Mats Lerneby bloggar om italiensk fotboll: ljusblå galenskap
Mats Lerneby är frilansjournalist som bevakar italiensk fotboll för SvenskaFans.com. Läs allt om den italienska fotbollen här. » Undrar du nått om italiensk fotboll? Fråga Lerneby
Fredag morgon
Det finns några lag med ett galet förflutet.
Napoli är ett sådant lag.
Lazio ett annat.
I början av 90-talet hade romlaget spelat en match mot Fiorentina.
Spelarbussen körde in i en tunnel och den nyinköpte mittfältaren Paul Gascoigne bestämde sig för att skämta med lagets president Sergio Cragnotti som också var med i bussen.
Detta skämtet gick ut på att Gazza tog av sig alla kläderna.
När bussen kom ut ur tunneln och innandömet fylldes med ljus, vände president Cragnotti på huvudet och fick se en spritt språngande naken Gascoigne flina på sätet intill.
Laget som vann scudetton på 70-talet krävde två omklädningsrum. Detta för att spelare i truppen hatade varandra så intensivt att de inte kunde klä om utan att börja bråka. Ändå vann laget ligan 74 vilket säger en hel del om tränare Maestrellis egenskaper.
I en UEFA-cup i slutet av 90-talet ledde Lazio med 1-0 inför bortamötet med Teneriffa.
Matchen slutade 5-3 till spanjonererna. Lazio blev historiskt, det var det enda lag som med en 1-0 seger i ryggen, gjort 3 mål på bortaplan och ändå åkt ur.
När Baronio igår efter tre minuter visas ut mot Villarreal blir man således inte förvånad.
Inte heller när det efter en kvart står 3-0 till spanjorerna.
Eller när Foggia missar en straff.
Man blir inte ens förvånad när romklubben nu säger att de ska stämma Villareal för att man anser sig blivit kränkta.
Antagonismen mellan italienare och spanjorer är uråldrig och presschef Stefano de Martino i Lazio menar att Villareal behandlat klubben som terrorister.
Lazio är som en stökig unge på dagis med ADHD.
Medan Genoa och Roma gör som de blir tillsagda, vinner sina matcher och skaffar sig bra utgångsläge, gör Lazio tvärtom.
Kanske är det där någonstans min kärlek till laget finns.
Precis intill min frustration.
