1^ Le Pagelle

Lorenzo Medici plockar ut premiäromgångens lag, bästa respektive sämsta insatser samt de vackraste baljorna.

1. Gian Piero Gasperini (Genoa)
Är den främsta orsaken till Genoas framgångar. Det spelar ingen roll vilka som spelar, det är alltid fart, rörelse, aggressivitet och glädje. Gasperini går alltid för seger vilket ofta ger utdelning och även så mot Roma. Fingertoppskänsla när han sätter in Criscito och Palacio i andra halvlek. Serie A:s bästa tränare, e basta!

2. Ronaldinho (Milan)
Äntligen börjar man kunna skönja en uppåtgående form. Två stycken formidabla assists och en vacker bicicleta tyder på att harmonin är på väg tillbaka. För en calcio-älskare som mig är det underbart, för Milan är det en nödvändighet.

3. Leonardo Bonucci / Andrea Ranocchia (Bari)
Unga, eleganta och tuffa. Baris mittbackspar släppte inte till något mot Inters offensiv. Det är bara att gratulera Genoa som äger båda (Bonucci delägd med Inter).

4. Alberto Zapater (Genoa)
Slog bort en och annan boll och hamnade på efterkälken någon enstaka gång men visade upp ett stort register mot Roma som kryddades med ett underbart frisparksmål. Är ingen ny Motta vilket inte behöver vara något negativt eftersom spelet går ännu fortare med spanjoren. Kommer bli spindeln i nätet när han blir ännu varmare i Genoatröjan.

5. Antonio Cassano (Sampdoria)
Rörde om i Catania-försvaret med sin lekfulla fotbollsjäl. Drog ner brallorna på Lippi hela förra säsongen och nu ryker fanimig Armani-kalsongerna också. Det är inte Cassano som ska växa upp utan Lippi. Släpp på principerna gamle vise man.

6. Mauro Zarate (Lazio)
Gjorde inget mål men var långa stunder magnifik och tämligen ostoppbar för Atalantas försvar. Verkar ta mig tusan ännu bättre denna säsong.

7. Nicolas Burdisso (Roma)
Trots att Roma förlorade och släppte in tre mål kan man inte bli annat än imponerad av argentinaren. Han hade knappt hunnit träffa sina nya lagkompisar men kämpade som ett lejon och vann det mesta i luften mot Genoa. Är kanske inte alltid världens bästa kompis med bollen men ger alltid sitt yttersta. Från mobbingoffer i Inter till gigant i Roma?

1. Inter
In i skamvrån. Man kan inte gå in med en sådan nonchalant och underskattande inställning som regerande mästare. En stor känga också till ledningen som inte hunnit hitta ett bättre alternativ till Stanković och inte lyckats göra sig av med Vieira ännu.

2. Błażej Augustyn (Catania)
En mardröm i backlinjen och blev dessutom utvisad vilket gav bort alla chanser till seger och sedermera även den poängen man hade.

3. Riccardo Montolivo (Fiorentina)
När ska han blomma ut? Långsam och intetsägande både mot Sporting och mot Bologna. Problematiken måste visserligen även Prandelli (rätt position? rätt konstellation?) ta ansvar för men den så talangfulle och skicklige Montolivo måste hitta en växel till och större övertygelse.

4. Pasquale Marino (Udinese)
Vad gjorde Floro Flores och Sanchez på bänken? Laget kändes oförberett och otaggat vilket Marino självklart delvis har ansvaret för.

5. Luca Rossettini / Gianluca Comotto (Siena / Fiorentina)
Två ytterbackar som visade upp att de inte riktigt duger i en startelva.

Emiliano Viviano (Bologna)
Serie B:s bästa målvakt förra säsongen. Verkar även klara av Serie A utan problem. Gjorde flertalet svettiga räddningar.

*********************************************

Domenico Criscito (Genoa)
Hoppade in i andra halvlek och förändrade matchbilden med sitt mogna och vassa kantspel. Hans hårda låga skott gav 1-0. Biljetten till Sydafrika kommer allt närmare.

Thiago Silva (Milan)
Hård och elegant. Visade enorm säkerhet mot Siena och var i stort sett felfri. Kommer bli en av ligans absolut bästa backar.

Andrea Ranocchia (Bari)
Var alltid vaken och klarade av Inters offensiv med bravur. Darrade inte trots den tuffa uppgiften, starkt.

*********************************************

Marco Rossi (Genoa)
Bandiera-Rossi sprang oförtröttligt och var suverän både i offensiven och i defensiven. Symbolisk för Genoa och Gasperinis fotboll.

Stefano Morrone (Parma)
Parmas Steven Gerrard. Slet och åt upp Udinese-mittfältet med sin tuffhet. Även en del ljuspunkter i offensiven med bland annat ett skott i ribban.

Ronaldinho (Milan)
Är kanske inte på topp ännu och spelar lite för svårt ibland men det går verkligen åt rätt håll. Mot Siena gav hans genialitet tre poäng.

Alessandro Diamanti (Livorno)
Var rena diamanten mot Cagliari och visade varför så många klubbar jagat honom under sommaren. Vore jag Livorno-supporter skulle jag be en bön varje dag för att han ska bli kvar.

*********************************************

Alexandre Pato (Milan)
Pigg och rörlig. Siena hade stora problem att stoppa brassen och blev matchvinnare med två mål.

Antonio Di Natale (Udinese)
Den enda i Udinese som skapade något framåt. Bjöd på en härlig cucchiaio-straff och en underbar volley som räddade en poäng.

Edison Cavani (Palermo)
Gjorde 1-0-målet och fixade straffen. Går från klarhet till klarhet med sitt opportunistiska och uppoffrande anfallsspel.