Zimmerman reflekterar : Sparka Cuper!

Vi är inne i slutfasen av säsongen, tre poäng efter Juventus i Serie A och med en säkrad kvartsfinalplats i den finaste av ligor. Men det finns ingen anledning att vara nöjd för det.

Fadäsen tog sin början när Moratti beslöt sig lura över den buttre argentinaren från Mestalla till stora anrika Giuseppe Meazza. Efter åratal av stabilitet inom organisationen var det dags att anställa en kille med råg i ryggen och disciplin tatuerat på hornhinnorna. Tardelli hade imponerat som coach under 2000/2001 säsongen och fixat en stabil femteplats, endast åtta trepoängare ifrån omspel om scudetto. Men det var ändå dags för en förändring.

Med parollen ”alla är lika värda” äntrade Cuper den stabile svartblåa skutan vid namn F.C Internazionale. Genast började oron sprida sig inom organisationen. Spelare tycktes oroliga över att de inte tilläts vara divor något mer, vilket inte sågs med blida ögon av fansen. Helt plötsligt var alla lika värda? Den genomödmjuke nummer nio hade väldigt stora problem med det, vilket skulle rendera i att publiken förlorade sin stora älskling till slut.

Cuper fick en drömstart på sin tid i Inter. Recoba var avstängd de första månaderna av säsongen. Nummer nio var skadad som vanligt och den notoriske målskytten Vieri var även han skadad. Tre av världens bästa fotbollsspelare var därmed otillgängliga för honom. Men han hade täckning. Efter säsongen innan var truppen homogen och full av stabila stjärnor. In kom Kallon och Ventola och täckte upp de mer namnkunnigas frånvaro. Inter såg stabila ut. Som vanligt så låg vi i toppen av Serie A. I Uefacupen avverkades AEK Athen lätt och Valencia var en munsbit för Inter. Det såg ut att bli ännu ett segerrikt år för Inter.

Morattis feldrag blev tydligt i slutet av säsongen. En så gott som kassaskåpssäker seger i Serie A tappades i den sista omgången på bortaplan mot Lazio. En seger behövdes mot ett lag som vi inte spöat på egen hand i Rom på många år (självmål räknas inte), men det mäktade inte Cuper att leda sina mannar till. Semifinalen i Uefacupen förlorades mot Feyenoord, tack vare ett självmål av Cordoba. Vi hade endast två av nio backar tillgängliga inför returen på De Kuip, men självklart är coachen ytterst ansvarig.

Inters katastrofala säsong slutar i en tredjeplats i Serie A och en förlorade semifinal mot Feyenoord i Uefacupen. Pinsamt dåligt med tanke på Cupers förutsättningar.

Efter säsongen börjar man ana att Ronaldo inte vill vara kvar i Inter. Han talar väl om Real Madrid och fortsätter bete sig dåligt mot organisationen som tagit hand om honom medan han varit skadad. Cupers paroll blev för mycket för Ronaldo som tillslut lämnade klubben, till fansens stora förtret. Cuper hade stött bort en individ som var större än laget. En hjälte som alltid kommer att vara inskriven i alla svartblåa hjärtan. Helt oförlåtligt för de flesta fans och missnöjet mot den disciplinerade argentinaren växte sig allt starkare.

Den här säsongen har fadäsen fortsatt från Cupers sida. För andra året i rad ligger Inter återigen endast i toppen av Serie A, samt är klara för kvartsfinalspel ute i europacupspelet. I ligan har två säkra segrar i Rom, samt mot I ladri hemma på Meazza endast räddats från förlust i slutfasen av matchen. Och borta mot Juventus och Milan – två normalt säkra segrar – har slutat i förlust för Inter. Helt oacceptabelt, givetvis.

I Champions League har avancemang säkrats från båda gruppspelen i den sista omgången. Först med en given vinst borta mot erkänt svaga Ajax, sedan på bortaplan mot avsågade Leverkusen med hela en anfallare att tillgå. En anfallare som tillhörde ungdomslaget i början av säsongen. Helt oacceptabelt även det förstås. En erkänt stabil förening som F.C Internazionale med många framgångsrika år bakom sig skall inte behöva ha sådana problem. Återigen ett bevis på hur dålig Cuper egentligen är.

Organisationen är stabil (som vanligt) och Moratti är lugn och sansad (även det som vanligt). Detta trots att vi för andra året i rad ser ut att endast knipa högst en andraplats i Serie A. Spelare uttalar sin kärlek för klubben och att de ämnar stanna i Milano i många år framåt. Allt är som vanligt med andra ord. Förutom framgången då. Cuper har därmed inte fixat till ett skit under sina snart två år i klubben.

Cuper måste helt enkelt avgå. Det spelar ingen roll om vi når framgång i Champions League, där vägen fram mot en seger ser angenäm ut. Han lyckades skrämma iväg allas hjälte, nummer nio, och för det förlåter vi honom aldrig. Folk snackar om att Ronaldo kanske kan komma tillbaka, bara den hårdföre argentinaren lämnar klubben. Jag kan bara instämma i kören. Bort med Cuper! Tillbaka med Ronaldo! Då… då kanske vi kan nå framgång i Serie A och få uppleva lite förändringar i klubben.

0 kommentarer