Juventus-Roma 2-1
Två lag med helt olika förutsättningar och olika mål drabbade samman på Påskafton. Tyvärr, för italiensk fotboll, heter inte mannen i fokus efteråt Del Piero eller Totti, utan Pellegrino.
Roma med en skadelista i storlek med den Nådiga Luntan hade inte det bästa av utgångslägen mot regerande och blivande italienska mästarna Juventus. Nödlösningarna i Capellos startuppställning var ofta återkommande när man ögnade igenom den - Cufrè som vänsterback, Lima som vänstermittfältare och Tommasi som högermittfältare.
Icke oväntat öppnade hemmalaget bäst och bland annat Di Vaio hade några chanser i början av matchen som en följd av slarv och missförstånd i försvaret. Pelizzoli var dock med på den förutsägbare Di Vaios avslut och klarade med minsta marginal av att rädda. Efter den inledande svartvita pressen blev det mer av en jämn match och framför allt Montella i Roma hotade Juventus. Matchen var vid denna perioden tuff och det var kamp på mittfältet, domare Pellgrino viftade flitigt med det gula kortet.
Roma lyckades inom en tidsram på cirka 6-7 minuter skaffa sig tre fullständigt onödiga gula kort: först Lima som var klumpigare än ett kassaskåp med en tackling bakifrån (på "fel" planhalva), näste man var Tommasi som idiotiskt nog vägrade ge Juventus sina 9 meter för att slå en frispark (återigen, på "fel" planhalva, Juves) medan Dacourt avslutade det hela med en brysk tackling (japp, ni gissade rätt - på Juves planhalva!). Birindelli fick Juves gula kort, efter att ha gått upp helt fel för att ta ner en boll så plockade han ner den med sin vänsterhand för att förhindra att Totti skulle få den. En fråga finns dock i mitt huvud: är inte att medvetet spela handboll ett brott straffbart med ett rött kort?
Efter en halvtimme spelad visade Nedved upp sin minst smickrande sida då han söker sig till luckan mellan Cufrè och Aldair i straffområdet, tappar bollen och fallar pladask på marken. Pellegrino var inte den som tvivlade, utan straff tilldömdes direkt. Man kan bli gråhårig för mindre - en uppenbar filmning av en ökänd filmare som dessutom inte hade en chans i världen att hinna upp bollen om han nu fortsatt att springa. Hur som haver, Del Piero gjorde mål på den efterföljande straffen, 1-0. Roma reagerade bra på underläget och under de närmaste tio minuterna satte man Juventus under stark press och lämnade inte den svartvita planhalvan många sekunder.
Då kontrade Juventus på ett föredömligt sätt - Nedved och Camoranesi spelade sig förbi Emerson, vilket gav Nedved yta och tid längs högerkanten (Romas vänster-dito) och det utnyttjade tjecken med att servera Del Piero med ett hårt lågt inlägg som var genialt i all sin enkelhet. Del Piero missar inte sådana chanser, inte heller denna som han stänkte upp i nättaket. Pelizzoli har tidigare visat sig vara alldeles för velig vid sådana lägen, han fastnar på mellanhand - en målvakts dödsdom - och i min mening gjorde han samma misstag igår på Del Pieros andra mål.
Juventus var inte så hemskt långt ifrån att göra 3-0 strax efteråt då Davids låga frispark gick närmare stolpen än man först trodde. Sen var det dags för Nedved igen - en hjärndöd bakåtpassning som var ämnad för Thuram hamnade hos Totti som blixtsnabbt uppfattade läget och hans touch och perfekta passning till Montella som stod fri framför målet bäddade för en reducering.
Lagom till andra halvleken vräkte regnet ner mer och mer över Turin. Med facit i hand hade poeten inom mig hävdat att regnet som kom ner över betongklumpens gräsmatta och när det rann ner i avloppsbrunnarna tog det med sig hela Romas spelplan, och minsta tillstymmelse till spel. Roma var som paralyserat och ingen ansträngning att anfalla var för liten för de rödgula. Man verkade helt och hållet sakna ett grundspel (något man till viss mån gjorde då alla kantspelare saknades, från Cafu och Candela till Delvecchio).
Totti var ingen hjälp då han än en gång visade det han visat tendenser till innan - hade han inte varit född i Rom hade han aldrig varit kapten. Inte en chans, han besitter inte många egenskaper en kapten bör ha. När det går emot är inte Totti den som pushar på sina lagkamrater att alla ska kämpa - en för alla, alla för en - utan snarare den som med en sekunds bollkontakt kan vända en match. Det vet han om, tyvärr. Hade vi haft en kapten med, säg nummer 11 på ryggen till exempel, så hade vi fått en kapten som kan inspirera och ingjuta mod i sina lagkamrater. Inte en gudabenådad humörspelare.
Den andra halvleken var en mycket tråkig sådan, och det enda som är värt att rapportera är att Cassano (fruktansvärt anonym, dock ej självbefogat) hade en bra chans då han med en stor back vid namn Thuram emellan sig och målet fösökte placera bollen i bortre gaveln. Bollen gick minst en meter utanför, symboliskt för Romas andra halvlek.
Juventus vann med 2-1, kanske inte orättvist, men ändock kontroversiellt så det förslår. Man fick stor hjälp av domaren att komma över den första svåra tröskeln då man i sitt påskägg fick en straff som ger ordet gåva en helt ny innebörd och vars dimensioner tidgare varit oanade. Själv har jag tänkt mycket på det här sedan slutsignalen - visst förändrar en påhittad straff matchbilden och humöret på samtliga spelare på plan, vilket i sin tur har en stor påverkan på slutresultatet. Inte minst genom att man bara vann med ett mål...
Men samtidigt så tycker jag inte det räcker som ursäkt. Nej, det gör bara inte det. Ska en feldömd straff få innebära att man inte spelar fotboll under de avslutande 45 minuterna? Om man förtjänar att ta poäng med sig hem, ska man inte på 45 minuter kunna göra något för att ens komma i närheten av att kvittera den feldömda straffen? Det var trots allt en jämn och bra match under den första halvleken, ingen kan övertyga mig om att Juventus under 15 minuters halvtidsvila blev så överlägsna som spelet gestaltade sig efter vilan.
En avslutande tanke. Jag har alltid stått bakom Capello och ansett att han är rätt man på rätt plats. Men: om han fortsätter att envisas med att spela med Lima, kan han verkligen vara rätt man då? Är han verkligen den enda i världen som inte ser Limas alla brister? Hur han blir bortgjord i varje match han spelar? Hur många mål han indirekt legat bakom, i egen kasse? Vi tyckte det var illa nog när han spelade på innermittfältet, och tack och lov förpassade Dacourt honom till bänken en stund. Vad gör Capello då? Jo, han skolar om honom till vänstermittfältare. Något säger mig att Lima är kvar om Capello är kvar nästa år. Är det då inte värt att offra Capello?
