Il Tridente - säsongspremiär!
Ny panel, men lika mycket engagemang, kunskap och skrivarglädje som tidigare. Magnus Sundberg flankeras denna säsong av Henri Nekmouche och Per Erik Wesslén och trion förkovrar sig direkt i ett par känsliga transferfrågor och blickar mot CL anno 2009/10.
Borde inte Lazio agera med mer stolthet i fallet Rasmus Bengtsson – om en spelare inte vill gå till en klubb, bör inte den klubben då visa självaktning och snabbt vända ryggen till, istället för att agera som Lazio gjorde? (Det är en principfråga som gäller även andra klubbar/spelare.)
Per Erik Wesslén: Jag tycker att en klubb alltid måste värna sin stolthet och integritet. Oavsett om Bengtsson skrivit på något kontrakt för Lazio eller ej borde Lazio ignorera honom från och med den stund Bengtsson förklarar att han inte vill spela för dem. Man ska inte gå ned på knä inför en korkad trelleborgare och be om hans hand. Det är Bengtssons förlust, inte Lazios.
Många menar att klubbkänsla hos spelare inte längre existerar i dagens världsfotboll, men jag håller inte med om det. Det finns fortfarande stark klubbkänsla hos många individer, och jag tycker att det är viktigt att en klubbs president/ordförande och sportchef ser till att värva endast spelare som man verkligen känner kommer att brinna för klubben. Vad för sorts dignitet och status får en klubb som Lazio, exempelvis, när dess spelare (t.ex. Goran Pandev) tydligt markerar öppet att han inte vill tillhöra klubben som han har kontrakt med? En sådan klubbs anseende smutsas ju ner inför fotbollsvärldens ansikten.
I fallet Lazio, som jag tar upp på grund av att det är ett aktuellt exempel, borde väl felet vara Lotitos och Tares. Å ena sidan har man spelare som inte vill vara kvar, trots att de har kontrakt, och dessa spelare får inte lämna klubben. Å andra sidan försöker man tvinga till sig en ny spelare (Bengtsson) som tydligt deklarerat att han inte vill komma dit. Lazio (och andra klubbar som agerar likadant) visar brist på självrespekt. Man nedvärderar sin själ – det ska vara en ära att få representera Lazio, och den känslan måste klubbledningen skapa och bibehålla. Klubben är det största, därför finns det ingen anledning för en klubbledning att vilja ha spelare som inte känner tacksamhet och vördnad inför att få representera just den klubben.
Henri Nekmouche: För det första måste man tänka på att Lazio leds av ingen mindre än Claudio ’I just made a dollar out of 50 cent’ Lotito. Den mannen kan sin grej och han skäms inte. Ärligt talat så diggar jag honom väldigt mycket – han är stenhård. Nu vet jag inte riktigt om han har behandlat Pandev helt rätt, men han har tagit Lazio genom årtusendets stålbad samtidigt som han levt under dödshot. Precis som han själv sa för några veckor sedan: ”Jag har redan vunnit lo scudetto för resultaträkningarna”. Med det menar han att han gjort Lazio skuldfritt; klubben har börjat vinna titlar igen; och en ny arena – ”bättre än Juves nya” – är på gång och den kommer att ge klubben ännu större intäkter i framtiden. Lotito är en stenhård affärsman och bryter man ett kontrakt med honom så kommer han att ta dig till rätten. Han tolererar inte att spelare gör som de vill, så enkelt är det. Jag tycker att det är helt rätt.
För att återknyta till frågan vill jag därmed säga att jag inte är förvånad att just Lazio agerar på det här sättet. Generellt tycker jag att om spelaren faktiskt har skrivit på ett kontrakt har klubben rätt, i värsta fall skall man kompenseras. Det är inget öppet köp vi snackar om. Om du däremot frågar mig om t ex Milan hade agerat likadant, kan jag bara utgå från en liknande situation samt en del uttalanden. Berlusconi och Galliani har flera gånger sagt (bl a i samband med Shevas och Kakás övergångar) att Milan aldrig kommer tvinga en spelare att spela i klubben, och det tror jag man inte skulle göra heller. Dessutom ska man inte glömma bort att Milan faktiskt gjorde en deal med Cagliari om Suazo i juni 2007. Men spelaren hade redan lovat Inter sin namnteckning och Milan backade då ur affären.
Magnus Sundberg: Lazio kastade fram lika mycket drama som en telenovela (sydamerikansk såpopera) och hävdade bestämt att Rasmus Bengtsson hade skrivit på för dem. Bengtsson gick till Herta Berlin.
Sen började pressen skriva i ett smattrande tempo om vilka eventuella juridiska påföljder ett sådant agerande skulle kunna få. Hur som helst har Lazio så vitt jag vet inte kunnat presentera ett kontrakt som bestyrker deras påstående. Stämmer det hur som helst att Bengtsson faktiskt skrev på för Lazio så tycker jag att han borde straffas. Spelare ser numera för lättvindigt på kontrakt enligt min mening. Kontrakt är inte obetydligt dagisklotter. En man är inte mer än sitt ord.
Den prestigefulla klubben Milan har sålt sin superstjärna Kaká och agerat tamt under transferfönstret. Har man tappat i konkurrenskraft gentemot Inter och Juventus?
Per Erik Wesslén: Man kan säga att de varit tama vad gäller spelarköp, men man kan också säga att de försöker ta visst ansvar för sin ekonomi i en ekonomisk kristid. De försöker nå balans i böckerna, så att säga, bli kvitt underskottet. På lång sikt är väl det bättre, att de har en stabil ekonomi, och gör något mellanår i ligan, än att de tokvärvar, vinner ligan och går i konkurs året därefter.
Samtidigt är det så att Ronaldinho är en av ligans absolut högst betalda spelare. Milan tvingas sanera sin ekonomi på grund av att man skriver sådana tokkontrakt med vissa stjärnor. Man skulle få en bättre jämnhet, högre kvalité på alla positioner, om man fördelade Ronaldinho-lönen på flera olika spelare. Men för att ha råd med Ronaldinho måste man förlita sig på spelare som Oddo, Bonera, Favalli, Kaladze, Abate på andra positioner. Och när då Ronaldinho inte presterar, på grund av att han är en "humörspelare" i större utsträckning än många andra, står man där med ett helt lag av "medelmåttor" i praktiken.
Så, ja, man har tappat i konkurrenskraft, och det är inte Leonardos fel, och det är inte spelarnas fel, utan det är snarast Berlusconis fel. Han blir alldeles för kär i fel sorts spelarkaraktärer.
Juventus har värvat lika bra igen detta år som man gjorde under Moggi, som trots sina fel och brister var en fantastisk transferguru. Vad gäller Inter tror jag Simon Bank är inne på rätt spår när han säger sig se "Det nya Inter" nu, ett bättre spelande fotbollslag med större variation och lagsammanhållning. Men jag hoppas att Leonardo får ordning på Milan, då han är en barndomsidol för mig. Och de flesta som gillar italiensk fotboll vill se ett klassiskt Milan i Champions League, som motståndarna räds.
Henri Nekmouche: Milan är den klubb i Italien som drar in flest intäkter, men trots det har man tappat ekonomiskt mot de övriga toppklubbarna i Europa under de senaste åren. Jag har varit inne på det flera gånger, en del tror att det är något slags mantra för att bortförklara Milans besvärliga situation – klubben sanerar nu sin ekonomi. För att stärka ekonomin gäller det att dels öka intäkterna, främst genom att dra in fler matchintäkter (Man Utd drar in €100 miljoner mer i matchintäker per säsong än Milan som ändå drar in mest i Italien!). Medan Lazio och Juve bygger nya arenor har Milan dock fortfarande problem med att dela San Siro.
För att stärka ekonomin gäller det också att minska kostnaderna. Inför den här säsongen har Milan, genom spelarförsäljningar, sparat in ca €100 miljoner, vilket täcker förra årets förlust på €70 miljoner. En sanering var högst nödvändig och med tanke på Uefas beslut om att klubbarna från och med säsongen 2012/13 måste ha ordning på sina resultaträkningar, så är det helt rätt av Milan att gå igenom det här stålbadet nu, speciellt med tanke på att Juventus redan har gjort det. Konsekvensen blir givetvis att man tappat i ekonomisk konkurrenskraft och därmed inte kunnat satsa på transfermarknaden.
Visst hade ledningen kunnat ta in en ny ytterback för €6-8 miljoner, men det många ofta glömmer bort är lönekostnaderna. Att ha spelare som Oddo, Dida och Kaladze på läktaren under en säsong innebär ca €20 miljoner i bortkastade bruttolönekostnader. Med tanke på den ekonomiska verkligheten som råder – ofta i skymundan för de flesta fans – är det inte svårt att förstå att t ex Inter, som har en väldigt bred trupp och dessutom betydligt färre intäkter än Milan, går minus miljarder kronor per säsong. Det Milan går igenom nu kommer att vara gynnsamt i framtiden.
Magnus Sundberg: Ja. Milans köpkraft, nödvändiga föryngring av laget och talangutveckling ser numera ut som fridlysta blommor. Se men inte röra. Konkurrenterna i norr plockar stora prydliga buketter medan Milan bara tittar på.
Att laget sålde Kaká var en enorm förlust – både sportsligt och prestigemässigt. Sen sålde man framtidsmannen Gourcuff och sköt sig själva ytterligare en gång i foten med en älgstudsare. Berlusconi går, av olika anledningar, inte samma väg som Moratti. Ekonomin ska balanseras och då måste man göra uppoffringar. Hur som helst tycker jag att Milan gjorde en del felaktiga val under sommarens transferfönster.
Milan borde ha sålt Pirlo (mannen med den ständigt slumrande uppsynen) i somras och köpt superlöftet Hernandes. Pirlo är på tillbakagång och har inte många år kvar. Den spännande ytterbacken Cisshoko visar nu upp en strålande form i Lyon. Milan som hade första tjing på den rappe försvararen nobbade honom. Ronaldinhos motivation ligger två meter under jord. Därför kunde man lika gärna ha sålt honom och köpt yngre, hungriga spelare. Det finns onekligen en överdriven tro på det gamla gardet i dagens Milan. Gungstolen vickar lite och knarrar, och jag väntar fortfarande på en ungdomlig revolution.
2009/2010-års upplaga av Champions League har dragit igång. Vilket av de italienska lagen kommer att lyckas bäst?
Per Erik Wesslén: Juventus är ju det spontana svaret. Men de som såg Franck Ribéry hoppa upp i Louis van Gaals famn efter sitt underbara frisparksmål mot Dortmund i senaste omgången av Bundesliga (5-1-seger för Bayern) såg att mesta mästarna från München har hittat glädjen och formen igen, efter en trevande inledning på säsongen, så gruppen blir rejält tuff, med franska mästarna Bordeaux som utmanare om en slutspelsplats. I slutändan går Juventus och Bayern vidare, och om Diego får vara skadefri tror jag att Juventus går ända till final, då man inte ligger efter något annat europeiskt topplag i kvalité. Värvningen av Grosso var pricken över i:et. Sen får man inte underskatta de nya bortatröjornas betydelse heller: de är snygga, stilfulla och andas verkligen Juve.
Inter har det lättaste utgångsläget och bör enkelt gå vidare, även om man bara tar någon enstaka poäng av Barcelona. Man kan vinna samtliga övriga matcher. Sneijder har varit det roligaste nyförvärvet i Italien den här säsongen hittills, prestationsmässigt, så egentligen borde Inter gå längre i årets upplaga av Champions än man gjorde förra året. Förra säsongen satt laget på en känsla av negativitet, en känsla som nu sipprar ut i form av kritiska uttalanden från så väl Zlatan som hans forna lagkamrater (Materazzi, Muntari, bland andra). Jag tror att Inters motivation att gå långt är större i år, och att laget är mer sammansvetsat nu. Man vill stänga till käften på Zlatan, helt enkelt. Så jag tippar semifinal för Inter.
För att Milan ska gå vidare från gruppspelet måste Pirlo vara bra. Det känns som att han löpt linan ut i sin regista-roll och att Milan måste experimentera lite, sätta upp Pirlo i en offensivare roll, så som han började sin karriär, så som Baggio tänkte sig Pirlo när han sa att Pirlo skulle bli hans arvtagare. Sen bör man på något sätt spela in Onyewu i laget, kan man inte spela honom tillsammans med Nesta och Thiago Silva? Om Huntelaar ska blomma ut lika mycket som Sneijder i Inter bör han få lika mycket speltid. Om Leonardo rör om lite på detta sätt kanske Milan vaknar upp till en ny morgon, och kan gå vidare från gruppen och även göra ett par bra matcher därefter. Så jag tippar kvartsfinal, i bästa fall.
Fiorentina tror jag tyvärr inte går vidare från sin grupp, man har för få spelare som håller en hög högstanivå i de här sammanhangen. Man har väldigt många habila spelare, men de är inte tillräckligt snabba eller tekniska när de får möta lag som Liverpool och Lyon (som nog går vidare från gruppen). Och de snabba och tekniska spelare Fiorentina har är inte tillräckligt starka och fysiska. Jag skulle bli mycket förvånad om Marchionni, exempelvis, gör ett starkt avtryck i Champions League. Men jag hoppas att jag har fel, då jag egentligen bara har varma känslor för Fiorentina.
Henri Nekmouche: Det är väldigt viktigt att de italienska lagen presterar den här säsongen med tanke på att Italien under de senaste fem åren tappat i rankingpoäng inte bara mot England och Spanien utan även mot Tyskland. Risken finns att Tyskland går om Italien och att tyskarna därmed får skicka fyra lag till CL 2011/12, medan italienarna bara får skicka tre. Under de senaste två åren har Italien tappat 5 poäng mot Tyskland som nu ligger endast 2,6 poäng efter. Därför hoppas jag att alla italienska lag går så långt som möjligt i CL och Europa League.
Fiorentina kan – om Mutu och Gila kommer igång – gå vidare från gruppen, men det lär bli svårt. Jag såg inte Juventus match, men man har byggt upp ett starkt lag. Jag har dock svårt att se att de kan vinna CL redan i år. De behöver lite mer tid för att lyckas i CL. Milan har kapaciteten att lyckas bra om det rutinerade gardet lyfter sig, samt att spelare som Pato och Dinho levererar. Man måste dock bli betydligt kompaktare för att gå långt. Inter är väldigt starka defensivt och kontringarna med Milito och Eto’o kan bli livsfarliga.
Fotboll handlar egentligen inte om att spela snyggt, det handlar om att vinna, och Inter – klubben som uppfann catenaccio – har aldrig varit kända för att spela fin fotboll. Det är därför man inte skäms för att säga att man gjorde en utmärkt insats mot Barca trots att man endast hade en tredjedel av bollinnehavet på hemmaplan. Med tanke på truppen man har bör Inter ha störst chans av de italienska lagen att lyckas i CL den här säsongen.
Magnus Sundberg: Inter. Lagets förhållande till Champions League har hittills varit en enda lång lektion i lidande, men nu tror jag att man kan gå långt. Inters stora utmaning ligger i att hitta rätt balans mellan det defensiva och offensiva spelet på mittfältet. Tidigare har mittfältet varit fysiskt starkt, men saknat kreativitet, kvickhet och förmågan att hålla i bollen.
Den nya taktföraren Sneijder blir därmed en viktig tillgång. Det gäller hur som helst att de övriga mittfältarna är rörliga och vågar gå framåt, ty annars isoleras Sneijder och tämjs i bundna band av motståndarna. Särskilt Motta och Cambiasso borde ta sig an offensiva utflykter, för de kan om de vill. Mourinho ville ha en mittback som kunde gå lite längre upp i banan, pressa laget framåt och leta spelalternativ. Det har han nu i Lucio. Eto'o kommer med sin speed bli en naturlig referenspunkt i kontringssituationer, där han understöds av den ständigt löpande Maicon. Inter borde våga flytta fram laget mer, röra sig över större delar av planen, förflytta bollen snabbt mellan mittfältare och ytterbackar snabbt finna djupledsalternativ. Faller alla bitarna på plats så kan Inter mycket väl ha en chans att få lyfta silver i höjden.
Juventus är ett starkt lag med stor erfarenhet från Europacupspel. Nyförvärven imponerar stort och brasseduon med Melo och Diego kommer säkerligen bli firade stjärnor i klubben. Juventus ytterbackar måste hur som helst fylla på mer och bidra med välriktade inlägg till anfallarna. Offensiva ytterbackar är oskattbara i dagens fotboll. I synnerhet om ett lag spelar utan yttrar. Jag ställer jag mig tveksam till Ferraras bristande erfarenhet när det kommer till Champions League. Eller kommer vi kanske att få se en Guardiola-effekt hos de vitsvarta? Guardiola-effekt eller icke. Den gamla damen visar aldrig någon pardon likt en Tarantino-rulle.
Milan och Fiorentina har enligt min mening inte slagkraftiga trupper nog att nå riktigt lång i CL. Mästarlaget Milan börjar mer och mer likna en dinosaurie i en tid som glidit ifrån dess dominans. Leonardo är ett oprövat kort och Prandelli får, likt en drömmare, lära sig den hårda vägen.
