Någon som är förvånad? (Eller: Att man aldrig lär sig!)
Jajamensan! Oavgjort. Var det någon som på fullaste allvar trodde något annat? Herregud; det är ju Lazio vi pratar om…
Så var då årets tredje (och årets viktigaste?) derby avspelat. En jämn, tät och tämligen trist och händelsefattig historia. Ett sånt här derby blir aldrig ointressant, men matchen som sådan nådde aldrig upp till ens hälften av storheten i höstens ligaderby. Spelet var alltför fastlåst, och chanserna för få, för att nå dit.
Alltså: Oavgjort. Såklart. Egentligen är det väl, om något lag, Roma som egentligen mest behövde vinna denna sexpoängsmatch. Nu är avståndet oförändrat gentemot Lazio. En vinst här för Roma skulle ha ätit upp en stor del av denna marginal. Men som matchen utvecklades är det ändå givetvis Lazio som ska vara mest besvikna. En tidig ledning, egentligen ingen riktig fara på taket (Limas skott undantaget) förrän någon minut återstår. Men då; Cafu slår ett suveränt inlägg som Cassano tajmar perfekt. En felvänd Couto (som inte kan vara annat än felvänd då han löper in för att ta ny position) har ingen chans att möta detta suveräna inlägg. Cassano får gå upp med kraft. Couto för gå upp felvänd med ryggen mot Cassano. Slutresultat: Just den lille Romaspelaren, av alla, får avsluta målskyttet just när matchen och Lazios långa ökenvandring i dessa derbyn i princip verkade vara över. Att man aldrig lär sig…
…att Lazio aldrig lär sig. Det här är ju nu en riktigt tröttsam historia. Ja - alltså - tröttsamma historier. (1) Att Lazio inte kan vinna derbyn, att (2) Lazio inte kan hålla ledningar, och att (3) Lazio bara spelar oavgjort varenda eviga helg - när man borde kunna hålla undan eller utöka sina ledningar åtminstone någon gång för omväxlingens skull – i denna match till exempel!
De senast tio omgångarna har Lazio spelat åtta oavgjorda! I sex matcher under året har Lazio tagit ledningen för att sedan förlora denna till ett oavgjort slutresultat. Sedan kan man ju hävda att Lazio fortfarande är obesegrade på bortaplan – men denna statistik börjar bara bli uttjatad då Lazio är så påfallande naivt i ledning.
Lazio är inget lag som kan försvara sina ledningar på sant italienskt maner. Har man en ledning och vill man ”bevaka” denna (det vill säga: b a c k a h e m) måste man vara paradonlös och oerhört koncentrerad i eget straffområde, och dessutom; vara sylvass i kontringarna.
Nu är Lazio varken eller.
Försvaret är stabilt, men det duger inte att efter ett tidigt ledningsmål bara ge upp tre fjärdedelar av planen och för att sedan inte ens försöka hålla upp spelet - åtminstone stundtals - på motståndarens planhalva. Efter Lazios ledningsmål tror jag inte man hade tre vettiga passningar inom laget innan halvtimmen var spelad. Och då var inte Roma ens särskilt vassa. Möjligtvis tunga, men inte vassa. Här är ett annat paradfel. Mancini och Lazio har givetvis läst på: Roma har problem när man ställs under hög press. Lazio pressar inledningsvis högt upp på Romas planhalva. Det ger också resultat. Mycket vackert kan Chiesa utnyttja ett lite tveksamt försvarsingripnade av Panucci. Lika vacker kan Stankovic avsluta (vilken nedbröstning! Vilken lobb!).
Men därefter flyttar man inte upp ens när man har chansen. Man fortsätter med sina tremannakontringar som aldrig blir så farliga de borde kunna bli när man varje gång man erövrar bollen måste springa sig trött över en och en halv planhalva. För att Lazio har ett så förtvivlat lågt utgångsläge! Lopez, och några till, är bra kontringsspelare. Men man gör det här onödigt svårt för sig.
Corradi, däremot, är inte en bra kontringsspelare. Corradi är mycket: framförallt stor, tung, osjälvisk och bra på huvudet. Han har förmågan likt Kenneth Andersson att göra sin anfallspartner bra med sitt uppoffrande spel. Men Corradi är också osnabb och bäst ”felvänd”, då han också fungerar som något sorts bollplank. En sådan spelare är inte oumbärlig i det kontringsspel Lazio ägnar sig år i dryga åttio minuter i denna match.
Det är så synd att nu inte Inzaghi är tillgänglig (Lazio har i år igen en forward för lite i truppen, att man aldrig lär sig!). Inzaghi vore ju annars ett skräddarsytt alternativ i andra halvlek. Snabbare, en hel del vassare, också bra på huvudet, men framförallt en bättre avslutare med fötterna jämfört med sin storväxte anfallskollega. För även om Corradi gjort ett godkänt antal mål (med tanke på sin roll) gör Corradi nästan bara sin mål från nära håll med huvudet. Liksom det bollplank han är studsar bollarna via hans skalle in i mål. Det är ju inte den sortens (kontrings-)spelare Lazio behöver i en sådan här match. För Corradi är sällan i straffområdet när Lazio väl sätter fart och anfaller. Han hinner ju inte ta sig dit! En Inzaghi hinner alltid ta sig dit…
Fast jag undrar jag om inte Corradi ändå gjorde ett mål som borde ha godkänts? Visst är Couto i offsideposition, men han påverkar inte spelet. Bollen går till Corradi som är onside. Couto står vid sidan av och borde inte påverka någon aktörs bedömande – förutom linjemannen såklart. Couto är alltså dubbelt olycklig denna match. Ändå gör han en bra match och ingen skugga ska falla över honom denna gång. Dessa tillfälligheter!
Nu har plötsligt Lazio ett ganska dåligt utgångsläge. Man har ingen kontakt med Juventus i topp (tolv poäng efter), samtidigt är Chievo (som alltid tycks få slå ur underläge) nu bara en poäng efter Lazio. Fortsätter Lazio att misslyckas med att vinna sina matcher kommer Chievo snart sluta upp med dessa hövligheter och passera Lazio. Lazio måste börja vinna med start nu! Men vad ska Lazio sträva efter? Lazio är som bäst när man får jaga. Antingen i enskilda matcher eller i tabellen. Nu är det Lazio som är de jagade, och hur illa Lazio hanterar ledningar i matcher vet vi ju. Samtidigt blir det svårare och svårare för Mancini och gjuta mod i sina trupper för att stäva uppåt i tabellen. Tolv poäng är lite väl mycket.
Eller?
