Diskussion: Spalletti och Ranieri
Här följer en diskussionsartikel grundad på redaktionens tankar kring den aktuella situation som självfallet placerar Spalletti och Ranieri i fokus. I kommentarsfältet kan du själv ge din syn på behandlade frågor.
Var det rätt av Spalletti att gå?
Andreas Johansson: Ja. Alex Ferguson sade i senaste numret av Offside att det viktigaste för en manager på toppnivå är att förändra, även när det kanske inte behövs. Spalletti verkar ha tappat den förmågan.
Henrik Politis: Absolut. En förändring var tvungen att ske. Spalletti har förlorat allt vad grundspel, försvarsspel, förtroende, inspiration och matchcoachning innebär. Tycker emellertid det är mindre trevligt att Spalletti, i samråd med en inkompetent ledning innan sommarmercaton, kommer underfund med att stanna i Roma för att sedan lämna efter två omgångar in på nya säsongen. Varför skedde inget tränarbyte innan sommarmercaton om det, uppenbarligen, inte fanns något förtroende från varken tränare eller ledning? Ren och skär idioti. Nu får Ranieri inte mycket tid på sig i sitt förberedelsearbete. En arbetsprocess som inte ska underskattas.
Indirekt så bad Spalletti om att få sparken i och med förlustmatchen mot Juventus. Att spela med Cassetti, Tonetto och Julio Sergio kan uppfattas som en ren protest mot Sensi och Pradè.
David Jansson: Det får vi se framöver. Problemet i Roma låg (ligger) inte hos honom, utan högre upp, men samtidigt hade han kört fast sedan en tid tillbaka. Hade han bara tänkt på sig själv och sitt bankkonto, och struntat totalt i klubben och supportrarna, hade han lika gärna kunnat stanna. Med Romas ekonomiska situtation i åtanke hade nog Rosella dragit sig för att ge honom kicken, för att slippa betala två tränare samtidigt. I och med sin uppsägning tycker jag Spalletti visar prov på att vara rakryggad och ansvarstagande. Kanske hade det varit bättre om han lämnat redan i somras, om han nu kände att det inte gick längre. Å andra sidan är det bättre att han går nu när säsongen precis har satt igång, än om låt oss säga 4-5 månader.
Jacob Gustafsson: Både och. Att förlora med Juve är absolut ingen katastrof och mot Genoa förtjänade vi minst en pinne. Dessutom går det bra i Europa League, så sportsligt var det inte rätt. Men jag tror Spalletti, liksom många andra tröttnade på Rosella Sensi till sist. En hel sommar hade man på sig att göra klart med en målvaktsvikarie till Doni, en bomber och ett stabilt alternativ till mittbackarna. Bara ett lyckades ledningen lösa, och det blev ett lån. Ok, Lobont kom ju till sist, men nog fan började säsongen den 23/8, inte sista dagen på mercaton. Spalletti lämnar med hedern i behåll, det han gjort för Roma kommer aldrig glömmas.
Rodrigo Gómez: Spalletti har sett omotiverad ut i ett års tid. Det berömda mötet med Chelsea, i samband med att Soros bud på Roma drogs tillbaks, var två händelser som troligtvis kom att ge vår fd Mister en känsla av ”what if”. Samtidigt var det Romas mest aktiva mercato sedan Spalletti kom, på gott och ont. Två spelare som hade haft oturen att deras ”rivaler” hållit sig friska under året som gått och förpassat dem till en ständig bänk, Curci och Ferrari, kom att ersättas av Artur och Loria, två värvningar som under mycket lång tid kommer att klassas som de sämste Roma gjort på senare år.
Samtidigt hade Spalletti, i och med Baptistas ankomst, fått den tyngd han länge eftersökt i anfallet, och Ménez var tänkt att redan från början ersätta Mancini, en av Spallettis favoritspelare. På sätt och vis anpassades mercaton efter Spallettis önskemål, men ligastarten var katastrofal, och den kritik som redan riktats mot Spalletti angående hans oförmåga att hitta en plan B när 4-2-3-1 inte fungerade, förstärktes. Alla spelare, oavsett roll, skulle anpassas efter den en gång så framgångsrika modellen. Och ända fram tills i söndags, hade Spalletti inte hittat en plan B.
Spalletti kände sig ansvarig redan i slutet på förra säsongen för lagets ständiga underpresterande, och var på väg att säga upp sig. Fru Sensi övertalade honom att stanna kvar, möjligtvis med löften om nya spelare. Efter att sommarens mercatofönster stängde, stod det uppenbart att Romas ledning inte kunnat hålla sina löften. Spalletti kände sig oförmögen att få ur mer av sina spelare. Och avgick.
Fanns det bättre alternativ på marknaden?
Andreas Johansson: Än Spalletti? Det beror på vad man menar. Allt handlar om omständigheter. Det som är rätt tränare för en klubb vid ett tillfälle behöver inte vad rätt för en annan klubb vid ett annat tillfälle eller ens samma klubb vid ett annat tillfälle, så frågan är nästan omöjlig att besvara. Men det är klart att det finns väldigt många, väldigt kunniga tränare där ute. Sen om någon av dem hade varit bättre än vad Spalletti var för Roma är omöjligt att säga.
Henrik Politis: Svårt att säga. Står inte Hiddink utan kontrakt? Jag hade föredragit Klinsmann framför Ranieri. Lite tysk militärskola och disciplin hade Roma mått bra utav. Dessutom finns det en bekantskap med den italienska ligafotbollen i och med tiden hos Inter. Men jag väljer samtidigt att ge fullt förtroende till en kompetent Ranieri.
David Jansson: Svårt att säga. En klubblös tränare som Mancini kanske är bättre än Ranieri, men samtidigt säger mitt Roma-hjärta nej till en sådan lösning. Som nödlösning tycker jag Ranieri funkar ganska bra. Även om han känns ganska medioker, har han åtminstone erfarenhet från flera stora klubbar. Det faktum att han är romare kanske gör att han inte får några problem att acklimatisera sig i den krävande huvudstaden heller.
Jacob Gustafsson: Nej. Rosella gjorde rätt när hon valde Ranieri. Född i Testaccio, Romano och Romanista. Dessutom skiter han i hur det ser ut, det viktiga är resultaten. Och just nu, i dessa dagar, är det viktigaste för mig inte ett skönspelande Roma, utan ett vinnande Roma.
Rodrigo Gómez: Det finns flera tränare som är lediga, men självklart måste man börja titta efter tränare som haft erfarenhet från den italienska ligan. Ranieri fick sparken från Juventus trots godkända resultat, och hade, innan dess, fått sparken från Chelsea och Valencia. Roberto Mancini likaså, och på frågan om fd Inter och Laziotränare kunde tänka sig att träna Roma blev svaret ”Ja, varför inte.” Hade han accepterats av Romasupportrarna? Det kommer vi aldrig att få veta, och inte heller hur spelet under Mancini hade sett ut, men det går ju inte att förneka att trots att Inter länge spelat med fler än 11 på plan, att Mancini lyckades förmedla en vinnarinstikt hos Milanolaget. Roma ser ju alltid ut som ett slaget lag numera, och det är framförallt en inställningsjustering som kommer att krävas om laget ska kunna prestera igen. Kanske han kunnat tillföra det.
Kan Ranieri tillföra något?
Andreas Johansson: Defensiv stabilitet förhoppningsvis. Ranieri brukar släppa in ungefär ett mål i snitt per match och göra lite mindre än två. Roma gjorde tredje mest mål i Serie A förra säsongen, så offensiven var inte vårt problem. Vi släppte däremot in 61 mål, delad fjärdeplats från botten, och den här säsongen har vi hittills släppt in 6 på två matcher. Vårt problem är uppenbart.
Henrik Politis: Ännu en romare. Född i Testaccio. Representerat Roma som spelare. Med tanke på frågan är det tre element som egentligen är ganska oväsentliga. Men ändå inte. I rollen som tränare kommer Ranieri säkerligen att tillföra en hel del stabilitet. Något som är betydelsefullt i en klubb som Roma. Jag uppfattar Ranieri som en taktiskt lagd tränare som bygger laget från grunden med fokus på försvarsspel. Motsats till Spalletti som bygger grundspel på slump och risktagande. I nuläget är det en mycket bra kortsiktig lösning.
Ranieri är inte världens sexigaste tränare, men det bryr jag mig inte om. Är trött på det som kallas för rolig fotboll. Jag vill se resultat. Om jag vill se rolig fotboll kan jag till exempel kolla på Barcelona, Genoa, Arsenal eller YouTube. Det enda sexiga jag saknar är höger pekfinger tillhörandes Panucci.
David Jansson: Jag är inte tillräckligt kunnig om Ranieris sätt att träna för att kunna göra någon knivskarp analys i den frågan. Dock tror jag han kan satsa på klubbens yngre spelare i högre utsträckning än vad Spalletti gjort tidigare. Där tycker jag den gode Luciano ofta varit lite feg, speciellt med tanke på att flera av Romas gamla trotjänare har sett sina bästa dagar gå förbi dem. Något som varit uppenbart ett bra tag.
Jacob Gustafsson: Jag vet inte vad det är egentligen han kan förändra. För Ranieri spelar det som sagt ingen roll hur det ser ut, bara det ger resultat. Vi får väl se om han är bättre än Spalletti på att förändra matcher. Förhoppningsvis räcker det med hans röst för att laget ska börja vinna igen.
Rodrigo Gómez: Spalletti hade kört fast i sin spelidé. Vad Ranieri kan tillföra är att se alla spelare med fräscha ögon - och kanske anpassa en spelmodell enligt spelarna som nu finns till förfogande. Med Spalletti kändes det hela tiden som att vi saknade spelare till de positioner han envisades med att spela dem i - samtidigt som det fanns ett överflöd av spelare i andra positioner. Rätt krasst kan vi säga att laget trots allt är ganska välbalanserat, så länge Cassetti eller Artur mest agerar bollkallar resten av året. En spelare som hade fått begränsat speltid till exempel är Baptista, och vet ju vilken potential han besitter. Vidare kommer Ranieri från en slaktarfamilj från Testaccio, och det ger pluspoäng.
Vad är våra realistiska ambitioner inför den här säsongen?
Andreas Johansson: Trea. Bakom Inter och Juventus slåss, förutsatt att Ranieri bringar stabilitet, Roma, Milan, Fiorentina, Genoa och Sampdoria (så länge Cassano är frisk, både fysiskt och mentalt) om tredjeplatsen.
Henrik Politis: En tredje- eller fjärdeplats. Vi har fått börja om en aning och får istället sikta på placeringarna strax under kampen om Scudetton. Inter och Juventus längst upp. Därefter ett getingbo med Roma inblandat. Dessutom är en vinst i Europa League fullt möjligt.
David Jansson: Jag tror fortfarande vi kan slåss om fjärdeplatsen. Det är 36 matcher kvar av säsongen, och trots att vi hittills kammat ihop noll poäng är det också bra motstånd vi stött på i säsongsupptakten.
Jacob Gustafsson: 2 matcher spelade, 0 poäng, mot två oerhört starka motståndare varav en vi var bättre. Topp 3 är fortfarande realistiskt.
Rodrigo Gómez: En stor framgång vore i dagsläget en fjärdeplats. Det kommer att ta några omgångar innan Ranieri sätter sin prägel på Roma, samtidigt som vi har ett mycket tuff säsongsinledning, så vi kan kallt räkna med fler tappade poäng på vägen.
Vilket är ditt starkaste minne av Spalletti vid rodret?
Andreas Johannsson: 1-1-matchen borta mot Sampdoria i december 2005. Det var första matchen Spalletti använde Totti som forward och Perrotta som trequartista. Tommasi, den gamle hjälten, spelade på en kant. Efter den matchen vann vi elva raka.
Henrik Politis: Hämtar ett färskt minne från den 4 november 2008. Roma mot Chelsea. Det nya Roma. Kvällen då Spalletti 2.0 skapades med hjälp av 4-3-1-2. En plan B. Minns glädjen och den där efterföljande högen vid ett av målen. Längst upp sitter det en flintskallig herre som symboliserar glädje, förtroende, grinta, harmoni och vinstlust. Tyvärr gick det åt skogen ändå...
Kan tyvärr inte bara välja ett minne så nämner även rekordderbyt, vinsterna av Coppa Italia och matcherna mot Lyon och Real Madrid i Champions League. Tyckte även om att Spalletti var med och spelade tvåmål under träningarna. Spalletti förtjänade en Scudetto hos Roma. Jag ser fortfarande Roma som vinnare av skandalsäsongen 2007/2008. Ungefär som juventini ser sig inneha 29 scudetti. Fast tvärtom. Dessutom är det fint gjort av Spalletti att "tacka nej" till 7,2 miljoner euro (två årslöner) i och med sitt ansvarstagande i form av en uppsägning.
Hur som helst kommer den där välpolerade flinten alltid vara en stor huvudperson i ett kapitel av de gulröda historieböckerna.
David Jansson: Det är svårt att välja, men det starkaste minnet kanske är när han sprang omkring med de andra spelarna och firade efter derbysegern i februari 2006. Roma hade vunnit elva raka matcher, och även om rekordet inte skulle stå sig särskilt länge, var det ändå det slutgiltiga beviset på lagets pånyttfödelse. En skapelseprocess som helt och hållet var Spallettis förtjänst.
Jacob Gustafsson: Rekordderbyt, under Curva Sud med Forza Capitano-tröja och fullkomligt galen av lycka. Vinsten i Madrid är svårslagen också. En dag tror jag han kommer återvända. Luciano Spalletti uno di noi.
Rodrigo Gómez: Jag var på plats i Rom när ett nederlagtstippat Roma slog Real Madrid. Returmatchen var också den en ren fröjd. Sällan har Romas framtid varit så ljus som då. Det går heller inte att glömma när alla spelare tackade Franco Sensi efter 11 raka vinster, härledda av Spalletti. Faktum är att han åstadkommit många ”mirakel” såsom att bryta San Siro-tabun, framgång i Europa.
Och vi ska inte heller förringa den sista stora gesten. Istället för att få sparken och på så sätt garantera sig en inkomst i två år framöver valde han att säga upp sig och befriade på så sätt vår älskade klubb ifrån den ekonomiska belastningen det skulle inneburit annars.
GRAZIE SPALLETTI!
