Lazio-Roma 1-2
Rond 1 går till det eviga hemmalaget Roma, efter en intensiv kamp i 90 minuter. Inget är däremot klart då det återstår ytterligare 90 stentuffa minuter.
Det var många som satt och gnuggade geniknölarna innan denna matchen och försökte komma fram till hur pass starka lag de båda tränarna skulle ställa upp med, främst då Mancini. Det visade sig att båda herrarna tog allvarligt på uppgiften då det för det mesta var lagens främsta kombatanter som gjorde upp.
Capello valde till 8/11-delar samma lag som lätt slog undan Bologna i helgen, men ett nytt ansikte i varje lagdel kunde skådas. Dellas gick överraskande (enligt mig) in bredvid Samuel i försvaret, medans Tommasi lika överraskande kamperade ihop med Emerson på mitten. Tottis parhäst längst fram blev Cassano, dock inte helt oväntat och ologiskt. Det de två magikerna visade upp mot Juve tidigare under säsongen rättfärdigar i stort sett att Capello alltid tar ut dem tillsammans, och Capellos tankegång var tydlig då det i övrigt inte drällde av fantasi i Roma.
En fantastisk stämning inne på Olimpico som vanligt, om än lite väl hätsk, då polisen fortfarande inte lärt sig att nedre delen av Tribuna Tevere är ett populärt slagfält för de två rivaliserande sidorna. Dusten till trots var Curva Sud en skön syn att skåda, med flera hundratals gulröda flaggor viftande i takt. Innan man visste ordet av blåste till slut domaren igång matchen med stort M. Romas stora chans att återta sin heder denna säsong!
Roma var det dominerande laget inledningsvis, med ett bolltempo som Lazios mittfält hade extrema svårigheter att hänga med i. Den magiska duon på topp spelade exemplariskt enkelt till en början, och tillsammans med Emerson trillade de ibland boll så att det påminde om klapp-klapp spelet Sovjet visade upp en gång i tiden i hockey. Gång på gång fick Lazios försvarare göra svettiga rensningar när inläggen haglade in i Marchegianis straffområde som missiler. Efter bara 11 minuter resulterade ett sådant inlägg i ett mål, ett viktigt borta- sådant. Cafu låg bakom det (känns det igen från lördagen?) då han efter ett inkast fick en boll att löpa med, och det gjorde han ända tills kortlinjen. Helt opressad fick Cafu där stå och sikta in sig på Cassano som 6 meter från mål om möjligt var ännu friare än Cafu ute på knaten. Ett perfekt avvägt inlägg skruvade sig perfekt och Cassano som var lika ensam som Liverani på ett romerskt diskotek (den gode Liverani är kanske som bekant omåttligt impopulär hos båda lägren av fotbollsfans i Rom). Enkel var minst sagt Cassanos kvarvarande uppgift, och han svek inte då han snyggt placerade bollen i närmsta gaveln via en nick. Marchegiani chanslös, och 0-1 var ett faktum.
Roma fortsatte en tid efter ledningsmålet att föra spelet innan Lazio mer och mer tog tag i taktpinnen, och när klockan stod på cirka 25 spelade minuter kunde man konstatera att det nu var övertag spelmässigt för Lazio. De kändes dock inte speciellt farliga, förutom vid två tillfällen. Dels var där ett inlägg från höger som Stankovic kom farande på helt omarkerad, men där han inte kunde kontrollera slängnicken, och bollen hamnade ett par meter bredvid stolpen, dels hade Pancaro en nick på mål, där Pelizzoli visade upp en smidighet som en puma hade varit avundsjuk på, och han kunde med hela sin längd förpassa bollen ut. Chiesa var annars närmast att skjuta Lazio jämsides med ett mäktigt skott från 20 meter som tog i den bortre stolpen, tursamt nog studsade dock returen ut till Pelizzoli som sträckt sig efter skottet, och bollen nådde aldrig Corradi som lika gärna kunde fått returen på sig.
0-1 i halvtid, och en puls på 386...
Roma gick ut på plan till den andra halvlek med återfunna styrkor och kunde återigen ta ett tidigt övertag. Efter bara 4 minuter såg Emerson till att förpassa Curva Sud till himmeln med sitt magiska skott från cirkus 35 meter. Efter att ha vänt bort den loje Liverani en bit in på Lazios planhalva drev han mot mål, och med blicken ständigt fäst på bollen lät han högerbenet pendla bakåt för att vid återsvingen fullständigt massakrera iväg bollen som ställde Marchegiani komplett. När bollen var i mål en mikrosekund efter att Emerson träffat den studsade den in via undersidan av ribban och säsongens kanske bäste spelare alla kategorier sprang under Curva Sud för att dela sin glädje med fansen som han precis förpassat till magiska höjder.
Det tog Lazio tio minuter att komma in i andra andningen, då de strömmade framåt mer och mer i hopp om en reducering. Desperata inlägg regnade över alltmer desperata Lazio-ansikten när de bara kunde se på när jätten Dellas utan att röra sig nickade bort bollar som om det var småsten han kastade iväg. Corradi var den ende som kunde nå före Dellas på ett inlägg i denna perioden, då han lyckades styra en nick på mål, men med Pelizzoli i mål nekades nr 8 i Lazio. Cassano som som vanligt tröttnat rejält under den andra halvleken byttes med 20 minuter kvar ut mot Lima, ett byte jag har svårt att bestämma mig om. Det råder inget tvivel om att Lazio som började attackera mer och mer var tvunget att bli stoppat på ett tidigt stadium - mittfältet. Och med en tvåmålsledning på bortaplan kan jag även fullt ut förstå varför Capello var angelägen om att behålla detta stora övertag till returen. Det känns dock som om Lima är den kanske sämsta spelaren av de som satt på bänken (om inte Fuser räknas, och det gör han ju inte), och det i kombination med att Capellos säkerhetsåtgärder sällan lyckas fullt ut gör att jag är kluven.
Lima förnekade sig inte utan gav några minuter efter sitt intåg bort bollen till Chiesa som sköt från cirka 25 meters avstånd, och bollen letade sig så småningom fram till Fiore som kyligt avslutade vid bortre stolpen. Det ska även nämnas att Dellas sprang bort sig fullständigt, och att hans vändningsförmåga bleknar i jämförelse med Finlands-båtarna blev uppenbart.
Rond 1 slutade 2-1 till Roma, och laget från staden tar med sig ett rejält övertag till nästa match i början av mars. Det är dock långt ifrån avgjort och Roma kommer få kämpa som aldrig förr för att kunna boka sin plats i finalen, även om det faktiskt känns sekundärt när man tänker på motståndet. Det var en stundtals mycket underhållande match, om än inte alltid speciellt välspelad, så som Rom-derbyn brukar vara. Och att jag förlorade pengar på att Delvecchio gick mållös från plan kan jag ta en dag som denna, då Roma återigen bevisar vem som är herren på täppan. Statistiskt sett borde det ju därför vara dags för Delvecchio nästa derby...
