Envisheten bedrar visheten
"Förr eller senare kommer landslaget åka på stryk och det på grund av en man som lät envisheten bedra sin vishet."
Marcello Lippi är en stor man. En legend skulle många vilja påstå. 14 titlar talar sitt tydliga språk. Fem Scudetti, en CL-titel och ett VM-guld som höjdpunkterna på en fantastisk karriär. Nu stundar snart landslagets två avslutande matcher i VM-kvalet och utgångspositionen ser onekligen bra ut. En pinne till är allt som krävs för att Lippis manskap ska ta sig till VM (som bestått av en förhållandevis enkel kvalgrupp).
Dock har det stora samtalsämnet de senaste uttagningarna snarare handlat om Lippis ovilja att ta ut Sampdorias stjärnanfallare Antonio Cassano i truppen. Lippi har vid upprepade tillfällen fått frågan varför den glödhete fantasistan inte blivit uttagen och gång på gång har Lippi smidigt undvikit frågan. Nu är frågan vad mer som krävs av Bari-sonen för att Lippi ska inse sanningen och ta ut Italiens kanske bästa spelare i dagsläget. Majoriteten av alla fotbollsälskare vet att varken underpresterande spelare som Quagliarella eller Rossi förtjänar en plats i truppen framför en Cassano (och Pazzini för den delen) i storform.
Förra säsongen stod Cassano för 12 mål på 35 matcher plus en herrans massa framspelningar till Pazzinis 11. Lägg därtill att han endast varnades två gånger i ligan och inte visades ut en enda gång. Han är vicekapten i dagens Samp efter Angelo Palombo och har inte haft en cassanata sedan Mars 2008. Denna säsong leder Samp ligan och det tack vare firma Pazzano där Cassano stått för ett mål hittills men desto fler framspelningar. Det är via Cassano som Sampdorias anfallsspel går, så är det.
Det italienska landslaget har inte lyckats göra mer än två mål i en och samma match under sitt kvalspelande, detta mot stornationer som Bulgarien, Cypern, Georgien, Montenegro och Irland. Det är tack vare den täta defensiven (endast tre insläppta mål) som Italien går vidare från kvalgruppen och inte för sitt offensiva spel. Därför är det ännu svårare att förstå varför Lippi envisas med att fortsätta ignorera Cassano. Hur länge ska han få sona synder från sitt förgångna? Han är uppenbarligen en annan människa idag.
Det Lippi gör i dagsläget är att lura sig själv. Han är en mycket vis och sympatisk tränare (som dessutom har ett förflutet i Samp som både spelare och tränare) men nu börjar detta likna en personlig vendetta mot Cassano utan dess like. Så länge Italien vinner kan ingen säga emot honom men med tanke på hur det sett ut ska han inte vara alltför säker på sin sak. Förr eller senare kommer landslaget åka på stryk och det på grund av en man som lät envisheten bedra sin vishet. Kommer han låta sig själv övertygas innan han sväljer sin stolthet eller drar han med sig en hel nation i sitt fall?
