Bayern München-Juventus 0-0
En halv seger för oss - en 2/3 förlust för Bayern.
Juventus släpper till den första klara målchansen efter bara fyra minuter, och jag börjar ställa in mig på en jobbig match. Så blir det också. Juve håller spelet uppe godkänt i 10 minuter - sedan följer en halvtimme spel mot ett mål. Det är uppvisning i snabb, kreativ och kraftfull fotboll från tyskarnas sida. Enda gångerna bollen studsar på rätt planhalva är när den rensats undan från eget straffområde eller när Bayern själva "tar sats" inför en ny anfallsvåg. Robben är ett ständigt orosmoment på sin kant och Ribéry dominerar sin kant så fullkomligt att man knappt tror det är möjligt.
I den 19:e minuten dribblar Ribéry dansant rakt igenom Grygera och Chiellini inne i straffområdet och avslutar med en lobb just över ribban. Trots mina sympatier är det nästan synd att det inte blir mål, för vackrare dribblingsnummer får man leta efter (även om det också ska sägas att försvarsspelet är tafatt långt bortom det acceptablas gräns).
[Se klipp] (0,40 in på klippet)
Bayern skapar mängder av målchanser, men lyckas inte göra sitt efterlängtade ledningsmål, och mot slutet av halvleken tvingar till och med Camoranesi målvakten Butt till en bra räddning efter en egen liten dribblingsräd och ett bra skott utanför strafforådet. Därtill störs matchrytmen när Robben tvingas gå ut skadad i 42:a minuten. 0-0 känns som ett rån i paus, och jag bönar och ber till högre makter om att Juventus ska få ordning på sitt mittfältsspel i andra halvlek - detta då jag befarar att min hälsa kommer ta skada av en halvlek till i samma stil.
...Och för en gångs skull blir jag bönhörd. Bayerns har tydligen förbrukat sin kraft och sin kreativitet i den första halvleken. Melo (framför allt) och Marchisio (delvis) spelar sig in i matchen och det är inte längre svängdörr över mittplan. I den 60:e minuten byts Diego mot Poulsen och efter det dödar Juventus matchen helt. Den sista halvtimmen händer nästan ingenting, och jag märker att jag till och med börjar hoppas på ett slumpartat vinstmål (Iaquinta har faktiskt ett ganska bra avslut just utanför stolpen). Matchen slutar 0-0, och det är inte minsta tvekan vilket lag som lämnar planen mest nöjda.
Några avslutande kommentarer:
Domaren: En av matchens bästa aktörer. Till skillnad från i Italien tillåter man i CL både tacklingar och närkampsspel, och belönar inte spelarna när de håglöst sätter sig i gräset istället för att spela så snart de har en motståndare nära sig. Bollen är i spel under en mycket större del av matchen och spelrytmen saggas inte ner av ständiga onödiga avblåsningar. Tänk om det var likadant i serie A!
Hörnorna: Juventus visste på förhand att man knappast skulle få särskilt många målchanser. Med de förutsättningarna kan man vänta sig bättre koncentration när det är dags att slå hörna. Ingen av våra hörnor var nära att nå en egen spelare, och de flesta av dem ledde till farliga Bayernkontringar (det hade med facit i hand varit bättreatt slå dem direkt till inspark och backa hem laget). Hem och träna!
Ribéry: Har alltid älskat honom. Oförutsägbar. Snabb. Kan allt. Omöjlig att markera. Vilken spelare! Grygera såg vettskrämd ut hela matchen, och jag förstår honom.
Läget i gruppen: Nu ser det plötsligt ganska bra ut. Tar vi sex poäng mot Haifa (kan t.o.m. räcka med fyra), samtidigt som Bayern och Bordeaux spelar 6-0 eller 4-1 åt endera hållet, så har vi "matchbollar" i de två avslutande matcherna. Det kan bli en bra jul i år!
