Perugia-Roma 1-0
"...det gör ont att se fotbollsspelare som säger sig älska staden, fansen och framför allt, över allt annat - laget, klubben AS Roma. Det gör de inte."
Alla storlags mardröm, Fabrizio Miccoli, gjorde matchens enda mål då Perugia besegrade Roma med 1-0. Det var en välförtjänt seger för laget från Umbrien, och Perugias målvakt Kalac behövde inte göra många ingripanden för att freda sitt mål.
Nu ska man inte överdriva betydelsen av den här förlusten - den gör knappast någon skillnad. Om vi hade tagit tre poäng idag hade det inte på något sätt räddat säsongen för Roma, precis som en förlust bara marginellt försätter oss i än djupare skit. Jag har sedan länge försökt intala mig själv att låta bli att bry mig om Serie A mer i år, eftersom vi ändå är fast i mitten utan någon större chans att kvalificera oss till något Europa-spel, och även utan någon större reel risk att åka ur. Jag har försökt att övertala mig själv att Coppa Italia, Champions League och mötet med Inter är allt att bry sig om tills sommaren är kommen.
Men det går inte. Precis lika ofta som vi förlorat, precis lika ofta har jag blivit förtvivlad, förbannad och besviken. Anledningen? Den är väldigt enkel - det gör ont att se fotbollsspelare som säger sig älska staden, fansen och framför allt, över allt annat - laget, klubben AS Roma. Det gör de inte. I sådana fall kan man helt enkelt inte vara så uppgivna som majoriteten av våra 11 spelare (i många fall blott 10) är i match efter match.
Jag klarar personligen inte ännu en sån här säsong. Ge mig hellre tillbaks alla gamla trotjänare som är beredda att ge sin arm för att inte förlora en match i Roma, istället för dessa primadonnor som trots alla sina miljoner från klubben inte kan bry sig. Ge mig Mazzone, ge mig Petruzzi, ge mig Statuto...
Ge mig ett Roma som är gulrött även i hjärtat, inte bara på tröjan!
