Miraklet på Mestalla II

Förra våren gick föreställningen "Miraklet på Mestalla" upp på duken med bland andra Ventola och Farinos i huvudrollerna. Här kommer nu uppföljaren, denna gång är det en 196 cm lång italienare född i Padova som står i rampljuset.

"Punizione battuta, d'azione Sanchez...Vicente Aiuto! Solo e tiro! Toldone! Ribatte, Toldone! Salta! Una alta! Il tiro, Gamarra! parata...tiro! Toldone! Toldone! Toldone! Toldooonee!!!...che Toldone!"

Direkt efter sekvensen på tv-skärmen skrek jag rakt ut, sedan började hjärnan fungera. Jag flög in till datorn där Scarpinis fördröjning var perfekt tajmad. La Voca var i extas. Jag tror inte vi någonsin har sett Francesco Toldo stå för en sådan serie parader på en och samma gång. Definitivt inte i en match av den dignitet vi nu hade på programmet. Pure VÄRLDSKLASS säger jag bara!

INTER:(4-4-2) Toldo, J.Zanetti, Gamarra, Matrix, Cordoba, Dalmat, C.Zanetti, Gigi, Pasquale, Vieri, Crespo

Första halvlek

Inter fick utan att överdriva en kalasstart på matchen. Crespo mötte upp en boll på mittplan och vände om. Vieri hade läst detta och befann sig på djupet vid sista centrala Valenciaförsvarare. Crespos djupledsboll såg ut att plockas av Ayala men han missade bollen och Vieri var fri. Vieri höll på vanligt maner inne med avslutet och chippade bollen. Canizares visade dock kyla och stod tillräckligt länge för att få en hand på bollen, dock till ingen nytta eftersom Vieri var vaken och kunde forcera in returen i öppet mål och då han ute vid ena hörnflaggan satte händerna till öronen och såg sig om hördes inte mycket, förutom två muppar som talade norska samt "Bobogol" uppe från högsta etage någonstans...

Om nu Inter fick en smakstart så kan man utan att ljuga säga att Valencia i övrigt fick matchen dit man ville, nästan.

Kvitteringen kom omedelbart genom spelgeniet Pablo Aimar som nyttjade sin fart rättvänd mot en stillastående Gamarra och placerade sedan in bollen utom räckhåll för Toldone.

Detta var nyckeln som öppnade anden på Mestalla. Jag har inte på väldigt länge sett ett lag dominera en match så fullständigt bollmässigt som Valencia gjorde ikväll. Vidare var det länge sedan jag såg ett försvar och en målvakt stå pall mot denna tokoffensiv som spanjorerna bjöd på.

Från den 15 minuten och framåt var det bara ett lag på banan som försökte skapa målchanser, och gjorde det.
Valencia kom i attack efter attack och avslutade genom Carew, Aimar på frispark, Angulo innanför boxen, Vicente på volley och så vidare. I de flesta fall var det Francesco Toldo som stod pall för skotten. Med den ena idioträddningen efter den andra kunde han gjuta hopp i sina försvarare. Och dessa var inte sena att reagera. Flera gånger fina brytningar från Gamarra, Cordoba och Matrix. Även ett par fantastiska arbetsinsatser av Zanetti där han jagar ikapp Carew och vinner tillbaka bollen.

Interspelarna drog även på sig ett antal varningar i första, Pasquale, Toldo och Vieri var de som fick syna ostskivan för blåsvart. Efter drygt 20 minuters spelade skadade sig Vieri i en situation i samband med en Valenciahörna och tvingades utgå, Recoba ersatte.

Innan halvleken blåstes av stod Toldone för sin ohyggligt grymma trippelräddning där han antagligen räddade matchen för Inter. En frispark en bit utanför straffområdet som Valencia skulle slå snabbt. Gigi verkade dock inte vara i mental balans och ställde sig i vägen, Valencia slog frisparken som touchade på Di Biagio och ställde Sanchez helt fri med Toldo då Interförsvaret inte hann reagera på Gigis klumpighet. Toldo räddade Vicentes avslut från nära håll, returen från samma Vicente fick hann också undan åt andra stolpen med en kanonräddning, Angulo avslutade men blockades av Gamarra, bollen studsade dock till Angulo som fick ny chans direkt och avslutade, Toldo fick dock en hand på bollen och hade klarat av kvällens nummer!

Inter skapade inget att nämna och resultatet 1-1 i halvtid torde man vara nöjda med. Valencia var nu tvunget att göra 2 mål i den andra för avancemang. Detta skulle bara inte få ske.

Andra halvlek

I början av andra syntes det dock att med den press som Interspelarna inte satte på Valencia hade vi kunnat kontrollera matchen bättre. Nu blev det istället oroligt flera gånger i minuten, och Toldos räddningar hörde då och då till de svettigare. Bland annat då han med då han tog Barajas volleyskott med fingerspetsarna till hörna

Efter drygt fem minuter av andra kom så även ett oundvikligt ledningsmål för Valencia, då Rubens Baraja på hörna kunde knoppa in 2-1 för hemmalaget. Dock kan det sägas att man kunde ha släppt detta mål på ett mer begåvat sätt. Di Biagio, som fått en rejäl avhyvling av både Toldo och Capitano Zanetti efter sitt klantiga agerande strax före paus, missade nu totalt sin markering av Baraja som ensam kunde gå på boll. Han sänkte den otagbart för Toldo med en nick i marken och upp i krysset.

Efter detta kändes det som att det aldrig kunde gå att stå emot mer. Valencia var totalt uppskruvade av detta ledningsmål och hemmapubliken i helvetesgrytan Mestalla eggade på sina idoler.

Inter slog bara ifrån sig när man fick bollen, och styrde aldrig upp något eget spel för att fördröja tid eller döda matchen på eget initiativ. Lika fort som man slog undan kom dock Valencia i nya kontringar och man hade inte en lugn stund. Det kändes definitivt att detta inte var bra för undertecknads nerver och jag satt och darrade genom hela halvleken.

Tiden förlöpte dock utan att Valencia kunde få hål på Inters betongmur man ställde upp. Hoppet ökade ju längre tiden gick och när klockan passerade 75 infann sig plötsligt andrum för Inter. Valenciaspelarna var oerhört trötta fysiskt av allt anfallande och detta märktes nu då Inter kunde kliva fram och vinna boll och spela runt litegrann.

Cuper plockade ut Gigi och satte in en pigg Okan som nu fick lägga all energi på att jaga och stressa Valenciaspelarna. Något han klarade av på ett bra sätt i så gott som alla situationer. Inter kunde i slutet kontra ett par gånger via vindsnabbe Recoba och Crespo och Chino hade ett bra läge men Canizares stod för en fin parad.

Valencia fick en sista möjlighet strax före full tid, men avslutet gick i burgaveln och någon minut senare blåste Domare Kim Milton Nielsen av matchen, Inter var vidare och total glädje i Interlägret!

Det är lätt att säga att Inters avancemang inte var rättvist. Den teorin köper jag inte, för likväl var det ohyggligt länge sedan jag såg ett lag vara så ineffektivt när man skapade möjligheter. Inter hade två avslut på mål och gjorde ett, smaka på det.
Valencia hade sisådär 10 hörnor och tog vara på en. Det skall tilläggas att Valencia mycket väl kunde ha tilldelats en straffspark minuterna efter sitt 2-1 mål då Sánchez gick omkull på Materazzis ben vid straffområdeslinjen, Matrix var förvisso stillastående och hade inte benet utsträckt, men jag hade inte protesterat mot en eventuell straffspark. Toldo hade ju tagit den vettja!

Vi är i Semifinal!
Grazie Ragazzi!

Jon Sköld2003-04-23 00:07:00

Fler artiklar om Inter

Inför Inter - Torino: Kan vi hålla nollan?