Roma - Lazio 2 - 1
För visst känns det spontant som om Cassanos mål var värt två...?
Tar det hela från början. Det sades att delar av Lazios IRR - eller kanske mer känd som Irriducible - skulle förflytta sig mot långsidans Tribuna Tevere för att leta röd-gula romare, till följd av det(?) inkasserade undertecknad relativt enkelt en biljett till Curva Nord(!) på fredagen. Efter att jag förklarat att jag var en korkad svensk så släpptes jag igenom portarna till himlen - Curva Sud.
Väl inne bänkade jag mig dryga 8 rader nedanför storbildsskärmen dryga två timmar före start. Allt eftersom så fylldes Olimpicos södra del medan den norra förblev nästan pinsamt tom ytterligare dryga timmen, speciellt närliggande Distinti's som aldrig fylldes helt.
Klockan 18 så startade den utlovade Alberto Sordi-filmen men medan vi i Curva Sud "njöt" av dess slut så ägnade skaran i Curva Nord sig åt slagsmål. Jag satt visserligen dryga 150 meter från dem men vad de höll på med bakom läktaren kunde inte missförstås...
Så var det dags, sidorna av världens förmodligen mäktisgaste curva fylldes av röda och gula ballonger medan mittensektionen till stora delar fylldes av en gigantsik flagga. Likt förra gången så kändes det hela misslyckat och av dömma av personerna närmast mig så hade de samma känsla - flaggan skulle nämligen behövt flyttats dryga tio meter uppåt för att täcka resterande delen av mittensektionen...
Annars kan även tilläggas att Carlo Zampa verkligen saknas. Och inte fan blir det bättre av att de sätter en inkompetent kille bakom bandspelaren som spelar upp Antonello Venditti's Roma Roma Roma, låten stoppades(?!) nämligen under ett par sekunder...
Och inte fan blir det bättre av att Deki vackert lobbar in Lazios enda mål innan vi i Curvan inte hunnit igenom första ramsan. Läckert säger jag medan många andra säger att Panucci va ute och cyklade, möjligt att jag missade det (också)...
Resten av halvleken var en pina. Lima visar gång på gång att han förmodligen är den sämsta spelaren genom tiderna i Roma och Totti beter sig (IGEN!) som en talanglös fjant utan dobbar under sulorna. Hårda ord - men befogade. En Romfödd kapten ska vi kunna kräva mer av i ett derby! Men det faktum att han leder serien (sett till betygen som tidningarna i Italien delar ut) säger en del av hans potenial med tanke på att det här inte är hans enda dåliga halvlek...
Innan vila så han båda lagen i princip ha lika många (eller få) målchanser. Faktiskt så är det frågan om något av lagen hade ett enda skott på mål... Min känsla av de första 45 var att bortalaget var det något vassare när paus kom.
Andra halvlek startade med en anstormning från hemmalaget. Som varade i 45 minuter. Det första jag observerade var annars att Delvecchio hade kommit in. Mot Lima trodde jag först men vid nästa bortslagna passning så förstod jag att så inte var fallet...
Pressen höll dock i sig men tyvärr så lyste alla målchanser med sin frånvaro... Stundtals blixtrade dock Lazio till och trots hemmalagets totala kontroll av bollen så kändes det närmare 0-2 än 1-1, speciellt eftersom La Roma hade hemskt, hemskt svårt att ta sig förbi "offensiva" Lazios köttmur bestående av drygt 40 personer a 2*2 meter...
Och klockan den bara gick och gick. Eller rättare sagt sprang... Och varje avblåsning tog två minuter att ta sig förbi, de gånger den var i bortalagets favör så tog det minst det tredubbla...
Men så en liten ljusglimt, Paolo Negro kommer in... Stående ovationer från söder! Och så Cassano mot en osynlig Montella, allt medan Curva Sud höll igång... Spelet förblev dock tråkigt och segt och framförallt målchansfattigt. Lazio hade tydligen lagt ner alla tankar på att spela fotboll och Lopez fick det, trots sin snabbhet, jobbigt själv i anfallet - som var placerat vid en normal mittfältsposition...
Men så en kom den efterlängtade blixten från en Lazioblå himmel. Cafu eller någon skickar in ett inlägg till bjässen Couto, Cassano visar sig ha växt ett par meter sedan sekunderna innan förra derbyt (i cupen...) och kommer först till bollen med pannan och......... GOOOOOOOOOOOOOL!!!
Curva Sud i extas. Jag ett helt gäng rader nedanför alldeles innan. Kramar alla. Bara skrik och glädjerop som ger meningar som Unico Grande Amore ett ansikte och mellan raderna skymtar till och med en blind frasen: Lazio Lazio VAFFANCULO!
Sen var det hela slut. Matchen höll på i ett par minuter till men röken gjorde att jag inte såg en enda spark...
Slutsignal och ett stort leende på läpparna. 1-1 säger en del, vinst säger jag - och sett till det som skedde på banan så speglar nog en Romavinst närmast sanningen...
Tribuna Tevere?
Tack och lov dött som i graven. Eller Lazios Distinti...
Spelarkritik?
Totti lyfte sig i andra och får i alla fall nästan godkänt. Dacourt sämre än jag hoppats. Emerson inte så bra som väntat, ändå är han bäst på mittfältet. Avslutningsvis, Delvecchio är och förblir min hjälte. Skulle jag vara tränare och han vara född i Rom skulle Totti inte varit kapten länge till!
