Italien-Bulgarien 2-0: Nytt spelsystem - nytt hopp?
Italien tog på onsdagskvällen en imponerande seger efter ren och skär propagandafotboll. Lippis nya spelsystem fungerade utan större bekymmer och en omvärdering av Gli Azzurri kan vara på sin plats.
Efter en milt sagt omskakande uppladdning genom matchen Malta-Sverige hade redan botten av mina förväntningar nåtts. På något sätt känns det som om det svenska landslagets prestationer korrelerar med det italienska. Det finns självfallet ingen sanning i detta, men förväntningarna inför matchen mot Bulgarien låg likaledes på en rekordlåg nivå, även när det gäller det italienska landslaget.
Att Lippi valde att starta med Pirlo i någon slags trequartista-roll à la ”old school Pirlo” var väntat efter träningsrapporterna men kom ändå som något av en överraskning. Varför inte bara bänka gamlingen en gång för alla? Tänk vad fel det skulle visa sig att jag hade.
Primo tempo
Italien började matchen med att ta kommandot direkt. Att ha sju Juventusspelare i startelvan på Olimpico i Turin kan ha gjort sitt för att sparka igång Gli Azzurri. Olimpico är verkligen en magisk arena i sina bästa stunder.
Efter några minuters power-play jämnade spelet ut sig men det var trots allt Italien som fick den första chansen efter en öppnande passning till Grosso signerad Pirlo. Det låga inlägget nådde så när Gilardino. Nästa magiska Pirlo-passning gav däremot resultat. Grosso väggspelade strax utanför straffområdet och fick tillbaka bollen bakom backlinjen efter en chipp som VM-hjälten mötte direkt. 1-0 till Italien efter drygt tio minuter. Sjukt snyggt. En till jättechans dök upp minutrarna senare men lyckan var sämre den gången.
De första tjugo spelade Italien väldigt bra fotboll. Ett snabbt passningsspel utan onödiga fördröjningar. Pirlo visade äntligen att han kan spela snabb fotboll utan obligatorisk bollbehandling tre minuter per mottagning. Han kanske helt enkelt känner sig för bekväm i registarollen, han kanske behöver en ny roll för att stimuleras så här på ålderns höst. Har Lippi hittat ett sätt att få Pirlo på tårna är jag först med att tacka och ta emot. Man kan ju alltid hoppas.
Bulgariens första riktiga målchans lät vänta på sig. Efter 25 minuter mötte Petrov en hörna vid den första stolpen och fick så när in bollen bakom Buffon – Juvemålvakten gjorde en sagolik räddning. Minutrarna senare fick Petrov återigen för mycket utrymme men satte skottet vid sidan av målet. Pirlos fot talade återigen efter halvtimmen spelad men Iaquinta lyckades inte få nicken på mål från nära håll.
Efter böljande spel, men fortsatt fint passningsspel av Italien, kom också mål nummer två. Dubbelt väggspel av Gilardino och Iaquinta resulterade efter ännu ett fint uppbyggt anfall. Att Gli Azzurri skulle bjuda på propagandafotboll var väl det sista man kunde vänta sig en landskamp som denna. Det var länge sedan jag blev exalterad av att se Italien spela fotboll.
Secondo tempo
Min luttrade gen trädde fram i halvtid när jag begrundade Italiens chanser inför den andra halvleken. Det kunde bara bli sämre. Italien inledde heller inte lika aggressivt som i början av matchen. Bulgarien tog tag i spelet utan att för den delen skapa några målchanser. Bulgarien hade ingenstans att ta vägen, mycket tack vare Marchsio och De Rossi. Att ha två spelande grovjobbare på mitten är oerhört värdefullt då de både fungerar framåt som bakåt.
Italien hade initialt, å andra sidan, ingen ambition att ta vägen någonstans alls. Upp som en sol, ner som…? Lippi sökte motgift och satte in Guiseppe Rossi efter timmen spelad. Denne testade lyckan direkt men utan nätkänning.
Spelet blev sämre. Jag tar emellertid tillfället i akt att propsa på tvåmålsledning i paus. Att Italien slår av på takten känns godtagbart, om än i lagom tappning. Bulgarien tilläts hålla boll men allt som oftast kändes Italiens ledning säker. Några smärre bulgariska målchanser får man räkna med. Även om de blev för många när slutet nalkades. Italien lyckades dock hålla undan och vann matchen med 2-0.
Sammanfattning
Italien gör en bra match. En spektakulär första halvlek blev en mer blygsam andra halvlek men på det stora hela gör Gli Azzurri en bra insats. Man börjar aggressivt och det nya spelsystemet fungerade bra. Mittfältsutbudet passar bättre för spel centralt och på så sätt har spelsystemet faktiskt effekt. Jag är nöjd så länge vi slipper Marchionni. Att Marchisio framöver måste vara självskriven är ett annat krav.
Pirlo verkade fungera bättre i en trequartista-roll än som regista. Är man duktig på att kritisera Pirlo ska man också ge honom beröm när han spelar bra – som idag. Efter paus försvann visserligen en stor del av kvaliteten från den första halvleken, men bara att få ha sett skymten av den gamle hjälten gjorde mig stundtals euforisk. Den gode Andrea kan om han vill.
Att Gilardino och Iaquinta äntligen verkar hitta varandra är också det en stor fördel med det nya spelsystemet. Frågan är dock om inte Rossi ska spela från start.
Vinsten innebär att Italien är extremt nära spel i VM nästa sommar. Ett oavgjort resultat mot Irland borta innebär spikad förstaplats. Till och med en förlust innebär förmodligen att Italien vinner gruppen då man möter Cypern hemma i den sista omgången. Vi alla får hålla tummarna för att bubblan låter vänta på sig och spricker efter VM.
Italien-Bulgarien 2-0 (2-0)
Grosso '12, Iaquinta '39
Arena: Stadio Olimpico, Turin
Domare: Florian Meyer, Tyskland
Italien: Buffon; Zambrotta, Cannavaro, Chiellini, Grosso; Camoranesi, De Rossi, Marchisio(Pepe 72); Pirlo; Gilardino (Rossi 58), Iaquinta (D'Agostino 83)
Bulgaria: Ivankov; Manolev, I Stoyanov, Angelov, Kishishev; Georgiev, Yankov (Domovchiyski 73), S Petrov, M Petrov (Bojinov 63); Berbatov, Rangelov (Georgiev 63)
