Il Tridente: De bortskämda fansen
Det är tunnt med ex-allsvenska spelare i Italien numera. Vår trio har därför denna vecka scoutat Sverige på potentiella lirare till Serie A-lagen. Dessutom välkomnar de Spice Boy tillbaka och reder ut turerna kring de bortskämda italienska fansen.
Vilken allsvensk spelare skulle passa bäst i Serie A idag? I vilken Serie A-klubb skulle han i så fall spela?
Per Erik Wesslén: Det finns ju några spelare i dagens Allsvenska som tidigare representerat klubbar i Italien, t.ex. Stefan Ishizaki, som var i Genoa ett kort tag, och Teddy Lucic i Bologna, Daniel Andersson i Bari, Venezia, Chievo och Ancona. Men ingen av dessa spelare skulle nog platsa i Serie A idag. Tobias Hysén ryktades väl vara intressant för Juventus för några år sen, och tillsammans med allsvenskans bäste spelare Iván Obolo är Hysén den individ som skulle passa bäst i Serie A, av alla Allsvenska spelare, enligt mitt synsätt.
Det visade sig ganska omgående att Hysén inte är en spelare för den engelska fotbollen; han vantrivdes ju hemskt där, inte minst socialt, och även om Liverpool är hans favoritklubb kommer han nog aldrig att göra någon succé i Premier League. Då passar Italien honom bättre, och skulle jag placera honom i en klubb skulle det bli Parma, det är lag som vågar chansa offensivt, och de är av den storleksordning, klubbmässigt, att de skulle kunna intressera sig för en sådan som Hysén. Större klubbar söker ännu bättre spelare, och mindre klubbar, som t.ex. Chievo, Bari, Cagliari prioriterar försvarsspelet så pass mycket att man inte vill köpa in hur många offensiva osäkra kort som helst, ska man göra det satsar man nog på oetablerade sydamerikaner istället, för det är billigare.
En etablerad och dyr sydamerikan är Iván Obolo, och som jag ser det är han en spelare med större kvalitéer än exempelvis Atalantas anfallspar Tiribocchi och Acquafresca, som jag räknar som seriens kanske svagaste forwardsduo. Så Obolo platsar i Serie A, och det finns ett flertal klubbar som definitivt skulle ha stor nytta av honom, men problemet är nog att han är för dyr (inte minst lönemässigt) för de flesta av dem. Återigen skulle jag säga att Parma vore en bra klubb, även för Obolo. Både Hysén och Obolo skulle kunna passa bra i den svenskklubben.
Henri Nekmouche: Eftersom att jag aldrig följt Allsvenskan har jag ingen större koll, men under U21-EM följde jag det svenska laget och där blev jag ganska imponerad av Emir Bajrami från Elfsborg. Han är en snabb och ganska teknisk yttermittfältare som jag tror skulle kunna lyckas slå sig in i ett mittenlag i Serie A om några år. Jag tror också att han i framtiden kommer att spela i a-landslaget.
Magnus Sundberg: Emir Bajrami. Karln kan ju trixa med ett äpple (kolla själva på YouTube). Zlatans primmadonna-prat om apelsiner och bollkonster har tydligen satt sin prägel på lekfulla svenska bolltrollare. Och Zlatan är Sveriges Merlin med en drös av wannabes. Tillbaka till Bajrami. Yttermittfältaren har snabbheten, tekniken och målfarligheten att kunna utvecklas till någonting stort. Hans intervjuer vittnar också om en orubblig målmedvetenhet.
Offensiva yttrar av högsta klass i Serie A är ungefär lika lätta att finna som fyrklöver. Till mitt stora förtret, ska sägas. Om det är någonting jag saknar i den italienska ligan så är det vindsnabba yttermittfältare som utmanar och vågar gå på mål. Titta bara på det italienska landslaget. Avsaknaden av offensiva yttrar är slående. Det är ett svaghetstecken och begränsar valmöjligeter – både vad gällande spelsystem och anfallsalternativ.
Jag hade gärna placerat Bajrami i nykomlingen Bari. Där är konkurrensen inte lika mördande och där hade han kunnat få speltid. Det taktiska spelet i Italien är inget glosförhör direkt – det tar tid att lära sig. Det hade han stegvis kunnat få lära sig i Bari. Sluta leka med äpplen, Bajrami, och börja trolla i Bari.
Vad tycker du om Beckham och hans comeback i Milan?
Per Erik Wesslén: Med största sannolikhet återvänder Beckham till Milan i januari och för mig är det en superbra värvning. Birro fick väl lite skit för att han kallade Beckham för årets värvning i något avsnitt av Eurotalk förra säsongen, men det var väl inte så dumt sagt egentligen. Även om inte Milans fall den här säsongen enbart beror på Beckhams frånvaro så kan man nog säga att delar av haveriet beror på att man saknar den karaktären, både personlighetsmässigt och spelmässigt.
Jag tror att Beckhams återkomst blir ett lyft, han är en mycket positiv mental kraft i alla lag han representerar. Milan har ju engelska rötter, som klubb, så det känns bara rätt med en engelsman som ska hjälpa till att pånyttföda Milan.
Henri Nekmouche: Jag beundrar Beckham för hans inställning. Han är i grunden en snubbe som älskar att spela fotboll. Faktumet att han i 34-års ålder dels åker fram och tillbaka över atlanten för varje landskamp och dels krigar för att bli utlånad till Milan, visar verkligen att han gör allt för att komma till VM. Fotbollen betyder, om inte allt, så åtminstone väldigt mycket för honom. Det är dock något som ofta glöms bort med tanke på hans image som en vandrande reklampelare.
När han kom till Milan förra våren var det många Milanisti som var skeptiska. Motståndarfansen skrattade t o m åt Milan. Men sex månader senare hade de flesta bytt uppfattning. Engelsmannen var en av Milans bästa spelare förra våren – kanske inte världens prestation i sig, men ändå... – och både Milan-fansen och motståndarfansen lärde sig att uppskatta honom. Becks själv föll för Milan och alla inom klubben uppskattade honom väldigt mycket. I juli – i samband med matchen mellan LA Galaxy och Milan – bjöd han in hela laget till sitt hus i LA för en middag. Ett återseende i vinter var nästan en självklarhet.
För Milans del innebär hans comeback ett lyft både på planen och kommersiellt. På planen kommer han att tillföra en till dimension, då han är en kämpe som även kan tillföra i offensiven med sina djupleds- och krossbollar. Utanför planen är det klart att hans synlighet hjälper till att locka till sig supportrar och sponsorer. Nu kommer dock Cristiano Ronaldo och Megan Fox att ta över som omslagsmodeller för Armani i vinter, men Becks är fortfarande populär.
För Serie As del är det också positivt att en spelare som Beckham anländer. Antalet tv-tittare och även åskådare, kommer att öka och intresset för ligan höjs. I veckan var representanter för Serie A i Monaco för att marknadsföra ligan för utländska sponsorer och tv-bolag. Galliani hade bl a dragit med sig Trezeguet, Dinho och Vieira. Det känns som att Beckham säkerligen hade platsat i det sällskapet.
Magnus Sundberg: Beckham är ett proffs ut i fingerspetsarna och gör alltid sitt bästa. Han fann sin plats väl på mittfältet i Milan och anpassade sig snabbt till det takiska spelet. Visst, han kan tillföra erfarenhet, arbetsamhet och krossbollar precisa som kryssningsmissiler. Men vad händer med den ungdomliga revolutionen?
Jag frukar att Beckhams ankomst kan göra att välbehövliga förstärkningar skjuts upp på dagsordningen. Beckham kan bli ett välbehövligt tillskott, missförstå mig inte. Men ungdomens röst måste nå fram, särskilt i dessa Milan-tider. Viva la revolution!
FIGC:s president Giancarlo Abete kallade de italienska fansen för "bortskämda" på grund av att landslagets kvalificering till VM inte möttes med någon särskild entusiasm. Kommentarer?
Per Erik Wesslén: Det är väl ingen märklig reaktion, för var det någon som trodde att Italien skulle missa VM? När missade Italien ett VM senast? Det har hänt en gång, 1958, att man inte kvalificerat sig till VM. Att hurra och jubla över en ny kvalifikation vore alltså en överreaktion.
Dock kan man ju tillägga att det råder en obalans i Abetes och Lippis åsikter: Abete tycker att det är stort och värt jubel att Italien tagit sig till VM, som om Italien vore en blåbärsnation inom fotbollen som lyckats med en bravad, medan Lippi nu i veckan gått ut och sagt att "inget landslag i världen är överlägset Italien". Det är två ytterligheter. Sanningen ligger någonstans däremellan. Fjärde platsen på världsrankingen är väl lite smickrande, tycker jag. Men topp 10 är Italien idag, utan tvekan.
Henri Nekmouche: Är man världsmästare så är man. Italien har vunnit VM fyra gånger och man besitter en vinnarmentalitet i världsklass. Fansen blir inte nöjda med att endast kvalificera sig. Därav bristen på entusiasm. Samtidigt förstår jag Abete, det är hur som helst en prestation att ta sig till VM och som ansvarig är det naturligt att vara glad för att man nått ett delmål. Men som sagt, att fansen inte är lika entusiastiska är även det naturligt. De har högre mål och drömmar än så.
Magnus Sundberg: I en fotbollsvärld där konkurrensen tycks hårdna för varje minut som går och där resurser är lika med liv eller död så kan jag förstå Abete. Till en viss grad. Stora nationer som Sverige, Turkiet och Rumänien fick se hoppet om VM sprängas i tusen tragiska bitar. Ingen går säkert längre. Men Italien är ändå Italien. Förväntningar bör således vara därefter.
Personligen blir jag förbannat trött på att se spelarna i Italien utstråla samma passivitet som seriefiguren Kronblom så fort de inte spelar i VM eller EM. Allt annat är en obetydlig transportsträcka. Jag tror att de italienska fansen känner samma frustration. De sneglar möjligtvis med avund på Spanien och England som ger allt, och lite till, i varje match. Jag tror att den här snooze-mentaliteten, i samband med Lippis fega coachande, kommer att visa att Italien för tillfälligt inte är redo att slåss om VM-bucklan. När det äntligen är dags för VM kommer italienarna att få se att man tryckt på snoozeknappen alltför många gånger.
