Juventus - Chievo: Seger direkt
Precis som de flesta av oss trodde blev det seger i ligans första omgång mot Chievo. Det blev dock aningen mer läskigt än vad många av oss hade trott.
Ciro Ferraras segerrad växte igår med ännu en match. Säsongens första ligamatch gick precis som man ville, det vill säga att man lyckas ta en trepoängare hemma på Stadio Olimpico. I övrigt lämnade dock Juventus en del övrigt att önska.
Juventus är en av favoriter till Lo Scudetto. Med nyförvärv som Diego och Melo samt med en pånyttfödd Cannavaro är det absolut en målsättning klubben ska ha. Med dessa spelare tillsammans med stjärnor som Del Piero, Buffon och Camoranesi, hur skulle laget kunna vara något annat än favoriter? Igår saknades dock två av de nämnda spelarna, förhoppningsvis kommer det att se bättre ut när de är redo för spel.
Den första halvleken var annars väldigt lovande. Juventus spelade en glad, positiv, fotboll vilket det var ett tag sedan vi fick se de svartvita spela. Att lirare som Camoranesi och Del Piero kommer att trivas än bättre i den nya spelmiljön tvekar jag inte en sekund om. Vem skulle inte trivas med att få spela i samma lag som Diego?
Brassen har kommit till Juventus som något av en frälsare. Inom loppet av tio minuter hade han lyckats med att lirka in bollar, dribbla och finta så pass mycket att motståndarna kände sig tvingade att sparka ner honom inte mindre än tre gånger. Jag ryser en aning inför mötena mot Inter - om Chievo-spelarna flippade ur, vad kommer då inte Materazzi att göra? Galningen verkar tycka att det är roligare att sparka andra spelare i knähöjd än på bollen. Forza Chiellini!
I avsaknad av Melo och Sissoko fick Poulsen och Tiago chansen från start. Och - ja - det såg faktiskt riktigt bra ut. Poulsen jobbade hårt, vann boll, och var allmänt nyttig. Tiago agerade med stort pondus och vi fick absolut se en skymt av den Tiago som var Lyons allra viktigaste spelare för ett par säsonger sedan. Förhoppningsvis kommer Portugisen att återfinna sitt riktiga jag under Ferraras beskyddande vingar. Ferrara verkar i övrigt ha skapat en glad och rolig stämning i sitt Juventus, något som verkade saknas när Ranieri stod vid sidan.
Juventus startade matchen så här:
Buffon
Grygera - Cannavaro - Chiellini - Salihamidzic (kommer aldrig lära mig stavningen)
Tiago - Poulsen - Marchisio
Diego
Amauri - Iaquinta
Varken De Ceglie eller Molinaro fick alltså förtroende från start. Kanske har Ferrara hittat sin ytterback i Salihamidzic. Det återstår att se. Cannavaro var tillbaka i Serie A och Juventus och på vilket sätt han gjorde det. Om mannen ska vara så där jävla bra då finns det snart ingen Juventino som kan vara emot att han fick komma tillbaka - personligen känns det än så länge fortfarande lite konstigt.
Endast elva minuter in i matchen knopade Iaquinta in 1-0 efter en frispark slagen av Diego. Förhoppningsvis kommer vi att få se mycket av den varan i höst och nästa vår. Precisionen i den frisparken klarar nog bara en annan Juventus-spelare av - det var Del Piero-klass på den. Iaquinta skulle egentligen inte ens ha startat matchen, men då Del Pieros rygg krånglade lite innan match tog man det säkra före det osäkra och ställde över kaptenen.
Om den första halvleken såg rolig ut var den andra precis tvärt om. Det såg verkligen ut som om Juventus-spelarna var totalt slutkörda efter de många försäsongsmatcherna och visst är det så att det inte är nu laget ska vara i toppform. Det skulle dock kännas väldigt onödigt att tappa trepoängare i matcher som den mot Chievo på grund av att man inte orkar spela i 90 minuter.
I halvtid fick även Salihamidzic kliva av. Jag vet inte exakt vad det var han hade ont i, men att han hade känning av någonting stod klart. Förhoppningsvis är det ingen större fara med honom. De Ceglie fick ersätta men tyvärr hade han ingen vidare lyckad dag på jobbet med inlägg vilka endast stod i klass med Molinaros - inget vidare alltså. En märkbart sliten Tiago, inte undra på det, klev av i den 73:e och lämnade plats för en av lagets ynglingar, Marrone. Otroligt skoj att se att Ferrara verkligen vågar slänga in en ung talang, även om alternativen på bänken i sanningens namn inte var speciellt många.
I den 86:e minuten hade även magikern, Diego, gjort sitt. Camoranesi såg väldigt road ut då brassen joggade bort mot honom och verkade tycka att han hade alldeles för bråttom av planen, skönt att se spelarna skoja med varandra.
Nej, som sagt, om den första halvleken visade lite vad vi har att vänta denna säsong hoppas jag att den andra verkligen inte gjorde det. I slutet kändes det nästan som om Chievo skulle få in 1-1. Det var egentligen bara en sak, en man, som stod i vägen - Fabio Cannavaro. Precis som om det fortfarande var sommaren 2006 dominerade Fabio sitt försvar och Juventus planhalva. Den ena härliga tacklingen avlöste varandra och det såg ut som om han aldrig hade gjort något annat än att spela i den svartvita tröjan.
Nästa vecka blir det betydligt tuffare på bortaplan mot Roma. Antagligen kommer Melo och Del Piero att kunna spela då, något som tillför ännu lite mer tyngd till laget. Säsongen har börjat bra, den största rivalen fick endast 1-1 mot Bari samtidigt som Juventus hämtade hem tre poäng direkt.
Det kommer att bli en rolig säsong!
