Taktik eller romantik?
Om Domenech, Lagerbäck och Ferrara
Raymond Domenech har lyckats. Hans Frankrike lyckades besegra Irland och ta sig till VM ...i extrakvalet ...efter förlängning ...och efter att ha fått det avgörande målet i present av domaren. Och detta med ett material som lätt tillhör de tre-fyra starkaste i Europa. Jämför man spelare för spelare skulle Frankrike troligen kunna ställa av sina 50 bästa spelare och fortfarande mönstra en startelva klart bättre än Irlands.
Domenech är ett av världens kvarvarande mysterier. Hur är det möjligt att få stora spelare att underprestera under så lång tid? Hur är det möjligt att göra ett så kompakt fiasko som han gjorde i EM 2008 och ändå få behålla jobbet? Vem är han, hur tänker han? Så många frågor och inga svar. Å andra sidan - Domenech är romantisk och tror på astrologi. Efter det pinsamma EM-uttåget tog han tillvara uppmärksamheten och friade till sin fästmö. Det skulle aldrig t.ex. den taktiske och genomtråkige Lagerbäck ha gjort.
Lars Lagerbäck tog ett ganska mediokert svenskt spelarmaterial till fem raka mästerskap utan att få någon större uppskattning. "Lagerbäcks defensiva taktik tar oss till mästerskapen, och kanske förbi gruppspelet, men inte längre än så." Och visst fasen är det så. Med en annan förbundskapten hade ju Anders Svensson skjutit stolpe in istället för ut i förlängningen mot Senegal 2002. Och Ljungberg hade skjutit stolpe in i förlängningen mot Holland 2004, och för den delen hade vare sig Zlatan eller Mellberg bommat i straffläggningen om inte Lasse varit så tjurig. Och Tyskland på bortaplan i VM 2006 hade vi spöat lätt med en lite mer offensiv och optimistisk attityd! Allt är Lagerbäck och hans skittråkiga taktiks fel. Med en roligare förbundskapten hade vi stensäkert vunnit något av mästerskapen under 00-talet. Kanske allihop!
Nu har Hamrén tagit över. En optimistisk kille som redan offentliggjort sina drömmar om mästerskapsmedaljer. Och vad är väl en trist defensiv taktik och en balansspelare mot något så poetiskt och vackert som en dröm...? DN:s Johan Esk är full av tillförsikt redan nu, och det måste väl vara det viktigaste. Visst blev det torsk mot Italiens B-lag igår, men det var en match full av positiva tendenser. In med U21-friskisarna från i somras och lite tro på oss själva, så blir det medalj 2012. Man måste våga!
Även i Juventus blåser förändringens vindar. Det gamla Juventus fungerade - förtjänt eller oförtjänt - ofta som själva sinnebilden för cynisk italiensk försvarsfotboll. 1-0, och sedan nio man på rätt sida bollen matchen igenom. Ungefär som i speedway eller ett tråkigt travlopp: spets och slut.
Årets Juve är MYCKET roligare än så. Vi har gjort 12 mål de senaste tre ligamatcherna och vi är därtill så till den grad kul att vi i ligaspelet gjort av med sju poäng i matcher där vi haft ledningen. Räknar vi bort Genua-matchen, där vi gav bort en 1-0-ledning men också hämtade in ett 1-2-underläge, så motsvarar de tappade ledningarna exakt avståndet till Inter och förstaplatsen. I maj kan de mycket väl ha kostat oss ligatiteln. Och då har jag inte ens räknat matchen mot Palermo, där vi gav bort tre poäng utan att egentligen spela om dem. Där har ni årets Juventus: oberäkneligt, opålitligt och kul. Som en lynnig tonårskompis. En skojig typ att ta med på festen, men är det han som brukar vara bäst i klassen vid skolavslutningen?
Idag fungerar tränare och förundskaptener i stor utsträckning som varumärken för sina lag. Den kärve Lagerbäck, den skotske hårdingen Ferguson, den specielle Mourinho, visionären Wenger, den kroatiske rockaren Bilic, den katalanskt genuine och passionerade Guardiola etc. Vår egen Ferrara är relativt ung, makalöst stilig och...? Ja, mer vet vi egentligen inte ännu.
Det nya post-calciopoliala Juventus har skötts av hårdingen Deschamps och den vänlige Ranieri, men har ingen riktigt tydlig profil ännu. Om Ferrara kommer ge oss en sådan återstår att se. För egen del får det gärna bli en profil som inbegriper både romantik, drömmar och offensiv rolig fotboll, men tvingas jag välja så föredrar jag faktiskt taktiskt spel och försvarade ledningar. Hellre en taktisk ligaseger än en romantisk och visionär andraplats!
