Georgien-Italien 0-2: En tragikomisk segerkväll
Gli Azzurri tar med sig tre poäng hem från Tbilisi efter en 2-0-seger. Anfallsspelet haltar fortfarande vilket om inte annat bevisas av att både målen var snygga självmål - båda av "italienaren" Kakha Kaladze.
Lippi sade inför matchen att ingen bryr sig om själva matchen, det är bara påhittade intriger som tas upp i medierna. Det må han ha en poäng i, å andra sidan är det inte ett dugg underligt om ingen är intresserad av ett lag som behöver förnyas men inte får det. Italiens fotbollslandslag är tyvärr så ospännande att man börjar fundera på om det ens är förenligt med nationens lagbok.
VM-kvalet är bara något som pågår medan man får ligaabstinens. Ingen förväntar sig något överhuvudtaget, många ser till och med kvalet som en transportsträcka mot den dag Lippi friställs. "Utan förväntningar finns större möjligheter till hänförelse", tänkte jag (i mindre pretentiösa ordalag) och placerade mig på rimligt avstånd från tv:n.
Införrapporterna talade om en duell mellan Criscito och Grosso om platsen som vänsterback. Den vanns av den yngre. Marchionni och Camoraneis tog varsin kant, där Camo snällt fick flytta från höger till vänster. Varför inte bara snöpa honom direkt?
Tendenserna vi sett genom hela kvalet håller i sig. Sydafrika-fiaskot har inte förändrat någonting, och varför skulle det ha gjort det när vi fortfarande har Lippi som chef och strateg? Italien har en förmåga att spela långsamt och försiktigt och blir plötsligt väldigt vänligt inställda till motståndarna när det vankas ens en halvchans. Det är som om man är rädd att göra någon illa. Någon killer-instict är man inte i närheten av.
Rossi är farlig varje gång han får bollen men tyvärr verkar ingen ta notis av det. Det är bättre att Pirlo spelar runt till alla i laget eller skickar frisparkar Fuglesang och vänner. I kväll hade han bara tre rymdraketer.
Första halvlek kommer gå till historien som en halvlek som aldrig spelades. Om ett dygn kommer ingen minnas någonting av den.
Den italienska oförmågan att skapa chanser så länge man spelar elva mot elva och matchen är resultatmässigt jämn håller i sig. Man behöver ett tvåmålsöverläge för att släppa loss, men det förstår ju vem som helst att det inte är en ekvation som går ihop. Så länge man inte har den gudomliga tur som Tblisi-kvällen erbjöd.
Kakha Kaladze har länge varit en respektabel försvarare i Milan. Han har spelat massor av matcher av alla möjliga slag, ändå tror jag inte han kommer minnas många mer än just den här.
I 57 minuten skjuter Palombo från ungefär 500 meter och Kaladze sätter bollen i eget nät med en språngskalle. Georgien var med i matchen och hade kunnat stjäla en poäng, och så slår djävulen till.
Det hade kunnat vara nog med det. Det var det inte. Criscito skickar dryga tio minuter senare in ett inlägg längs marken som Kaladze hinner före Iaquinta på. Som om den tidigare nicken inte vad god nog slår han nu till med en välplacerad höger yttersida bakom egen målvakt. Han lägger sig i gräset, skakar på huvudet, slår ut med armarna. Det händer inte. Det kan omöjligen vara verkligen.
Att Italien däremellan varit någon meter från att utöka sin ledning redan tidigare efter ett mönsteranfall med dubbla väggspel som avlustades någon meter utanför av Quagliarella spelade mindre roll. Inte heller samma anfallares nick i stolpen och Iaquintas retur i andra stolpen på övertid spelade någon roll. Det var var Kaladzes kväll, och det hade inget velat. Inte på det här sättet.
Jag undrar verkligen vad Pirlo och Zambrotta sa till sin georgiske kompis efter matchen. Beklagade de? Skrattade de?
För Italien innebär segern ännu en gratisresa mot VM utan att ha löst någon biljett. Man spelar ingen bra fotboll. Det känns som att man går och väntar på någon. Det fattas så mycket, ändå glider man fram genom kvalet. Det är ofattbart.
Georgien-Italien 0-2 (0-0) Kaladze självmål '57, '67
Arena: Boris Paichadze, Tbilisi
Domare: Marcin Borski, Polen
Georgien: Lomaia; Lobjanidze, Kaladze, Khizanishvili, Sanaia; Khmaladze, Kobiashvili, Razmadze (Tskitishvili 73), Kenia; Ananidze (Vatsadze 59), Dvalishvili
Italien: Buffon; Zambrotta, Cannavaro, Chiellini, Criscito; Marchionni (D'Agostino 58), Palombo, Pirlo, Camoranesi (Santon 72); Rossi (Quagliarella 58), Iaquinta
Bäst i Italien: Buffon. Två fantastiska räddningar på närskott då anfallande spelare var offside i båda fallen, vilket bara understryker räddningarnas kvalitet. Dessutom en kvick parad på Criscitos(!) skott och en karatespark två meter upp i luften för att rädda bollen från hörna.
