Roma - Valencia 0 - 1
Återigen ett fall framåt. Men återigen varken mål eller poäng...
Frånvaro-drabbade Roma startade matchen med att formera styrkorna enligt 4-fyra-2, till skillnad från min inför-rapport så fanns dock Zebina med från start och Guigou tog plats på mitten vilket passerade Cassano till bänken och Delvecchio upp på topp.
Och på läktaren så försökte de få som var där (30-35 000?) liva upp stämningen med ett guldfärgat "tifo" trots att det var tydligt (och helt naturligt) att vanliga dödliga knegare inte har råd/lust/möjlighet att följa ett lag i spillror till priset av i runda slängar en matchtröja, eller i många fall ännu mer...
En helt värdelös och tempofattig första halvlek började i stort sett med att Montella springer ifrån sina bevakning och snett utanför Valencias straffområde blir ganska bryskt kapat av borta-målvakten Canizares. Frispark och varning för spanjoren även om jag naturligtvis inte klagat om kortet istället varit rött... På den efterföljande frisparken så nickade samme Roma-anfallare bollen halvmeter utanför, något som sen skulle visa sig vara matchens hetaste målchans...
Matchen böljade fram och tillbaka utan vare sig ordnat spel eller egentligen dominerande lag även om hemmalaget knappast kan sägas vara så underlägsna som andra innan trodde. Så strax efter Valencias enda riktiga målchans i matchen – skapad då Rufete avlossade ett skott från 25-30 meter, som f.ö. Pelizzoli räddade snyggt – så kom helt logiskt nästa hyfsat heta chans för Roma.
En för kvällen pigg Cafu lyfte in en avvägd boll som träffade Delvecchios hjässa. Bollen träffade dessvärre översidan av nättaket efter att lämnat Canizares överspelad.
Efter det följde en sömnpaus på dryga tjugo minuter med ställningskrig där Guigou visade sig vara rätt så användbar, där Lima underströk hur passningar absolut inte ska slås och där Zebina visade att han varit borta alltför länge från matchspel för att gå in mot Valencia från start. Även Dellas hann utmärka sig, och det på ett positivt sett – för andra matchen i rad! Kanske, kanske, kanske försöker han bevisa att han var värd mina fina omdömen om greken innan säsongen...
Det sista som hände av värde i kvällens första akt var att Delvecchio på sedvanligt maner var millimetrar från att vända ut och i på sin försvarare och bli helt fri eller få en straff. Fru Fortuna var dock emot oss och därmed fick vi "endast" en frispark – som vi givetvis slarvade bort...
Fika och domarsiffrorna var, enligt initierade uppgifter, 2-1.
I omklädningsrummet stannade Montella och Cassano tog över och den unge Antonio visade stundtals att han vaknat på rätt sida. Men som vår vana trogen så leder det sällan till något mer konkret än att dribblingarna bryts av sista gubben eller att de avgörande passningarna missas, så också idag.
Annars så var spelet förlagt på mittplanen. Romas många anfall kändes sega – gästernas lite färre, betydligt snabbare. Men så kom den tionde minuten av andra halvlek – och mot sidlinjen kommer både Dellas och dagens lagkapten – Delvecchio – haltande. Den förstnämnda verkar ha sträckt sig medan SuperMarco tog sig mot ljumsken. In som anfallare kom Bombardini och Dellas byttes ut mot Cufre.
Spelet blev dock oförändrat, i stort sett, och nästa chans kom till hemmalaget. Efter en hörna så hamnar bollen hos Tommasi mitt framför straffområdet, denne ser Cafu som efter att slagit hörnan nu fanns i straffområdets vänstra del (sett från Canizares...). Bollen från den nu vikarierande kaptenen är perfekt, Cafus tillslag på volley likaså. Tyvärr slickar bollen "första stolpen" på fel sida. Hade den riktats mot den andra så han Cassano varit helt fri...
Men så stack Valencia upp. Ett långskott träffar säkre Pelizzoli i magen minuterna innan Carew slänger iväg ett inlägg långt ut ifrån kanten lika värdelöst som jag anser han vara talanglös, dvs mycket. Tyvärr verkar dock Pelizzoli tro att inlägget ska gå utanför ramen och nästan retfullt enkelt så studsar bollen via insidan av stolpen in i mål. 0 – 1, och vi tar officiellt farväl av årets Champions League...
Som ni förstår så var matchen över där. Underläge, drygt tio minuter kvar, decimerat på många sätt och inga byten kvar att göra. Dock så kommer en sista stora chans. Tommasi troklar sig igenom bortamuren och skjuter ett skott Canizares med bravur klarar. Spelar mindre roll dock eftersom domaren trollat fram en felaktig offside.
Så, äventyret är över! Äntligen! Vi står på noll (NOLL!!!) poäng efter tre spelade matcher medan de andra alla har 5 mer. Teoretiskt så finns säkert chansen men nej, det här ska inte gå.
Och tack och lov för det! Bara att glömma skiten och gå vidare. Och spöa Udinese till helgen...
