En orgie i impotens

I en av säsongens absolut viktigaste matcher dominerar Lazio fullständigt - men som man tycks ha glömt bort hur man gör mål.

Lazio dominerar denna match från start till slutsignal. Man försöker och försöker mot ett Juventus som bara tycks vara intresserat av att freda den poäng man innehar från start - och att spara kraft inför den stundande veckans supertungviktsmöte mot Real Madrid.

Lazio har åtminstone tre kvalificerade målchanser under den första halvleken. Bästa chansen får nog Cesar när han från ganska nära håll nickar bollen ner i backen, men där ändå den formtoppade målvakten (och världens bästa) Buffon lyckas parera. Därutöver har Lazio ett par, tre, möjliga (och uteblivna) straffsparkssituationer i sin ”favör”. Märk väl att det även var Collina som inte blåste för en solklar straffspark för Lazio i Milano i bortamatchen mot Inter förra helgen. Dessutom avblåstes de ljusblå (helt felaktigt), denna lördag i ett tre mot noll läge, för offside.

Överlag ett ganska bra tempo i den första halvleken. Lazio är något distinktare och antagligen bättre motiverade. Lazio drar därför nytta av det högre tempot då man får de spelvändningar som tycks behövas för att skapa klara målchanser för de ljusblå. Men ändå: Ett klart och nästan övertydligt svaghetstecken av Lazio att inte kunna förvalta sitt spel- och chansövertag i denna halvlek.

* 4-1 i skott på mål under den första halvleken. 3-0 i klara målchanser. Lazio försöker göra mål, Juventus försöker förhindra Lazio från att göra mål – väl medvetna (får vi förmoda) om att ett 0-0 resultat i praktiken är fullt tillräckligt för en än säkrare scudetto - till minimal ansträngning.

Andra halvlek

Matchen fortsätter i sitt inkörda spår under sin andra halva - men kanske Juventus nu, om möjligt, är än mindre intresserade av att anfalla. Lazio fortsätter att dominera spelet utan att orsaka Juventus mittförsvar allt för mycket problem, kanske då Corradi för dagen är ovanligt trubbig och ineffektiv. Mancini överraskar (denna gång negativt) och byter ut just nämnda Corradi mot Fiore vilket lämnar ”halvforwarden” Lopez ensam på topp - detta bidrar inte direkt till att göra Lazios anfallsspel mer varierat och vasst (varför inte allroundanfallaren Inzaghi som ju dessutom visar något i Lazio så sällsynt som målform?). Lazio är fortsatt dock ”halvfarliga”, men utan att få till de där solklara målchanserna. Om man tidigare mest försökt att få till inlägg mot främst Corradi, försöker man nu, utan bollplanket Corradi på plan, helt logiskt skicka in stickare genom Juves backlinje. Men det blir tyvärr på tok för förutsägbart.

Chansen till ledning kommer dock. På en djupledsboll kommer Castroman fri i Juves straffområde. Thuram fäller Castroman klumpigt. Nu kan inte Collina blunda längre utan han tvingas tillslut till kapitulation. Bättre sent än aldrig.

Fiore, Juvedödaren från i höstas med sina två mål, får denna gång förtroendet i det Lazio som har missat flera matchavgörande straffsparkar under säsongen. Och vilken urusel straff han slår! Mest likt en passning slår han bollen en och en halv meter från Buffons vänstra stolpe. Buffon, som går åt ”rätt” håll redan innan Fiore slagit till bollen, har inga problem alls utan kan greppa bollen. Oerhört okoncentrerat - eller var Fiore helt enkelt så nervös, nästan hypnotiserad, av den duktige Buffon?
Om man nu försöker vänta ut målvakten (det var väl det Fiore försökte?) kan man ju inte slå straffen dit målvakten slänger sig!

Matchen slutar som den började. 0-0. Fast det känns som så många oavgjorda matcher denna säsong mest som en förlust. Märkligt att det Lazio som har en sådan offensiv prägel (det sägs så) har så svårt att förvalta sitt spelövertag.

Lite spelarkritik:

Cesar fick möjlighet att agera över stora ytor i första halvlek, dock utan att få ordning på den sista touchen. Liverani kamperade ihop med Stankovic centralt. Ingen idealisk kombination i mina ögon då bägge är spelregissörer (de överlappar varandra i spelsätt väl mycket) och ingen är direkt perfekt i rollen som städgumma – deras kvalitéer ligger i spelförandet och passningsspelet. Men Liverani var dock helt klart godkänd matchen genom. Om sedan det är rätt att spela dessa tillsammans är en helt annan fråga som Mancini ska ställas till svars för. Tanken var väl antagligen den att Lazio mittfält skulle försöka rulla ut Juventus – något man i och för sig i stort lyckas med - men till priset av ett något för omständligt, förutsägbart och långsamt mittfältspel. Och sedan får jag intrycket att tillsammans med långsamme Liverani tvingas Stankovic ta ett för stort defensivt ansvar. Stankovic stora kvaliteter är i en position tio meter från offensivt straffområde, och tillsammans med Giannichedda eller Simeone får han en helt annan möjlighet att söka sig dit.

Castroman var en besvikelse efter sitt fina inhopp sist. Mittlåset med Stam och Mihajlovic förtjänar massor med beröm, Stam står för de fina brytningarna medan Miha står för postitionsspelet och den fina bollbehandlingen – inte helt olikt den yngre och tillika "östeuropéen" Chivu. Tänk, vilken ”comeback” av den gamle som nog ”alla” räknat bort till denna säsong. Vilken tur att han är så gammal. Annars skulle nog klubben (och tillika dagens motståndare) med världens mest ineffektiva ungdomsverksamhet stå på kö där också...

Intryck:

* Lazio är inte direkt lättanalyserade!

* Lazio – Juventus? Lazio –Buffon!

* Märkligt. Mancini har tidigare visat på ett i italienskfotboll annars sällsynt mod, då han även i oavgjorda lägen inte tvekat att gå över till att spela med tre anfallare. Men i denna match mot ett backande och tämligen ointresserat Juventus görs inte detta. Ett i mina ögon ”halvt självmål” då Lazio med Corradi/Lopez nu på senaste månaderna har sådana uppenbara svårigheter att skapa klara målchanser mot defensiva uppställningar. Istället byter alltså Mancini ut Corradi, prima puntan, och ersätter honom med Fiore, en mittfältare. Detta bidrog inte direkt till att skapa ett mer varierat anfallsspel. Även om Corradi har en ”mellandag” på jobbet tar han kraft från försvaret. Den givne ersättaren är givetvis Inzaghi!

* Lazio har väl nu spelat ungefär lika många oavgjorda matcher som hela övriga Serie A tillsammans?

* Detta duger inte! Det duger inte att inte kunna avgöra match efter match som man dominerar med ett sådant eftertryck, oavsett vem som står för motståndet.

* Lazio måste hitta en straffskytt som är distinkt och bestämd. Vilken gång i ordningen var detta Lazio släpper ifrån sig ett som borde vara ett matchavgörande mål? Och varför Fiore? Har Lopez redan förlorat förtroendet?

* Det var givetvis vänligt av Parma att förlora hemma mot ett av seriens absolut sämsta bortalag. Men jag förstår mig absolut inte på alla experter (t ex Glen Strömberg, i dagens sportradio) som redan intecknat Lazio som klara för Champions Leuage-kval. Lazio möter nästa helg just Bologna borta. Lazio har förlorat detta möte de senaste två säsongerna. Redan då kan alltså försprånget ned till Chievo vara uppätet. Chievo möte nästa helg avsågade Como…
Lazio har sedan kvar att möta de så hemmastarka Udinese i just Udine i sista omgången. Detta kommer att bli stentufft och jag är inte alls säkert på att det går vägen.

* Lazio behöver inte en ny back - Lazio behöver en måltjuv!

* Dagens förlorade poäng var så jävla onödiga!

Martin Wagner2003-05-03 22:36:08

Fler artiklar om Lazio

SS Lazio Sweden Podcast - När Ingen Tycker Likadant, Vafan Betyder Det
SS Lazio Sweden Podcast - No Pedro No Party