Lazio kryssar vidare mot tabellens mittregioner
Lazios nu extremt långa oavbrutna bortasvit består – men så tyvärr även de oavgjorda slutresultaten.
Lazio tog sig an jättedödarna Perugia på söndagseftermiddagen (man har besegrat bägge Milanolagen på Renato Curi). Och det mesta är sig likt när Lazio spelar – ineffektivitet och okoncentration ställer till bekymmer för de ljusblå.
Lazio börjar matchen bäst, Lopez har en hyfsad chans i inledningen men han får inte skottet på mål. Istället tar Perugia ledningen på en helt felaktigt dömd straff genom vad som kan bli säsongens vackraste ”fallande svan”: Laziomittfältare nickar tyvärr helt omotiverat bollen tillbaka mot eget straffområde, Stam tycks bli överraskad och ställs också under press av Tedesco som snor bollen och avancerar i djupet av straffområdet. Marchegiani går ut och slänger sig för att täcka. Tedesco slutar springa en dryg halvmeter innan den utsträckta målvakten och slänger sig i ett ”vackert” (och ett för ögat väldigt uppenbart) fall över Marchegiani. Domare Trefoloni är dock helt med på hemmalagets noter och dömer en vansinnig straff med god hjälp av sin så kallade assisterande domare, straffen vilken Ze Maria utnyttjar tvärsäkert med en yttersida upp i krysset. Snyggt men fullkomligt gratis. Underläge 1-0.
Lazio kvitterar strax därefter på hörna. Oddo slå en bra, flack hörna som urstarke Corradi kan förpassa in i mål med en nick (givetvis). 1-1.
Första halvleken fortsätter med två initiativrika parter i huvudrollerna. Bägge lagen spelar rakt, Lazio har dock ett visst övertag i spel och chanser. Dock så tar Perugia ledningen än en gång. Precis som vanligt dessa de senaste månaderna. Strax innan halvtid får Perugia en hörna som till slut resulterar i mål. Lazioförsvaret (Oddo) lyckas inte rensa bättre än att en helt omarkerad Grosso vid straffområdeslinjen kan kontrollera bollen och otagbart stänka in det andra ledningsmålet för dagen för hemmalagets räkning. 2-1. Paus.
Lazio satsar givetvis offensivt i andra halvlek (med blandad framgång). Det riktiga trycket uppstår inte fullt så ofta under den inledande halvtimmen som man kan önska sig. Fast visst finns det några bra chanser. Innan tio minuter är spelade av halvleken kan Corradi tvinga sig före en motståndarback och nicka bollen förbi målvakten…i.…stolpen - givetvis. Ännu tidigare har Simeone nickat bollen utanför efter en bra hörnsituation.
Under Lazios jakt kan hemmalaget mycket logiskt sticka upp och allvarligt oroa vid ett par tillfällen. Miccoli och Pagliuca är bägge nära att punktera matchen. Chiesa kommer in med tjugo minuter spelade till förmån för Cesar som inte hade en helt lyckad dag (detta gäller dock många ljusblå). Chiesa är strax därefter inblandad i en farlighet, men det vill sig inte. Men sex minuter före full tid gör då så Negro sitt första Serie A mål på över ett år. Oddo (som är iblandad i tre av fyra mål denna söndag) slår ett inlägg på djupet som Negro, hårt ansatt, kan förpassa in i mål från yttre delen av straffområdet. 2-2.
Lopez får matchens sista riktiga chans, men han misslyckas med avslutet. Simeone vädjar också förgäves efter straff, men just bara förgäves. Ingen kompensation här inte, vilket i och för sig är korrekt, men detta var betydligt mer straff än Perugias dito. Matchen slutar oavgjort som brukligt är när Lazio spelar.
***
Lazio har nu spelat oavgjort i åtta av de senaste elva Serie A omgångarna (dessutom har man spelat 3-3 i Uefa-cupen på hemmaplan). Detta är nu en besvärande trend. Det duger inte för ett förmodat topp-fyra lag att fortsätta att misslyckas med att vinna match efter match även om man ofta motiverar mer än en poäng rent spelmässigt i flera av dessa spelade matcher (just i denna match (Perugia) var kanske ett oavgjort resultat ganska rättvist). Det kanske är en dygd i att inte förlora, men faktum är att trepoängssystemet (tre poäng för seger, en poäng för oavgjort) gör ett oavgjort resultat till mer av en förlust än en seger. Chievo, nu bara någon futtig poäng bakom Lazio, har spelat oavgjort fyra gånger i jämförelse med Lazios elva oavgjorda slutresultat. Att Chevio sedan förlorat sju matcher (mot Lazios ynkliga två förluster) tar serietabellen ingen hänsyn till.
Slutsats: Lazio måste börja satsa än mer för att nå segrar. Kanske till priset av en eller annan förlust, men det är det förmodligen värt.
Under hösten var viljan att vinna den dominerande. Med tiden - och framförallt en svag vinterperiod - verkar istället viljan att inte förlora tyvärr ha tagit överhand. Denna trend måste nu brytas. Till veckan väntar nu ett hektiskt program. På onsdag spelar Lazio den uppskjutna Uefa-cup returen mot Wisla Krakow (i Krakow, annan information till trots). Med all sannolikhet gäller endast seger här för vidare avancemang. På lördag kväll väntar sedan det andra romderbyt i Serie A. Bägge dessa matcher är hyperviktiga, men på helt olika sätt. Uefacupmatchen kommer väldigt olägligt. Lazio skulle behöva all tid och koncentration för mötet med Roma (dessa matcher har blivit tunga som mentala kvarnstenar för Lazio på senare år). Frågan är hur Mancini parerar detta i laguttagningen mot Wisla? Inget säkert svar kan ges men matchen mot Roma är kanske ännu viktigare med tanke på Lazios svaga poängskörd på sistone i serien. Hur mycket är Lazio beredd att offra för att nå framgång i den numera tämligen lågmeriterande Uefa-cupen? Å andra sidan tycks ju inte Lazio kunna förlora mot seriens starkaste lag – men hör Roma dit?
