Färdigspelat!

Stundtals lysande spel mot Ajax, men tre raka torsk i början visade sig vara för mycket...

Referatet startar timmarna innan avspark...

Jag traskade nervöst kring Spanska Trappan innan matchen, fullt med (halvfulla) Ajaxsupportrar. Ramsor sjöngs, en del på italienska riktade mot Totti & stadens lag...

"Smarta killar" tänkte jag. Timmen senare finner jag en av dem (jo, exakt en av dem jag tidigare sett!) blodig vid Piazza Mancini dit tusentals Romanisti åkt med spårvagnen. Och vida båda sidor om bron (vad den nu heter...) till Olimpico så satt ytterligare Ajaxsupportrar - den ena liftade vidare med ambulansen, mot sjukhuset kan kanske förmodas.

Inte på något sätt vill jag skydda de alltför många idiotiska Romanisti, men nog borde gästernas supportrar kunna tänka lite längre än att förolämpa det mesta kring Roma när man har att göra med Ultras Romani, Boys etc. Speciellt då platsen är Rom.

Strax därefter anlände min förbeställda biljett till himlen (återigen, Grazie, Michael!) och Curva Sud intogs återigen. Platsen blev exakt mitt i Curva'n - intill exakt samma otroligt vänliga killar som sist.

Antonellos otroligt geniala Roma-hymn avklarades, ramsor sjöngs, Champions League-"låten" startade och Curva Sud drog av sedvanliga bengaler samtidigt som flaggor och halsdukar var i luften... Och Ajaxsupportrarna, dom spenderade sin lånade tid i Mecka med att fotografera jordens mäktigaste klack...

Matchen startades till ett oväsen som (faktiskt!) kanske t.o.m. slår ett derbys allsång. Dessvärre gjorde Van der Meyde snyggt 0-1 efter knappa minuten... I normala fall borde matchen varit över där men Curva Sud och dess idoler visade annat. Jag trodde nästan jag drömde... Fan, vi underhöll ju! T.o.m. Lima hittade rätt då och då... Och Pluto raderade ut en mediahypad Zlatan medan Cassano visade sin potenial.

De första 30-35 minutrarna kändes som ett enda långt Roma-power play. Och efter ett antal halvchanser (där främst Aldair var nära ett, speciellt för honom, välförtjänt mål) och 25 minuter av konstant sång så kom belöningen då Candela(?) snyggt serverar Cassano, 1-1.

Sen kom nyheten att Valencia tagit ledningen. Klacken mattades, så även laget och Ajax ungdomar fick mer att säga till om även om det inte mynnade ut i speciellt mycket.

Halvtid på poäng klart till ett, stundtals nästan oroväckande, bra Roma.

Andra halvlek tar vid där den första slutade, d.v.s. statiskt och jämt spel som gav få målchanser.

Men halvleken hann knappt börja innan jag kunde skymta oroligheter i "Lazios" kurva. Först trodde jag det var ett bråk... sedan kom ett förväntansfullt mummel... Så jublar ena killen intill mig helt plötsligt... "Ett-ett" var det enda han sa men mer behövdes knappast. Kvitterat i Spanien! Curva Sud vaknade momentet efteråt då nyheten nått de flesta. Sång igen, världsmästare igen.

Men på planen hände inte mycket. Var som alla hade kramp och snart kom nästa nyhet från Spanien, Valencia åter i ledning. Matchen dog i princip där. Apati på läktaren, segt och fantasilöst på banan. Och var man riktigt, riktigt tyst kunde man t.o.m ana Ajaxsupportrarna på kanske 3000 till antalet...

Candela hann dock värma med en frispark som förtjänade att gå in. Om du frågar mig... En kort men intensiv Romapress kom igång och snart togs (trots stressen och tidsnöden, en gående) Lima av banan till massans busvisslingar i ett desperat försök att spetsa anrättningen med Montella och en offensivare formering.

Men matchen kändes körd. Faktumet är att Montella och ett mer offensivt tänkande inte bidrog med ett smack! Personligen så väntade jag bara på att Zlatan (till Sportbladets, lika tröttsamma som stora, jubel) skulle ge holländarna ledningen... Fast Ajax var inte intresserad av annat än att döda matchen och all tid. Vad Roma å andra sidan var intresserad av vettefan, för skulle jag vara spelare/ledare i ett lag med en stor fet kniv mot strupen så hade jag definitivt sprungit tills jag dog. Och anfallit med allt och alla. Roma gjorde dock inget av detta.

Ett falskt rykte om en kvittering för Arsenal eldade upp stämningen för en kort stund, i annat fall så var det hela ett sömnpiller även om Delvecchio var en långtå från att ge oss ledningen. Någon ytterligare halvchans skapades åt båda håll men tystnade från Spanien hade redan avgjort tillställningen, och snart bekräftade (en helt värdelös) domare Fandel det hela.

Roma och Arsenal ute, Valencia och Ajax vidare.

***

Aldair, vilken kille! Jag njuter då Curva Sud visar att hans trogna hjärta har mer betydelse än stundtals tröga ben. Hittar knappt nåt misstag från Pluto under matchen... Mardrömmar (trots avancemang) inatt, Zlatan?

***

Cassano... Första halvlek var ett mästerverk. Och en fingervisning om vad som väntas då han verkligen mognat.

***

Capello, utbuad under presentationen... Läge för självrannsakning Mister?

***

Once a Laziale, always a merda, kommentar från en av mina närmast sörjande om Fuser...

***

Italien - England 3 - 1

Kan någon som orkar informera svensk media om detta faktum?

Matchfakta:

Laguppställningar...

Roma:
Pelizzoli - Cufre, Panucci, Pluto, Candela - Cafu (Fuser, 80), Tommasi (Guigou, 80), Emerson, Lima (Montella, 65) - Cassano, Delvecchio.

Ajax:
Lobont - Trabelsi, Pasanen, Chivu, O'Brien - Van der Meyde (Sikora, 72), Galasek, Pienaar, Maxwell - Van der Vaart - Ibrahimovic (Witschge, 90)

Mål:
Roma: Cassano (25)
Ajax: Van der Meyde (1)

Varningar:
Roma: Delvecchio, Cufre, Aldair
Ajax: Van der Meyde, Lobont

Domare: Fandel (Tyskland)

Lars Sverin2003-03-20 01:18:00

Fler artiklar om Roma