Gustavsberg - Örebro
5 - 3

Lazio 1-1 Palermo: ack, så orättvist

Lazio, som ryckt upp sig rejält från senaste fadäsen mot Parma, fick nöja sig med en poäng hemma mot Palermo. Fint spel och en Pasquale Foggia i högform var inte nog för en vinst idag.

Jag missar första fem minuterna. 0-0. "Puh, vi ligger i alla fall inte under", är min första tanke. Så illa känns det just då.
I sjunde minuten får Cribari gult kort efter att ha kapat Budan i en femtio-femtio situation. Båda spelarna löper mot varandra, Budan hinner peta den förbi Cribari som sveper undan benen på Palermoanfallaren. Går man in i en sådan högriskduell bör man vara säker på att man tar boll vilket alltså inte sker i det här fallet. Även internationella toppbackar råkar ut för detta någon gång per säsong, men i Cribaris fall vet jag faktiskt inte om detta är mer av ett beteende än enstaka felbedömningar.
Första kvarten är rätt intetsägande, men Palermo skapar mest. Behovet av en kreatör, nu när Matuzalem inte finns på planen, känns desperat och oändligt. Anfallsspelet är oerhört statiskt och idéfattigt.
Efter 20 minuter har Lazio redan dragit på sig tre varningar. Är det frustration, brist på disciplin eller handlar det om att man inte orkar jobba klart i situationerna och istället väljer ett enklare alternativ?

Matchuret tickar på och spelet har trots frånvaron av heta lägen blivit ganska underhållande att titta på. Det finns helt klart kvalitet i båda lagen, men det kanske är den kollektiva bristen på självförtroende som gör att genombrotten och de heta målchanserna uteblir. Den avgörande kylan saknas.
Sista tjugo minuterna är Lazios, och Palermo har tappat det fina spelet från inledningen av matchen. Kanske borde Julio Cruz fått straff i 42:a minuten då han görs ner i boxen.
0-0 och halvtid.

Andra halvlek inleds av ett piggt hemmalag som styr spelet. Pasquale Foggia spelar precis som han ska göra och måste vara en oerhört jobbig spelare att möta under en match.
I 55:e sticker han in en väl avvägd boll till Zarate i djupled. Med en back i ryggen har han bara målvakt kvar att överlista, men avslutet blir rakt på.
I 57:e byter Ballardini ut en trött och uppgiven Julio Cruz som inte gjort någon lycklig denna match. In kommer Tommaso Rocchi, och han blir precis den injektion som Lazio behöver. Löpvillig och spelsugen växer han ut till allt som Cruz inte var i första halvlek.
Minuten efter att Foggia testat Sirigu med ett mäktigt skott kommer Cavani fri, men väljer att passa i sidled och bollen hamnar rakt i famnen hos Muslera som läst situationen väl. Cavani skulle dock få sin revansch.
I 73:e går Pasquale Foggia ut och in kommer Matuzalem. Två minuter senare gör Palermo 0-1. Cavani skjuter ett skott från 25 meter som Muslera är på, och definitivt bör ta, men inte lyckas rädda. Mindre lyckat av vår annars så duktige målvakt, och ett mycket orättvist mål sett till spelet.

Lazio är det klart bättre laget och trummar på för en kvittering. I 84:e kommer den också efter massivt hemmatryck. Frispark från Baronio, bollen studsar än hit och än dit, innan den hamnar hos Mauro Zarate som starkt håller undan sin försvarare och trycker in 1-1.
Hemmalaget har vittring och Zarate är nära efter en dribbeluppvisning minuten senare, Rocchi är nära två gånger om, Mauri har öppet mål från 18 meter men missar helt. Illa, illa...
Fem minuters tillägg. Det är så spännande. Diakité når högst i en nickduell i Palermos straffområde, men får inte avslutet på mål. Matchen slutar lika, 1-1, och hade det funnits någon rättvisa i fotboll hade vi kammat hem alla tre poäng idag.

I slutändan handlar allt om resultat. Men trots två missade poäng hemma på Olimpico är jag stolt. Lazialitan lyste om spelarna stora delar av matchen, kämpaglöden var påtaglig.
Till skillnad från i onsdags verkade Laziospelarna vilja kämpa, och vinna, tillsammans.
För den neutrale åskådaren var detta också en trevlig historia att se på, bortsett från möjligtvis första 20 minuterna.

Plus utgår till Foggia, matchens klart bäste spelare i undertecknads ögon. Baronio stod för en hyfsad första halvlek och en riktigt, riktigt bra andra, och Zarate kom in allt mer i spelet ju längre matchen led. Det måste tilläggas att hans bevakning i vissa situationer nästintill är brutal. Det är mer regel än undantag att 2-3 motståndare pressar honom samtidigt och lär han sig att släppa bollen i dessa lägen finns det ingen gräns för hans kapacitet samt nyttan för sitt lag.
Rocchi kom in i andra halvlek och stod för ett gott dagsverke.
Del Nero med klassisk Jesus-look var faktiskt inte alls så tokig som vänsterback. Mot ett bättre lag rent anfallsmässigt hade det dock förmodligen gått lite för fort rent försvarsmässigt för vår nyskolade ytterback.

På minussidan tycker jag att Mauri fått nog med chanser från start nu. Hans kapacitet håller inte på denna nivå och jag hoppas verkligen att Ballardini inser detta snart. Stabbig, dålig bollkontroll, drar ned tempot...nej, nu räcker det.
Dabo gör en bra andra halvlek och det känns någonstans fel att klaga på denne sympatiske, proffsige och konstant hårt kämpande bjässe. Men hans brister i bollbehandlingen gör att han, liksom Mauri, blir lite av en bromskloss när vi ska ställa om till anfall. I dessa lägen ska Baronio eller Matuzalem, som båda har fint spelsinne och bra passningar, få bollen omedelbart. I en perfekt värld, vill säga.

Det är bara att se framåt nu. Viktigt att Zarate får göra mål igen, att Rocchi är tillbaka i gammalt gott slag, och att spelet genomgående var både kreativt och vackert att skåda.
Non mollare mai!