Klubbens hjärta del 2– Supportrarna (forts.)
I de största matcherna på säsongen, främst i lokalderbyna mot Milan och mötena med Juve och ibland mot Roma och Lazio, brukar laget tillägnas ett mera organiserat läktarskådespel, en koreografi utförd av supportrarna själva. Dessa förekommer i otaliga utföranden och med olika budskap. Supportrarna kan, exempelvis med pappersark i olika färger, skapa vackra mönster kombinerat med ett budskap. Stora läktarflaggor börjar man måla för hand, flera veckor innan dessa matcher, och de ansvariga lägger ned ett otroligt jobb för att ordna med allting. Detta är givetvis inte gratis, utan man samlar under säsongens gång in pengar för att finansiera dessa skådespel, som ofta går på tiotusentals kronor.
Det var i och med att supportrarna började organisera sig som dessa arrangemang uppstod och detta är deras sätt att försöka bidra till att laget ger extra och kanske tar någon viktig poäng. Dessa koreografier är en konst i sig, och merparten av dem finns att skåda på bild på grupperingarnas hemsidor.
Just Internet har hjälpt till att föra denna trend framåt och idag finns mängder av sajter för ultras som vill träffas och byta erfarenheter och diskutera.
Våld
I denna supporterkultur och i dessa kretsar finns det, som på det flesta andra ställen här i världen, givetvis en baksida. Våldet är det som främst uppmärksammas, och våldet bland de italienska supportrarna har tyvärr ökat igen de senaste åren. Inter har förvisso inte hört till de allra våldsammaste supportrarna, men det förekommer även här klickar av våldsbenägna och våldsglorifierande fans. Många av dessa är personer med extrema åsikter, som på ett tråkigt sätt blandar ihop politik och fotboll. Något som märktes i inledningen av supporterkulturens uppkomst på Curva Nord, då våldsamma drabbningar skedde mellan Boys och Potere Nerazzurro. Efter dessa dispyter har kurvan dock varit väldigt fri från inhemska uppgörelser. Och Inter har trots en falang av högerextremister (Irriducibili) klarat sig relativt bra. Därmed inte sagt att våld har uteblivit. Efter så gott som varje stormatch i Italien inträffar incidenter mellan våldsmakare och polis, våldet på läktaren har bland Interfansen dock inte förekommit lika ofta som det gjort hos exempelvis Lazio och många småklubbar såsom Brescia, Atalanta, Torino mfl.
Rasism
Tyvärr har då rasism blivit ett problem på Curva Nord. Italien är ett land med fler patriotiska människor än exempelvis Sverige vilket också leder till att rasism förekommer mer frekvent. Inters ultras har ett så kallat friendship med Lazios supportrar, vilket till stor del baseras på liknande politiska åsikter. Man har även haft ett uttalat friendship med Hellas Veronas ökända Gialloblu Brigate, vilka visar allvarliga tendenser vad gäller rasism. Detta har dock numera Inters fans brutit officiellt, på grund av att problem uppstått, vilket är positivt.
Inters rasistiska följeslagare har inte uttryckt åsikterna lika öppet som exempelvis Lazios och Veronas har gjort. Detta kan nog delvis bero på att flera färgade spelare presterat bra i Inter de senaste åren. Ugh-körerna förekommer dock med jämna mellanrum vilket givetvis är mycket tråkigt. Känslan är dock att det är en minoritet av läktaren som drar igång detta varpå de övriga hänger på utan att egentligen ha någon bestämd åsikt om varför de gör det.
En kille som Martins framfart kanske kan vara en hjälpande faktor till att få bort rasismen från läktarna, även om det lockas in nya vilsna ungdomar underifrån kan nog sådant minska problemet, förhoppningsvis!
Det skall även tilläggas att det finns grupper som öppet tar avstånd från våldet kring fotbollen. Gruppo Brusco är en av de grupperingar som inte förespråkar våld bland supportrarna, något att ta efter för övriga.
