Zimmerman reflekterar : Lo scudetto tillhör Turin

"Juventus var återigen för starka och han måste förbereda sig för alla presskonferenser. Frågorna kommer att hagla om varför Inter inte vann det här året heller. Den 25:e maj vill jag inte vara i Hector Cupers kläder."

Efter fjolårets säsong var siktet givetvis på revansch säsongen 2002/2003. I ladri snodde ligatiteln sista dagen och bekräftade återigen Inters stämpel som förlorare. Men nu hade Cuper fått ett års erfarenhet av Serie A. Nu skulle han veta vad han gjorde och nu skulle Inter äntligen tvätta bort den ingrodde stämpeln ”förlorare”.

Tyvärr så får vi leva med epitetet minst ett år till. Scudetton tillhör inte Milano. Den hör hemma i den tråkiga staden Turin.

Roma skulle inte vinna årets Serie A. Det var jag helt säker på innan och spelet under säsongen har bara bekräftat min tro. Milan har aldrig varit en kandidat för scudetton. Visst har de sett farliga ut i höstas, men jag och många andra har känt att deras lagbygge inte håller hela vägen. Jag och en kamrat har argumenterat hela hösten om Milans chanser att vinna titeln och jag ser ingen anledning att rucka på min övertygelse. Scudetton hamnar inte i Milano. Så är det bara.

Visst hade vi velat se den hamna på Inters tröja. En sköld så vacker. Så efterlängtad. 14 jävla år var det sedan vi kunde titulera oss mästare. Tyvärr, mina vänner. Det är bara inse att det kommer vara minst 15 år från 89 till nästa scudetto. Vårt lag håller inte hela vägen. Matchen mot Udinese var ännu ett flagrant bevis för detta.

Efter Milans seger mot Juventus fanns det att läsa en artikel som förklarade varför Rossoneri vann mot Juventus. Teorin löd; Milan var tvunget att vinna. Juventus hade råd att förlora. Därför vann Ancelottis mannar kampen på Meazza. Motivation slår klass, som klyschan säger. Det finns dock ett givet undantag från den regeln. Det undantaget stavas: F.C Internazionale.

När det väl gäller något. När Cupers drabanter känner vittringen av seger och framgång. Då rasar bygget samman som ett korthus. Vi har sett det mången gång. Vi såg det igår igen. Udinese körde över oss totalt. Ett Udinese som förlorat tre matcher på rad mot ett Inter som hade möjlighet att komma ifatt Juventus i toppen. I min rapport tippade jag seger till Inter, men när jag begav mig till pizzerian för att bevittna matchen så var jag säker på förlust. Vi är undantaget från regeln. Vi vinner inte sådana matcher. I alla fall inte i Serie A.

I Champions League så tror jag dock mer på Inter. Där finns det andra ytor och andra möjligheter för Inter. Det är bara att titta på Crespos målskörd där jämfört med Serie A. Dessutom har vi för hiskelig tur när det gäller lottningen. Vi har lottats i två grupper som vi bara inte kunde missa att ta oss vidare ifrån. Till kvarten fick vi den bästa lottningen vi kunde fått. Visst är Valencia ett fruktansvärt bra lag i sina bästa stunder, men jag föredrar Benitez mannar framför Milan och Manchester United. Och går vi vidare till kvarten så möter vi Ajax eller Milan. Det kan bli en fantastisk avslutning på Champions League för Inter att väga upp emot den kommande besvikelsen i ligan.

Drömmen om att se Il traditore gråtandes, fast på motståndarnas bänk, lever med andra ord. Det är alla Inters fans våta dröm.

Idag hade jag över en timmes samtal med en bekant om vårt kära Inter. Det blev ett samtal av terapilikande karaktär. Vad är fel? Vad gick fel? Vad bör göras? Frågorna är många när det rör Inter. Helt klart är i alla fall att hålla på Inter… är lika med att lida. Det är en del av vårt habitus. Det skulle vara konstigt om Inter blev ett vinnande lag där fansen aldrig behövde grubbla och lida under stora delar av säsongen. Det skulle inte vara Inter. Då kanske vi skulle få mängder av motgångssupportrar som helt sonika byter lag? För vill vi bli en tråkig vinstmaskin á la Juventus som bara vinner allt? Skämt åsido.

Visst har Juventus haft många skador och köpt in rika divor. Men de har gjort sitt jobb och när någon viktig spelare bli skadad så finns det nästan alltid någon som kommer in och gör jobbet nästan lika bra. Juventus har en mer stabil grund att stå på. En vinnarkultur som vet att det ordnar sig. Det är den flagranta skillnaden mellan rivalerna i norra Italien.

När det väl vankas slutminuter i den 34:e omgången av Serie A så kommer det firas i Turin. Juventus har tagit en komfortabel (och var den välbehövlig så var det just därför de vann) seger mot Chievo på hemmaplan. Cuper kommer sitta på bänken på Meazza med sin bekymrade min. Matchen mot Perugia har säkert vunnits, men vad gjorde det? Juventus var återigen för starka och han måste förbereda sig för alla presskonferenser. Frågorna kommer att hagla om varför Inter inte vann det här året heller. Den 25:e maj vill jag inte vara i Hector Cupers kläder.

Vi fans kommer att grubbla. Spekulera i vilka som skall bort. Kanske skall Beckham värvas? Kanske till och med Giggs. För något måste ju göras. Ännu ett år utan scudetton har gått.

Cuper har lagt grunden till ett stabilare Inter. Han har lugnat ner Moratti och för det är vi mycket tacksamma. Men något saknas fortfarande. Visst har alla vinnarkulturer sin början någonstans. Och jag tror att Cuper skulle kunna börja en sådan i Inter. Men så länge vi åker på sjuttielva skador på viktiga spelare under en säsong och så länge som Cuper fortsätter att överraska med en – i oss supporters ögon i alla fall – konstig coachning så kommer Juventus vara där och vinna scudetton. Jag brukar säga till Cupers kritiker att han faktiskt ser killarna varje dag och borde kunna veta vilka som är hetast inför varje match. Men efter gårdagens uttagning mot Udinese så undrade jag om han ändå inte fått dille.

Bästa nyförvärvet kanske borde vara en taktiker vid hans sida?

0 kommentarer