar ökar också utrymmet att misslyckas. Juventus kan göra en toppsäsong, ta 15 poäng mer än förra året, och ändå bli utan titel. Det är med andra ord bäddat för besvikelse. Jag skulle inte vilja ha det annorlunda!
