Rivaler inför Bianconeri-Viola
De Ceglie och Montolivo i duell när Juventus och Fiorentina möttes i februari.

Rivaler inför Bianconeri-Viola

Helgen ser flera tunga möten i Serie A. Det första av dem är den tidiga lördagsmatchen mellan Juventus och Fiorentina. Vi snackar upp genom Odysseus Zacharopoulos från den lila sidan och Patrik Hindefelt från det randiga.

- Vilka är dina känslor gentemot dina motståndare?
Odysseus Zacharopoulos: Juve är vår antikrist, roten till all ondska. Lite så är den romantiserade synen på Juve generellt sett ur violaögon. Och det gör dubbelmötet mot Den Gamla Damen till årets förhandstippade höjdpunkt. Personligen är jag inte lika insatt i supporterkultursbiten vad det gäller att hata, men för dom som är det gäller dessa matcher liv och död, inte förens då kan man förstå euforin som utbrast vid förr-förra säsongens 2-3.

Patrik Hindefelt: Som svensk juventino har jag väl i ärlighetens namn överlag ganska svårt för att ogilla lag som inte är huvudkonkurrenter till scudetton. Just Fiorentina är svåra. Jag gillar det faktum att de känns som en sympatisk klubb, samtidigt som man känner till rivaliteten och vilka känslor gemene man i Florens respektive Turin hyser för sin motpart. En förlust mot Viola svider lite extra, men det är ingenting att jämföras med de värsta. Inte i min värld, i alla fall.

- Juventus har en relativt oerfaren Ferrara på bänken medan Viola har ett av Serie A:s mest respekterade tränarnamn på bänken. Vilken betydelse kommer detta ha för matchen?
Odysseus Zacharopoulos: I media beskrivs de inför mötet som ”tvillingcoacher”. Inte bara för sitt förflutna i svartvitt, utan även stilen, ödmjukheten, respekten och deras förmåga att anpassa sig utefter ledningens resurser och behov. Lojaliteten. De båda hyser dessutom en gemensam beundran för Marcelo Lippi, och förutom att de är ense om att han är rätt man att leda Azzurri, ser de även hos den silverhårige eleganten en professionell referenspunkt. Men visst, Prandelli gör sin 200:e match från Violas bänk, det kan mycket väl vara den övervägande faktorn.

Patrik Hindefelt: Självklart är det fördel gästerna på denna punkt. Detta är Ferraras första officiella match mot en stor rival och att detta påverkar är bara naturligt. Någon jättenackdel för Juventus tror jag däremot inte att det är, den gode Ciro låter sig nog inte påverkas för mycket av det, han vet precis vad det innebär att spela "hatmatcher".

- Vad betyder det att Felipe Melo, Marchionni och Zanetti bytt sida?
Odysseus Zacharopoulos: För oss och för tillfället verkar det som att affären gott helt vår väg. Fiorentina har hittat tillbaks till ett rörligare spel som inte är lika centrerat och individuellt beroende av enbart en spelfördelare. Marchionni har förstärkt kantspelet rejält och är en av de spelarna tillsammans med Zanetti som jobbar mest i det tysta och det taktiska.

Patrik Hindefelt: I mötet i Turin tror jag inte det betyder så mycket. I returen däremot finns nog risken att Melo kan psykas av ett fullsatt Artemio Franchi som tycker att hans flytt var ett svek mot klubben som tagit honom till toppen. Det känns som att brassen kan komma att påverkas av sådant. Marchionni och Zanetti å andra sidan har inte svikit någon, utan var mycket förnuftiga och skickliga truppspelare som kom gratis till Juve. Får de något välkomnande överhuvudtaget blir det varmt, åtminstone för Zanetti. God, I miss him.

- Vad eller vem skulle du vilja sno från motståndarna?
Odysseus Zacharopoulos: Jag vill ha tillbaks Chiellini.

Patrik Hindefelt: Jag vill ha tillbaka Zanetti. Nu. Pånyttfödde Vargas eller Prandelli hade också smakat mumma. Får jag endast välja en skulle dock valet falla på Jovetic. Så länge han slutar förstöra för sitt eget lags spel, genom att ramla ihop död så fort en motståndares andedräkt rör honom, är han en fantastisk spelare.

- Båda lagen har fått göra besök i de lägre serierna under det senaste decenniet. Vad har denna "skärseld" inneburit för ditt lag i ett längre perspektiv?
Odysseus Zacharopoulos: Att Della Valle tog över sommaren 2002 innebar att vi fick en ledning som tänkte just på lång sikt. Det syns idag, sju år efter Serie C2 spelar vi i Champions League. Känslan är att det även kommer synas om några år till, och att denna säsong samt kanske även nästkommande är nyckeln till att bilda en ny grund (bl.a. De Silvestri, Jovetic och Montolivo får kliva fram) som eventuella titelutmanare.

Patrik Hindefelt: En renässans som gör klubben mer jordnära, mer ett med fansen. 'Il nuovo Juve' är kvitt de skumma figurerna, det platta och gråa yttret och de massiva vinstkrav utifrån som - enligt mig - missgynnade fotbollslaget Juventus, hur mycket de än gynnade företaget. In istället med egna produkter, en egen och hypermodern arena, en medievänlig ledning och en publikfavorit som coach. På planen kommer detta dessutom i det långa loppet innebära ett mer sammansvetsat lag, som i sin tur leder till fler titlar. Snart får damen äntligen skörda frukten för sitt långa och hårda arbete.

- Italien sägs allmänt ha halkat efter i Europa. Har ditt lag någon chans där denna säsong?
Odysseus Zacharopoulos: Det har man, framförallt spelarlönerna är mindre än på annat håll i Europa då skatten är betydligt högre i Italien, detta skapar en osund konkurrenssituation. Dock är det mycket på gång runt stöveln och flera lag har rustat upp via alternativa vägar (framförallt Sydamerika). Detta år blir mycket kritiskt för italiensk fotboll ute i Europa, och trots det kan man ana att en optimistvåg börjat sprida sig.
Vår grupp är oerhört svår, i och med segern mot Liverpool tog laget ett steg till en ny nivå spelmässigt. Dock är det för tidigt att avgöra om det räcker till gruppavancemang eller om det var en engångsföreteelse, kanske att just matchen mot Juventus kan göra oss klokare angående den frågan.

Patrik Hindefelt: Chans och chans. Chansen finns definitivt att vi tar oss hela vägen i Champions League. Hur sannolikt det är däremot, det är svårare att sia om. Förra bjöd vi upp Chelsea till dans, och med lite mer tur hade vi tagit oss vidare. I år är vi är mer komplett lag, om än inte helt samspelt. Jag tror inte att Juventus varit i närheten av sin fulla potential så här långt. Jag tror och hoppas att man hittar rätt mot våren, när de nya pusselbitarna lärt känna varandra. Pessimisten i mig säger "nästa år", realisten säger kvartsfinal och optimisten säger att Diego kan bli tungan på vågen i maj.

- Det finns både givna och potentialla italienska landslagsmän i båda lägren. Är du generellt sett nöjd med antalet inhemska spelare eller skulle du vilja se fler italienare i ditt lag?
Odysseus Zacharopoulos
: Fiorentina spelar italienskt, med italienare. Det ända är anfallssidan där Gilardino är ensam trikolor. Vad mig beträffar kan det fortsätta vara så, så länge alla i laget drar åt samma håll.

Patrik Hindefelt: Av storlagen i Europa knäpper - gissar jag - endast Barcelona oss på nosen när det gäller inhemska spelare. Det är givetvis något jag är nöjd med. Nu hoppas jag att Juventus fortsätter att gå i deras fotspår vad gäller ungdomsakademierna och förtroende för de unga.

- Om det blir kryss på lördag - ser du det som en vinst eller en förlust?
Odysseus Zacharopoulos
: I första hand som kryss, sen beror precis allt på matchbilden precis som mot Lazio senast. Det är det som är tjusningen, fotboll väcker känslor alltefter matchernas gång.

Patrik Hindefelt: Förlust. Fiorentina är i ärlighetens namn inga fulländade titelutmanare och vi har hemmaplan. Jag vill påstå att Fiorentinas lag är ungefär där vi var för två år sedan. Ett lag som satsar på scudetton ska gå för seger i varenda hemmamatch, och varje poängtapp där är en förlust.


Redaktionen@jonas5oderstrom2009-10-17 08:00:00
Author

Fler artiklar om La Curva

Goals of the week (omgång 11)