Lazing on a Sunday afternoon
Tempot hade glömts hemma, och nerverna var stundtals utanpå tröjorna men Alessandro Del Piero sänkte ändå Brescia.
Att matchen mot Barcelona hade satt sina spår märktes omgående, visserligen var det väldigt varmt i Turin men tempot var redan från start väldigt lågt.
Juventus inledde bäst, Nedved var som vanligt pigg och skapade några tidiga farligheter. Del Piero och Trezeguet rörde sig bra inledningsvis vilket oroade bortalagets disciplinerade försvar.
Ledningsmålet skulle dock komma ganska omgående, efter knappt 8 minuter fick Juventus en frispark efter att Nedved blivit nerdragen ett par meter utanför straffområdet. Del Piero har inte varit någon klippa på frisparkar den här säsongen, men alla som följer landslaget vet ju att han är duktig på att valla i muren och ställa målvakten. Del Pieros frispark tog på Guardiaola och ställde Sereni fullständigt. 1-0 var ett faktum och Juventus fick den start som man ville.
Juve fortsatte att pressa på, Brescia hade det väldigt svårt inledningsvis. Många misstag skapade ytor på mitten och Davids var från första sekund heltaggad och totalt dominant. Lippi hade valt en lite annorlunda uppställning. Tudor bildade tillsammans med Montero och Iuliano backlinjen. Pessotto och Zambrotta alternerade på kanterna.
Zambrotta kom runt ett par gånger på kanten och Juve radade upp halvchanser och hörnor, dock utan resultat. Trezeguet fick ett jätteläge i mitten av halvleken men linjemannen viftade med sin flagga. Just linjemannen närmast kameran så att säga fick spela huvudrollen i matchen. Han viftade bort ett par tveksamma Juvelsituationer i den första halvleken och hans osäkerhet fortsatte i den andra.
Pavel Nedved hade ett boll i nätmaskorna men han viftades korrekt av för offside. Annars hände inte jättemycket i den första halvleken. Brescia stack upp någon gång men lyckades inte skapa några farligheter, Toni fick ett par halvchanser men det var ständigt Juveben mellan. Tudor tog hand om honom på bästa sätt.
När lagen steg av planen för halvtidsvilan så kändes det rätt så säkert, Juventus spelade inte direkt bra men man spelade otroligt smart och tillät inte Brescia göra någonting framåt. Den andra halvleken skulle hetta till lite grann och bjuda på större underhållning.
Lippi valde att formera laget på samma sätt i den andra halvleken, och det såg bra ut till en början. Juventus verkade vilja avgöra matchen direkt, man skapade ett par halvlägen och ett par hörnor. Tudor hade en nick i ribban efter en hörna och på returen tvingade Montero fram en prakträddning från Sereni som dock nådde bollen i sitt vänstra kryss.
Trezeguet lämnade planen efter 55 minuter, efter en godkänd insats. Han fick inga bra bollar att jobba med men löpte fint och kunde med lite tur petat in en boll.
Davids dominerade mittfältet och Juventus tog det rätt så lugnt, det såg minst sagt skönt ut därute i solen. Efter 60 minuter ändrades dock detta, Markus Schopp lurade Zambrotta på vänsterkanten och levererade ett lågt inlägg som Luca Toni mötte på första stolpen. Buffon var med på noterna men efter detta så havererade Juventus lite grann.
Brescia fick mer och mer självförtroende och Toni fick ett bra läge till vid straffpunkten ett par minuter senare, även den här gången var dock Buffon bra med. Zenoni och Tacchinardi gjorde entré på bekostnad av Nedved och Zambrotta. Zenoni skötte sig hyfsat offensivt men är bedrövligt passiv när det gäller att försvara sig.
Brescias press dog ut lite men när Mazzone slängde in Tare i anfallet så började man pressa igen och kvitteringsmålet kom helt logiskt, och helt rättvist. Zenoni missade markeringen på Appiah och Baggio hittade den hårt arbetande mittfältaren i djupled. Appiah avslutade bra, Buffon var på bollen men orkade inte hålla den ute. I anfallet innan hade Zalayeta ett jätteläge men han tog för lång tid på sig och Dainelli som var en klippa i försvaret kunde styra undan.
Juventus reagerade dock direkt och 2-1 målet låg i luften. Conte som missat en bra chans ett par minuter tidigare bjöds på ett läge till men missade, på stopptid hade han dessutom en boll i stolpen. Missade gjorde även Tacchinardi, hans halvvolley passerade metern utanför Serenis stolpe med fem minuter kvar. I nästa anfall tyckte han dock att det var bättre att passa och slog en fantastisk långboll till Alex Del Piero, som på volley i bästa Trezeguetstil dundrade in 2-1. Målet var Alexs 100:e i Serie A och det firades ordentligt. Att målet var otroligt vackert gjorde inte saken sämre, han lär minnas det.
Brescia reagerade lite konfunderat och båda lagen var märkbart trötta, Juventus försvarade sig bra mot ett Brescia som inte förmådde skapa någonting. Del Piero fick ett till jätteläge på stopptid men missade bortre stolpen med någon decimeter.
Domaren blåste av matchen efter 93 minuter, det var inget skönspel vi fick se men med tanke på att många spelare vilade och de andra var lite slitna så kan man vara rätt nöjd. Brescia förtjänade kanske lite mer, i alla fram till dess att de gjorde sitt 1-1 mål, sedan föll de ihop fullständigt.
Davids var fullkomligt lysande på mittfältet, hans löpningar öppnade upp Brescias försvar ett par gånger och överglänste Guardiola fullständigt. Alex Del Piero dock imponerar inte så som man kan förvänta sig, han har visserligen gjort fyra mål i de två senaste matcherna men han är inte delaktig i spelet så mycket som man kan önska. Den andra halvleken idag var dock ett enormt fall framåt, han gjorde en hel del bra saker och rörde sig bättre än på länge.
Nu är det bara att hoppas på att Lazio tar poäng av Inter, just nu skiljer det nio poäng mellan klubbarna och det avståndet vill vi gärna ha kvar inför nästa helg då vi ska besöka Olimpico och just Lazio. Det satt hårt inne i dag, men det var en typisk Juvematch som bara skulle vinnas, och en sådan där typisk seger som verkligen kan vara skillnaden mellan första och andra plats i ligan.
