Inför: Finland-Italien
Efter höstens fiaskomatcher har varje match blivit livsviktig för Gli Azzurri. Den här är inget undantag.
Säsongens sista match. Det finns ingen anledning att spara på krutet. När lagen möttes i Palermo senast var det inget snack om vilket lag som regerade, finnarna hade inte en chans. Nu är det andra förutsättningar, Finland har hemmaplan vilket bör göra dem minst 50% bättre. För dem kan det här vara sista chansen att nå EM, så ser man det i alla fall själva. Förlorar man är man fyra poäng efter Italien, med en match mer spelad.
Trapattoni har tagit med halva Serie A till Finland för att… ja, varför? Han var förmodligen ensam om att vara nöjd och en smula imponerad senast mot Nordirland. Ett par spelare kommer inte att vara i närheten av någon startelva. Trap kommer säkerligen inte göra någon uppseendeväckande laguttagning i Helsingfors.
Att Buffon står i mål finns det inga tvivel om.
Fyrbackslinjen blir den normala med Panucci, Cannavaro, Nesta och Zambrotta. Allt annat skulle höja åtminstone femtio miljoner par ögonbryn. Panucci har haft mindre problem under lägret men ska vara i full kondition.
Innermittfältet fortsätter att vara lagets mest diskuterade lagdel. Trap har bestämt sig för att Perrotta och Zanetti är gubbarna som kan göra jobbet bäst och ger dem fortsatt förtroende. Zanetti spelade inte mot Nordirland på grund av en fotskada men är liksom Panucci fit for fight igen.
Tremannalinjen framför mittfältet är given till två tredjedelar. Totti lyfter hela laget till en ny dimension från sin trequartistaposition. Till vänster spelar Del Piero, ett val som jag själv måste ifrågasätta. Har Alex någonsin gjort något uppseendeväckande i landslaget förutom några frisparksmål via muren? Namnet är större än spelaren, i alla fall när det gäller landslaget. Visserligen ska Totti och Del Piero ha lekt med U18-killarna i en uppvärmningsmatch men det säger inte särskilt mycket. Camoranesi har av någon anledning blivit uttagen men han spelar inte. Fiore tar hans plats, samme Fiore som inte varit bra i landslaget på tre år. Jag hade valt Di Natale men man kan ju inte få allt.
Längst fram finns bara två alternativ – Corradi och Delvecchio. Corradi ses som relativt ohotad.
Tre poäng är allt som räknas för Italien. Ibland funderar man på om man egentligen vill att de ska förlora för att få bort Trapattoni men de tankarna tvingas man snabbt slå tillbaka. Vissa ser kanske hellre att deras gullegrisar är med i landslaget än att laget vinner men för mig är resultaten viktigast. Tar sig Italien till EM är jag nöjd.
Vinner Italien betyder det att man på egen kraft kan vinna gruppen och nå EM utan extrakval. Jag tror man tar sig samman mentalt och slår Finland med 1-0, men jag är långt ifrån säker. Totti gör målet.
