Irland-Italien 2-2: Till Sydafrika via Dublin
Gli Azzurri tog den poäng man behövde för att säkra VM-spel kommande sommar. Irland tog ledningen två gånger men Italien kom tillbaka, andra gången så sent som i 89:e minuten.
Trots den inte alls förväntade succén med Pirlo som trequartista bakom två anfallare mot Bulagien senast valde Lippi att återigen förändra uppställningen. Pirlo behöll sin roll men fick sällskap av två yttrar vid namn Camoranesi och Di Natale.
Irland inledde hett och pressade på så länge orken tillät. Vid en frispark efter bara 7 minuter spelade man snett inåt bakåt till Whelan som fick en märklig och för Buffon otagbar träff. Bollen seglade in i målvaktens högra kryss och de gröna hade tagit ledningen.
Klart minuspoäng för den italienska försvartaktiken då man ställde in samtliga elva man i eget straffområde. En inbjudan till skott, som tacksamt togs emot.
Målskruvare Whelan lyckades inte tagga ner efter sitt rut och stod för kvällens brutalaste kapning. Palombo ska vara glad att han lever. Det gula kortet på Mr Whelan hjälpte nog lite också.
Jakten på kvittering inleddes och Italien tog över allt mer. Ju längre tiden gick ju mer dominant blev italienarna. De Rossi var riktigt under isen ett tag då han spelade bollar åt alla håll utan att träffa rätt en enda gång.
Pirlo kom fint in i sin roll och blev den tarantella i anfallspelet han ska vara. Iaquinta var tyvärr isolerad längst fram, vilket blev tydligt när yttrar och ytterbackar skulle leverera inlägg. Främst genom Grosso som stod för en fin första halvlek.
De farligaste chanserna skapades på hörnor, vilket också resulterade i kvitteringen då Camoranesi av alla människor skallade in 1-1 på Pirlos hörna. Lagom ironiskt att det var Irlands förbundskapten Trapattoni som såg till att Camoranesi blev italienare över huvud taget.
Någon av Pirlos goda vänner måste berätta för honom att han måste sluta kasta bort alla frisparkar. Det är inte värt att chansa på att få drömträff varje gång. I synnerhet inte från 40 meter. Samla ihop en stödgrupp och konfrontera honom. Det är allvar.
Redan innan klockan nåt 47 minuters spel hade Italien tvåan inne. Iaquinta fick bollen på låret, knät eller möjligen i magen och tog med den in i mål. Mannen med flaggan tyckte dock att han varit offside, vilket var helt korrekt - om Iaquinta varit någon helt annan i vit tröja.
Ett till synes regelrätt mål och en till synes regelvidrig vinkning.
Trots omformeringen inför matchen presterade Italien under stora stunder samma snabba, perfekta kortpassningsspel som mot bulgarerna. Jag påstår inte att man spelar som Spanien, men det är åtminstone tydligt att man är grannländer.
Efter en halvtimme av stiltje i andra halvlek valde Lippi att plocka ut Di Natale och peta in Gilardino, en klart med lämpad spelare som ensam prima punta än Iaquinta. Samtidigt fick Bocchetti göra landslagsdebut på bekostnad av Grosso som tappade lite av stinget han hade i första halvlek.
Italien var nöjda med sin poäng och hemmalaget tycktes inte ha några problem med att acceptera samma öde eftersom Bulgarien torskat mot Cypern och därmed blivit oförmögna att hota Irlands andraplats.
Just när lugnet började infinna sig dök ännu en sån där frispark upp. St. Ledger slängde sig fram och skallade in 2-1 till hemmalaget och hela ön exploderade. Gilardino var närmaste italienare men att han ska ha haft någon form av markeringsansvar känns osannolikt. Någon fallerade i sitt arbete.
Lippi agerade på ett ögonblick och skickade in Pepe. I en kontring spelade han fram Iaquinta som för första gången någonsin i sitt snart 30-åriga liv spelade fram en medspelare i offensivt straffområde. Gilardino rullade in 2-2 och status quo var åter.
Italien visade i kväll att man är gruppens bästa lag, vilket det aldrig funnits något fog för att ifrågasätta. Ett mediokert kval med mediokert spel i en medioker kvalgrupp är i praktiken över. Det kommer vara glömt om bara någon vecka.
Som det ser ut just nu är det helt otänkbart att Italien kommer försvara sitt VM-guld.
VM-kval: Irland-Italien 2-2 (Whelan 7, Camoranesi 26, St Ledger 86, Gilardino 89)
Arena: Croke Park, Dublin
Domare: Terje Hauge, Norge
Irland: Given; O'Shea, Dunne, St Ledger, Kilbane; Lawrence, Andrews, Whelan (Rowlands 70), McGeady (Hunt 78); Keane, Doyle (Best 67)
Italien: Buffon; Zambrotta, Legrottaglie, Chiellini, Grosso (Bocchetti 76); De Rossi, Palombo (Pepe 89); Camoranesi, Pirlo, Di Natale (Gilardino 76); Iaquinta
