Juve bäst i världen - hur gick detta till?
Juveredaktionens nya tillskott Magnus Holmstam (Nekton) undrar, timmarna efter den 27:e ligatiteln, hur säsongen kunde utveckla sig så här bra.
Det har gått lite drygt en timme sedan Juventus säkrade sin 27:e ligatitel och undertecknad är tyvärr inte mer än lite halvglad. Nöjd är nog den mest pricksäkra beskrivningen av mitt sinneslag. Det var en väntad scudetto, hade vi mot förmodan misslyckats med att vinna den idag hade vi gjort det nästa vecka istället och hade vi misslyckats att knyta ihop säcken även då så fanns det ännu en match kvar att ta den sista avgörande poängen i. Det fanns bara en möjlig vinnare mot slutet, detta tack vare Milanolagens oförmåga att vinna de matcher där de inte krossade motståndet.
Vi har nu vunnit ligan med två matcher återstående och med detta ytterligare 6p att spela om, och frågan som oundvikligen dyker upp i mitt huvud är: hur blev vi så överlägsna? Är vi verkligen ett så bra lag som våra resultat i år vill säga? Med en överlägsen vinst i ligan och en match från final i europas finaste cup, Champions League, så har jag svårt att hitta ett lag med samma strålande track-record. Real Madrid har chansen att ta över platsen som årets lag om de skulle klara av att slå ut vårt Juve i semifinalen nu på onsdag och sedan ta hem la liga men utöver dem så finns det inget lag i världen som har en chans att matcha vår säsong.
Jag borde, som fanatisk supporter, vara stolt upp över öronen över detta, men det är jag inte. Ärligt talat tycker jag inte att vi förtjänar detta, vårt spel har långa perioder varit rent uselt och det är enbart vår vinnarskalle som har klarat oss vidare. Den och Pavel Nedved såklart. Det tragiska faktum att både vi och Inter, som vi alla älskar att bespotta, har tagit oss till semifinal i Champions League må vara en seger för italiensk fotboll men det är sannerligen ingen seger för fotbollen som sport. Jag lämnar Inters rannsakan till herr Zimmerman och co. och fortsätter på Juventuslinjen med en liten fråga: hur många matcher från årets säsong kan du som läser detta komma på som vi svartvita verkligen spelade bra fotboll i? En? Två? Ställ samma fråga till en Arsenal- eller Man U-supporter och du kommer att få slut på fingrar och tår att räkna på.
Nu börjar måhända frågan om jag verkligen är en Juvesupporter och inte egentligen en djävulsdröd mullvad dyka upp i den blinde supportens huvud men jag måste tyvärr göra dig besviken: Ja, jag är en juvesupporter och en helt manisk sådan därtill. Utöver detta så är jag minst lika less på den hysteri kring Premier League som tar plats i vårt nordliga land som majoriteten av oss som har sett ljuset (Serie A), det enda som skiljer mig från den genomsnittlige bianconerin är min enkla åsikt att den här säsongen var en tillfällighet och mycket av den framgång vi har fått var baserad på ren tur. Övertidsmål mot Deportivo som tog oss till kvartsfinal och sedan Zalayetas uppvisning mot ett Barcelona som hade spelat ut oss en hel match som sedan tog oss till semifinal är enkla exempel på detta. Vinnarskalle eller ren tur? Åsikterna går nog isär angående svaret och ett absolut rätt sådant finns nog inte. En fråga kvarstår dock, om det är vår vinnarskalle som har skapat detta varför var vi inte i semifinal förra säsongen? Den stora majoriteten av vårt lag är detsamma, vinnarskallen borde ha funnits även då om logik kan användas vid frågor som dessa. Jag antar att det närmaste vi kommer sanningen är att hävda att det är en blandning av de två, ett vinnarlag med studsen på sin sida – vilka kan blockera dess väg?
Det jag önskar från den kommande mercaton, som ska göra att jag slipper skriva liknande nedslående rader om ett år, är en spelare som kan hjälpa Nedved i det offensiva arbetet. Orkar inte ge mig in i någon speciell namnjakt, det är spelartypen jag söker. En spelartyp som ska ersätta Edgar Davids som har gjort en fin säsong men blir offret för det nya offensivare Juventus som jag, i teorin, ämnar skapa.
Vad skulle i dagens läge hända om Nedved inte kan rädda oss från vårt usla spel i sju av tio matcher nästa säsong, eller än värre: vad händer om han skulle bli skadad? Utan någon som kan fylla hans skor så skulle våra titelaspirationer vara över om du frågar mig. Guldpojken Del Piero har förvisso gjort en väldigt fin säsong men han startar sina löpningar lite för högt upp i banan för att vara centralpunkten för vårt offensiva spel medan Camoranesi vid några tillfällen har visat prov på underbar teknik och fin spelförståelse men saknar kontinuiteten som Nedved garanterar. Utöver detta spelarköp så ligger en yngre mittback på önskelistan som vi lämnar till Luciano ”tomten” Moggis skrivbord vid säsongens slut. Han är en snäll tomte som vanligtvis ger världens juvesupportrar precis vad de vill ha och detta gärna med en twist som ingen förväntade sig. Förväntningarna är som vanligt stora när julafton närmar sig, ingen presentöppning utan överraskningar är värd namnet.
Tillslut så skulle jag vilja ge min totala lojalitet till mannen som ändå gjorde den här säsongen möjlig, trollkarlen som på något sätt gav denna samling bollsparkare möjligheten att med hedern i behåll kalla sig årets bästa lag.
Grazie Mr. Lippi.
