Genoa - Juventus 2-2
Juves bästa spelare - Claudio Marchisio.

Genoa - Juventus 2-2

Efter en underhållande match där effektiviteten blev avgörande lyckades Genoa bryta Ferraras segersvit.

Serie A, femte omgången
Torsdag 24/9 2009

Juventus (Ferrara):
Buffon
Grygera – Legrottaglie – Chiellini – Grosso
Poulsen – Melo – Marchisio
Camoranesi – Amauri – Iaquinta

Startelvan såg ut som väntat vid avspark – inga överraskningar överhuvudtaget. I offensiven satt Camoranesi på en nyckelroll med en utgångsposition ute till höger, men det var tydligt att Ferrara gett honom väldigt fria tyglar. Passningarna på offensiv planhalva sökte sig allt som oftast till argentinaren – formationen påminde till stor del om den ”vanliga” med skillnaden att Camoranesi höll sig lite mer till höger än vad våra trequartisti brukar göra.

Genoa (Gasperini):
Amelia
Biava – Moretti – Bocchetti
Rossi – Milanetto – Zapater – Modesto
Mesto – Floccari – Sculli

Genoa startade, något oväntat, med Modesto till vänster och flyttade fram Mesto. Gasperini visade även atalantaförvärvet Floccari förtroendet från start.

Första halvlek
Matchen inledde en aning trevande och lagen kände lite på varandra. I den femte minuten får Genoa matchens första hörna vilket tände publiken. Till Gradinata Nords stora besvikelse blir den resultatlös. Bara sekunderna senare spelar Grosso ut till Marchisio på vänsterkanten. Med lite snyggt trixande tar han sig förbi sin gubbe som går bort sig helt efter en tjurrusning. Efter en lång löpning längs vänsterkanten slår han ett inlägg längs backen. Camoranesi möter upp vid straffområdslinjen men släpper oväntat bollen till Iaquinta. Med högerbössan smäller han dit 1-0 i bortre burgaveln – Amelia chanslös.

En härlig start av Juventus. Ett par minuter senare är det Amauris tur att testa den gamla livornokeepern. Efter en passning av Poulsen utmanar brassen med några överstegare och tar sig förbi. Avslutet blir tyvärr tamt. Kontringen som följer slutar med ett hårt skott av Mesto som skulle blivit väldigt farligt om inte Grosso snabbt var ner och täckte.

Juventus försvar och mittfält spelar väldigt aggresivt. Backlinjen lyfter väldigt högt och man är som iglar på il Grifones bollhållare och tillåter dem inte att bygga något riktigt spel. Det är en riskabel taktik, men Ferraras plan fungerar väl då hemmalaget inte riktigt vågar flytta upp med fler spelare. Man spelar hellre hem till försvaret där Iaquinta och Amauri hugger. De där solklara chanserna uppstår ändå inte riktigt. Undantaget är väl Amauris nick som går högt över efter en frispark av Grosso. Brassen lämnas löjligt omarkerad i straffområdet och borde definitivt ha fått den på mål.

Efter drygt tjugo minuters spel får Juventus en hörna, men först måste spelet stoppas då Grygera fått en smäll i huvudet. Läkarteamet kommer in på planen, men skallskadan var inte värre än att ett plåster läkte såren. Hörnan slutar med en frispark till rossoblú. Hemmalaget känns fram hit inte farliga i anfallen.

Den känslan försvinner snabbt när en gammal juventino, Sculli, driver boll längs Grygeras kant och slår en fantastisk kross in i straffområdet. Från tio-elva meter dyker Mesto upp från ingenstans och forcerar in 1-1 med skallen – Grosso viljelös i nickduellen, Buffon chanslös i mål. Ett fantastiskt mål, det får man ge Genoa. Spelet böljar fram och tillbaka med fortsatt bollinnehav till Juves favör. Det sista som händer är att Marchisio sånär bryter sig igenom med en helikopterfint, men tappar tyvärr balansen och Genoas försvar kan vinna boll

Halvtid
Gästande bianconeri har det mesta av spelet även om de rödblå kommer igång succesivt ju mer matchen lider. För Juves del fungerar spelet relativt bra, det är avsluten som fattas. Precis som vanligt den sista tiden, alltså. Plockar Ferrara in Giovinco tidigt för att sätta lite fart på anfallen? Det finns stora möjligheter för kvicke Seba i ett för dagen lite rörigt hemmaförsvar.

Andra halvlek
När andra halvlek drar igång är det Gasperini som gör det första draget genom att plocka ut Floccari och slänga in Crespo. Den förstnämnde hade det svårt mot Juventus fysiska mittlås, Chiellini och Legrottaglie. Ferrara avvaktar och låter pjäserna bestå.

Efter tre minuters spel bjuder Iaquinta publiken på en tjusig tvåfotare innan han släpper iväg en raket. Skottet styrs ut till en hörna som rensas undan. Iaquinta är helt klart den  farligare, piggare anfallaren i Juventus idag. Visst försöker hans kollega också, men italienaren är för tillfället inne i ett slags ”flyt” där han lyckas med det mesta i en högre frekvens än standard. Tvärtom, får sägas om Amauri. Personligen tror jag inte att det handlar om självförtroende, det ser han aldrig ut att lida av. Jag drar mig hellre mot en fysisk förklaring – jag tror att han behöver vilas lite för att komma igång igen.

Marchisio fortsätter att ge juventini leenden på deras läppar då han driver fram längs vänsterkanten och grundlurar sin försvarare med en fräck tunnel. Han skär inåt i straffområdet och ger sig på ett avslut i från straffområdskrysset. Amelia kan plocka upp den rullande bollen i skopan och starta igång spelet snabbt.

Nämnde jag att Marchisio gjorde oss glada? Gissa vem som – minuten senare – skär inåt i banan på offensiv planhalva och med en briljant passning (tänk Zidane, tänk Pirlo, tänk Del Piero) friställer Iaquinta helt. Jag vet inte om den starke anfallaren tror att han är offside eller liknande (onside med flera meters marginal), men jag uppfattar det som att han inte har full fokus när han vänder upp och skjuter ett halvdant avslut. Genoas försvar går återigen bort sig och Moretti hänger inte med.

Bocchetti tilldelas matchens första gula kort efter att ha stoppat en Camoranesi som kom med full fart i en kontring. Ett par minuter senare slänger Gasperini in den unge greken Sokratis (jag tänker inte googla upp hans efternamn) istället för Modesto.  Ett klart defensivt byte, och Genoa såg ut att flytta om i formationerna till en fyrbackslinje. Tyvärr för den gamla damen betydde inte det att man bara tänkte bevaka sin poäng. Några minuter senare smäller Sculli till, som en blixt från en klar himmel, från 25-30 meter. Lyckligtvis hinner Buffon med den gången och styr ut till hörna. Strax därefter skulle dock även Superman överlistas av en annan gammal räv – Crespo.

Klockan hade tickat fram till den 73e minuten när Juventus får en frispark. Nye vänsterfoten Grosso tog hand om den och slog ett inlägg snett bakifrån mot straffområdet där svartvita och rödblå spelare stångades. Tre-fyra av de förstnämnda sliter sig loss, däribland Iaquinta, som omarkerad kan nicka in det förlösande 2-1. Euforin var total. I några sekunder. Sedan blåste domaren av – Vincenzo hade vinkats av för offside. Reprisen är svårtolkad, men Gazzetta dello Sport skriver idag att det inte var offside (om det nu gör det mer sant). Så här dagen efter får man acceptera avblåsningen då den är hårfin; jag vågade själv inte dra någon slutsats ens med tv-repriser. Otur för Juve. Det var dock inte över. I anfallet som följer prickar Genoas gigant, Mesto, Hernan Crespos skalle. Nicken styrs in vid första stolpen och ställningen är nu 2-1, åt ”fel” håll.

De kommande minuterna händer inte mycket att glädjas åt. Marchisio byts ut på grund av en skada, och Giovinco hoppar in. Melo får ett gult kort och Trezeguet ersätter Amauri. I den 84e minuten gör Juve ytterligare ett mål som blir avblåst, den här gången helt korrekt. Trezeguet står i offsideposition när han får passningen. Han lyckas peta fram bollen till Chiellini som hängt med upp i anfallet. Mittbacken avslutar halvliggandes i luften, men även denna glädje blir som sagt kortvarig.

Chiellini och Trezeguet skulle dock få göra ett mål ihop trots allt. En frispark från kanten, och – återigen – flera juventini blir rena. Giorgio Chiellini nickar iskallt parallellt med mållinjen fram bollen till Trezeguet som inte kan göra mycket annat än mål. 2-2! Bara minuter senare blåser domaren av en underhållande tillställning.

Nog kan man tycka att Juventus förtjänade att vinna matchen, men oavgjort var inte helt orättvist. En bra match av båda lagen där Juventus sargas mest av ineffektiviteten och Genoa gynnas istället av sin egen effektivitet. Matchens gigant är Claudio Marchisio som växt ut till en fantastisk spelare. Hedersomnämnande går även till Camoranesi och Mesto.


Att ta med oss:
Trezeguets 2-2 fick en att tänka på fransmannens glory days. Han spelar tio minuter - han gör mål. Dessutom, och framförallt - Claudio Marchisios spel. Vilken lirare han blivit. Sliter hårt i defensiven och vinner mycket boll, täcker upp ytor och markerar bort spelare. Offensivt har han långskottet, djupledslöpningarna och ett spelöga jag hoppas vi får se mer av i framtiden. Kolla bara den här länken.

Att jobba på:
Framförallt avsluten. Chiellini måste dessutom fortsätta att träna på att vårda boll. Många uppspel har fortfarande helt fel adress. Amauri vill mycket men det händer mindre än förr. Måtte målskyttet komma igång nu.

Matchens bianconero:
Claudio Marchisio

Nästa match:
27/9 2009 – Bologna (hemma)


Fino alla fine, forza Juventus!

Patrik Hindefelt2009-09-25 13:13:00
Author

Fler artiklar om Juventus